En dag med tipsande om handikappvänlighet och idéstormning

Idag har jag hunnit med mycket..igen.. Det blev en "restaurang och café dag" efter besöket vid VCS. Lunchen intogs vid rätt nyöppnade Lunchdisken i Malax där man serverade baconlindad köttfärslimpa, vilket var riktigt gott. Samtidigt som jag var där, passade jag på att ge lite tips på hur man kunde göra det trivsammare för bl.a den rullstolsburna gästen genom att lägga till en spegel som skulle vara i höjd med den rullstolsburna så vi kan "checka" om vår frisyr är okej under restaurangbesöket ;)

Då maten fått sjunka lite begav jag mig i solskenet till Café Eternell för att invänta dagens nästa sällskap. Där diskuterade jag bl.a. företagsamhet med ena ägaren och fick veta att artikeln som blev skriven i Existens tidningen häromsistens om mig, så verkar ha blivit populär bland läsare. Och det är kul att höra.

Då mitt sista sällskap för dagen kom dit avnjöt vi gott kaffe med pepparkakstoscakaka. Supergott må jag säga, och så fick man lite julfiilis i sig. Under diskussionerna medan kaffet och kakan slank ner, funderade vi bl.a på att det skulle kunna finnas en grupp för arbetslösa som har idé vad man kunde starta upp för företagsamhet, men som inte riktigt "kommer till skott" med att starta företaget p.g.a att man har diverse svårigheter "tack vare" t.ex. funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa. För har man dylika problem i sitt liv, så kanske man behöver mera stöd och hjälp med att komma igång med verksamheten, och då kunde gruppgemenskapen vara bra.

Sociala medier + prestationer

Sociala medier är ett "fenomen" på både gott och ont. Det goda i det är mycket, t.ex. att man kan knyta sociala kontakter bättre om man annars är en som sitter ensam mycket. Och att byta erfarenheter kring ett ämne är också ett exempel på varför social media är bra.

Men det finns även många dåliga sidor med det. Det blir t.ex. lätt att man börjar jämföra sig med andra då det gäller prestationer inom arbets- och skollivet. Om t.ex. en kollega från samma bransch eller t.o.m samma företag skriver ut hur bra det går för henne, varför går det inte det för mig? Vad gör jag för fel? Det är många gånger som jag och många som jag känner, känt igen det.

Nu just känner jag att jag har "medvind" i mina arbetsuppgifter, vilket jag är glad och tacksam för. Men inte är det något som jag riktigt vill stoltsera över "hela tiden" på t.ex. Facebook. Och orsak till det är att jag vet att på andra sidan skärmen kan det finnas någon som får känslan av "varför duger inte jag till något?"

Ibland kan jag lägga ut det extra positiva jag känner då det gäller arbetslivet, men det är för att marknadsföra mig och mina tjänster/produkter. Så folk ska få "nys om mig".

Idag blev det ett lite kortare inlägg här på bloggen. Men till sist vill jag bara skriva..ni som av en eller annan anledning känner er värdelösa..Kom ihåg, alla är vi värdefulla, på vårt eget vis 💕

Jag fortsätter på ämnet trafik

Jag skrev för någon dag sedan om mitt besök vid en teater och där färden dit/därifrån gick med inva-taxi. Nu tänkte jag spinna vidare lite på ämnet trafik.
Idén till det här blogginlägget fick jag häromdagen då jag läste ett inlägg om hur man från politiskt håll vill jobba mera för att vår miljö skulle må bra.


Mitt förslag är att man kunde ge mera statligt stöd åt t.ex. bussbolag och andra kollektivmedel så att de skulle kunna skaffa handikapp anpassade fordon. Det skulle spara in på miljön istället för att x antal inva-taxibilar och våra egna bilar skulle köra efter bussen . DESSUTOM skulle det innebära socialt och psykiskt välbefinnande då vi med någon fysisk funktionsnedsättning skulle få åka med andra till exempel in till stan, istället för att åka "ensam" i en taxibil eller i egen bil efter bussen.
Jag var med om en gång då det var "på vippen" att jag skulle behövt ta egen bil på resa istället för att åka med bussen tillsammans med mina kompisar. Idag är jag glad att situationen löste sig(man lyfte in/ut mig i bussen) och jag fick vara en del av hela resan tillsammans med de andra. Och det vara bara en gång av många gånger då chaufförer lyft mig in i bussar, så jag skulle få vara "som alla andra". Men tänk vilka risker man tog i sådana tillfällen..både jag och chauffören hade kunnat skadats 😯 Men jag är tacksam över de chaufförer som hjälpt mig 💓

Nu säger jag inte att inva-taxibilar inte behöver finnas också..för det gör dom absolut! Men dom skulle få bli ett komplement till bussarna. I dessa tider går ju inte bussar hur ofta som helst, var som helst.

Deltagande i Vasa Festival 2018

I somras fick jag möjligheten att delta i Vasa Festival som VIP gäst i dagarna två. Det här tack vare en kompis som bjöd mig. Och vilken upplevelse med bl.a tre rätters middag som var superb, fin-fin musik och social samvaro. Vädret var också på festivalens sida.

En av mina förhandsfavoriter vad gäller musiken var E-type. Men även andra stjärnor var med vars musik jag var glad att jag fick stifta bekantskap med.

Vasa Festival är ett av många evenemang som jag "drar mig för" för att delta i då jag är rullstolsburen. Orsaken är att det blir lätt trångt då folk samlas, alkoholen flödar i människors blod vilket gör att dom eventuellt ramlar över en. Tillgängligheten på stället är förstås också en sak att ha i beaktande; är det svårt att ta sig fram med rullstolen där, t.ex.
Även inva-wc möjligheter är en orsak till att det kan bli problem. Men där har jag hittat en rätt bra lösning, så det är inget jag behöver tänka på "i första hand".



Hur som helst, de här dagarna på festival gick bra och jag "stormtrivdes". Och det tack vare hen som bjöd mig, de personer som var i min närhet under tiden samt till arrangörerna som jag märkte gjorde sitt bästa för att jag skulle trivas som rullstolsburen gäst.

Ett sällskapligt och kulturellt dygn

Gårdagen gick i social samvaro och kulturens tecken. Dagen började med en tripp till Närpes med ett gäng arbetslösa från kommunen. På programmet stod lunch på Red&Green och sedan ett besök på Vänstugan Svalan där vi blev bjudna utsökta mockarutor med kaffe därtill. På R&G fanns det, som vanligt, ett gediget lunchbord med både malet kött, höns och soppa att välja emellan. Som "pricken över i" fanns citron cheesecake som efterrätt.

Det som är extra på R&G tycker jag är att man får pensionärsrabatt(jag uppbär invalidpension p.g.a min funktionsnedsättning) + en "prima" service.

Efter besöket i Närpes så hann jag vara hemma i ett par timmar innan det bar av till Vasa med taxi för att se musikalen Gambämark. En musikal jag verkligen rekommenderar; medryckande musik och fina färger på scenen gjorde att man inte ville se på klockan när det skulle vara slut.

Som jag skrev så åkte jag med taxi och nyttjade några av mina färdtjänstbiljetter som jag har. Orsaken till varför jag gjorde det, så var att jag var osäker på om det skulle finnas inva-parkering där jag tryggt skulle kunna stiga ur/i bilen utan att behöva vara rädd att det skulle bli trångt och dessutom inom passligt räckhåll till Ritz där pjäsen spelades. Som jag nämnt förut, så det där med att parkera längs med en gata är inte något jag så gärna gör, eftersom jag får vara rädd att någon medtrafikant skulle komma för nära min bil då jag har upp bildörren på vid gavel för att komma mig ur/i bilen. Så sådana gånger är jag tacksam att jag har tillgång till färdtjänst, nackdelen är förstås att det blir en mycket dyrare teaterresa(i det här fallet) än vad det skulle behöva bli.

Då jag frågade personalen om det fanns någon inva-parkering i närheten, så sa dom att då WT är färdigt renoverat så skulle det börja finnas bra med inva-parkeringsplatser, så det ser vi framemot :)

An Dream day

Nä, jag skall inte skriva på engelska ikväll fastän rubriken blev så :)

Orsaken till att jag började med engelsk rubrik så är att jag i förra helgen deltog i ett Dream Future Event tillsammans med många andra. Bl.a. fick vi tips på hur man kan tänka positivt fastän livet kanske inte i sig känns så lätt. De här tipsen kom Jessica Träsk med, en 18-årig stark tjej om man frågar mig.
Andra som föreläste var t.ex. mental tränaren William Rönn som berättade för oss hur de största motgångarna kan bli de största gåvorna. Och som huvudföreläsare fick åhörarna lyssna på Christoph Treier. Tyvärr kunde jag inte närvara då han var "på scen", men jag hoppas få en ny chans till det. Jag har någon gång varit och lyssnat på Christoph och fått många fina "aha" upplevelser tack vare honom också.
Ylva Ekblad berättade om sina äventyr på teaterscenen. Hon berättade bl.a. att vi som sitter i teatersalen som åskådare är "påtittade", skådespelarna ser allt vad man gör från scenen. Så nu får man hålla sig "i skinnet" då man snart ska sitta som publik i en teatersal ;)
Tack vare Stefan, som föreläste om stress, så fick vi bra information om stressen som många av oss kan känna av ibland.

Det som var lite speciellt med dagens föreläsare var att den yngsta var 18 år och den äldsta 88 år. Och båda kom med sina "aha" upplevelser till åhörarna.

Eventet var såsom jag hade tänkt mig, något som jag gärna åker på flera gånger. Så nu blir det att hålla utkik ifall man ser att det ordnas flera gånger.

Möte med riksdagsledamot

Idag har jag haft ett litet ovanligare inslag i mitt dagsprogram. Jag var nämligen, tillsammans med en partikollega, och träffade Jutta Urpilainen då hon var på snabbvisit hit till Korsnäs.

Hon besökte flera kommuner på sin tur här i Österbotten och här i Korsnäs stod ett besök till Dermoshop där vi gick på rundvandring i deras lokaliteter och fick höra om deras företag.

Det är intressant och lärorikt att vara med i politiken, både sådana här speciella dagar men även annars. Man lär sig alltid något nytt.

Och, på tal om politik, så den här helgen har "mitt" parti kongress och till den kongressen har jag lämnat in en motion angående tillgänglighet i samhället. Det känns lite spännande hur det går för motionen :)
Samtidigt som jag skriver om det här så vill jag passa på att tacka Jacob som hjälpte mig skriva den. Jag är ingen "höjdare" av att skriva insändare o.dyl., så jag är tacksam då jag får hjälp. Jag hoppas att jag "en vacker dag" också lär mig tekniken.

Härmed önskar jag er alla en fin helg, ta hand om er!

Det gäller att tänka efter då jag parkerar "Chokladpralinen"

Det här med att parkera bilen då jag kommer någonstans kan vara knepigt, speciellt då det inte finns någon handikapparkering eller antalet platser är för få.

Något som jag alltid måste ha i åtanke är att jag ska få ut "Hulken" (= rullstolen) med "hel-öppen" förardörr. Det betyder att jag kan inte parkera i t.ex. någon parkeringsficka som angränsar till annan parkeringsficka. Ej heller kan jag parkera på någon inva-parkering som är längs med gatan, för då är risken stor att jag får dörren rammad av någon förbi körande bil.

Så varje gång jag skall till t.ex. Vasa så måste jag tänka mig för var jag kan lägga bilen utifrån det att om jag har hjälp att få ut rullstolen då jag kommer dit eller inte. Ja, det händer t.o.m. ibland att jag riskerar att få böter då jag felparkerar. Men som tur så har det inte hänt ofta och då det hänt, så har jag fått rättelse då jag förklarat situationen.

Häromsistens hade jag inte min hjärna med då jag var till Vasa, verkade det som. Det var fullt där jag brukade parkera, så jag var tvungen att parkera utmed en gågata. Jag visste att gatan inte var så trafiktät, så jag tänkte det skulle gå. Problemet var bara det, att jag parkerade upp på en trottoar, så då jag skulle sätta mig i rullstolen blev jag tvungen att rutscha nerför flyttbrädet och bara hoppas på det bästa att jag skulle hålla balansen..😮
Nåja det gick bra..Men hur skulle jag ta mig in tillbaks i bilen då jag skulle vidare? Som man brukar säga, man kommer alltid ner på något vis, men hur kommer man uppförsbacke? Tankeverksamheten på hög varv, funderandes vem jag kunde ringa och be om hjälp av, så gick jag till en närliggande affär för att handla. Dessa gånger kan jag säga att man är glad man har bekanta att ringa till. Jag fick tag på en kompis som råkade vara i närheten(hen bor inte annars i Vasa), så vi skulle träffas vid bilen då jag hade färdigt handlat. Det där handlandet i sig blev också lite "cirkus" då jag konstaterade vid kassan att jag handlat för mycket, så det blev baktungt då jag skulle köra rullstolen 😯 Men även då hade jag turen att råka på en bekant som hjälpte mig bära väskorna till kompisen som kom emot.

Så..sådär kan det bli då jag rör mig i storstäder 😁

Mina tankar kring Halloween

Idag tänkte jag dela med mig lite av mina tankar angående Halloween helgen. Det är en helg som många har delad åsikt om. Jag själv gillar den inte alls, måste jag säga, oavsett vilken helg den firas(vilket också är en sak som flera inte riktigt vet när den infaller, så även jag).

Så även jag..men, som sagt så skulle Halloween helgen skulle inte alls behövas om man frågar mig. I en värld där vi lever i en hel del psykisk ohälsa bland folk, så hjälper inte Halloween oss att må bättre(speciellt barnens liv kan börja präglas av vad de upplever under Halloween helgen, och det är kanske lite onödigt, eller?).
Pia Qvist skriver bra och tänkvärt inlägg i sin blogg Atelje Skogslyckan angående helgen: Atelje Skogslyckan Och hon är långtifrån ensam med sina tankar.. Hos många som haft/har ett tufft liv, så innebär den här helgen ännu mera tråkigheter i form av t.ex. minnen, då man ser figurer med t.ex. otäcka ansiktsmasker. 

Jag fördömer inte heller någon, alla får ha sina egna åsikter angående allt. Men, snälla, ha lite förståelse också för dem som av en och annan orsak inte gillar den här helgen. Som har svårt med den p.g.a ens livserfarenheter. Tänk efter före ni säger åt en person i stil med.."Men Halloween är ju inte så farligt..värre saker finns.." Du vet inte vad den personen gått/går igenom...

Yles vänskapscafé + radiointervju

Igår kväll deltog jag tillsammans med ett 10 tal andra i Yle's vänskapscafé, som de ordnade i samarbete med Röda Korset samt Folkhälsan(och deras nya projekt "i laag").

Det var mysig stämning och diskussionerna var livliga, allt från politik till hur man ser på ensamhet. Emellan diskussionerna tog vi oss en och annan kaffetår och åt gott.


Ett av målen för kvällen var att få ihop en grupp som vill börja träffas regelbundet för att göra något trevligt "i laag". Flera var intresserade, så det kommer säkert att bli en grupp som kommer att börja träffas. Jag föreslog också samarbete mellan "I laag" projektet och Facebookgruppen Vänskapsgrupp i Österbotten.



Under kvällen var jag också med i direktsändning i radion, man sände ut i etern under hela kvällen som vi var där. Sändningen kan ni lyssna på här, den som vill(cirka 32 minuter in i sändningen, efter ABBA låten): Vänskapscafé

Det finns så många som är ofrivilligt ensamma. Jag hoppas att vi i samhället, tillsammans, kan fånga upp dessa människor göra något "i laag".

Träff med rehabiliteringshandledare

Idag har jag varit på träffen för arbetslösa i kommun. Rehabiliteringshandledaren från K5 var dagens gäst och vi fick höra hur hon jobbar.

Det här med arbetsmarknaden och den funktionshindrade individen är ingen lätt nöt. Vi med funktionsnedsättning faller lätt förbi då vi söker jobb, trots att vi har papper som behövs. Många av oss kommer sig inte så långt som till en arbetsintervju.

Jag har alltid fått kämpa för att få jobb med "ordentlig lön", d.v.s ingen flitpeng eller lön som baserar sig på bonus. Resultatet har blivit att jag haft ett "riktigt avlönat jobb" på 20 år, och det var "bara" över en sommar. Jag minns jag var så glad då jag fick det vikariatet och trivdes med jobbet :)

Här efteråt då jag jobbat och fått endera flitpeng eller om det varit bonussystem, så känner jag/har jag känt att jag flera gånger fått kämpa hårt för att t.ex. bli tagen på allvar i mina arbetsuppgifter. Att en del arbetskollegor inte riktigt velat samarbeta med mig, utan mera stjälpt för mig. Och det känns inte så kul, kan jag säga. Tänk att det finns än i dagens samhälle folk som tror att man har problem med tankar bara för att man har funktionsnedsättning, att man inte känner av då folk inte tror på en och vill samarbeta med en på en arbetsplats.


Jag är inte det minsta vän av det här med flitpeng åt människor, åtminstone inte då det blir i flera år i rad. Det borde finnas en gräns då en arbetsgivare måste anställa en person som varit på flitpeng.

Här efter dagens möte med rehab. handledaren fick jag e-post av henne där hon gav lite tips åt mig. Då passade jag på att berätta om mitt uppdrag som erfarenhetstalare, så få se vad det slutar med :)

Härmed önskar alla en fortsatt fin kväll! 

Simtur i sjön i den varma sommardagen

Som jag skrev i mitt första inlägg efter sommaruppehåll från bloggen, så spenderade jag sommaren med att samla bloggmaterial.

Idag får ni läsa om ännu ett fint sommarminne från den varma sommaren som varit.

Jag hade nämligen förmånen att få ta mig simtur ut i sjön tack vare både assistent och kompis som erbjöd sig att hjälpa mig ner (och upp igen förstås 😉 ) i vattnet då sommarvärmen var som "värst".

Det var skönt att få simma i en riktig sjö(minns inte när jag gjorde det senast), jämfört med simhallen som jag annars är van vid. Första doppet kändes dock kallt, men sedan gick det bra. Det blev dock att försöka få bort en hel del sand ur simdräkten och av mig själv då jag kom hem, eftersom det samlats en del på mig då jag hade rört mig i sanden. Men det var det värt 😊

Jag får nu och då frågan om jag kan simma utan hjälpmedel. Och, jo, det går bra. Jag har simmat sedan jag var liten. Jag fick, efter en del turbulens, gå på vanlig simskola tillsammans med andra barn från kommunen, på sommaren. Orsaken till att det blev turbulent så var att man menade att jag inte skulle kunna gå i vanlig simskola då jag hade funktionsnedsättning, utan jag skulle gå i en simskola för barn med funktionsnedsättning. Detta trots att jag skulle ha med en personlig assistent som skulle hjälpa mig, så det skulle inte innebära något extra ansvar för simledarna.

Men som tur så fick mina föräldrar rätt då de opponerade sig, så jag fick lära mig simma tillsammans med kompisar. Och resultatet av simskoledeltagandet blev flera simmärken.

Lite mera information om det kommande Vänskapscaféet inkommande onsdag

Svenska Yle vänskapskafé med sändning 24.10

Onsdagen 24.10, kl.17.30-20:00 träffas vi igen på Yle i Brändö (Vasa). Denna gång har vi sändning samtidigt (obs, ingen som inte vill behöver ställa upp på någon radiointervju!) ☺️

Nya och gamla vänner hjärtligt välkomna! 🤗

Programledaren sitter i Böle och "kör ut" sändningen. Vi kommer att ha två föreläsare från Sverige; Madeleine de Jong och Johanna Wahlgren som skrivit en bok om ensamhet, och de kommer att finnas på plats och Anki kommer också att hoppa in i sändningen med dem och göra en intervju.

Vi kommer också att ha färdigt inbandade inslag som portioneras ut under kvällen plus mingel från själva kaféet där vi är (men som sagt, ingen behöver ställa upp som inte vill!).

Representanter från Röda Korset och Folkhälsan på plats eftersom det är tack vare deras satsning på ensamhet som vi arrangerar detta vänskapskafé som ett samarbete med dem och Svenska Yle.

Intresserad? Anmälan till anki.westergard@yle.fi 

Välkomna!!! 🙂

Vänskap i vuxen ålder

Jag såg en artikel idag på Svenska Yle´s FB sida(Vänner i vuxen ålder) om hur man skaffar vänner i vuxen ålder, och tänkte att det där kunde jag skriva lite om här på bloggen, hur det har varit för min del.

Jag kände igen mig en hel del i artikeln. Då jag började våga ta för mig mera och ta mera kontakt, så fick jag också mera vänner. Även internet(såsom både dating och "bara" vänskaps sidor) har inneburit att jag hittat nya vänner.

En sak vad gäller att stifta nya bekantskaper då man t.ex. har funktionsnedsättning har jag funderat på flera gånger..Nämligen det att det är enklare att få nya vänner via internet, för där är det lättare att bli tillräckligt bekant med varandra innan man känner sig trygg att berätta om sin funktionsnedsättning och eventuella missförstånd kan undvikas lättare.

En annan sak man ska hålla i tankarna också, enligt min personliga åsikt, är att man skall inte lyssna på vad andra säger om en person, utan bilda sig en egen uppfattning innan man dömer ut någon. D.v.s lita på sin magkänsla. Jag har fått flera fina vänner p.g.a att jag inte lyssnat/lyssnar på vad andra människor tycker om just mina vänner.

Till sist vill jag puffa för en grupp på FB och en "happening" i Vasa inkommande vecka. Gruppen heter Vänskapsgrupp i Österbotten. Och så ordnar YLE inkommande onsdag(den 24.10) kl. 17.30-20.00 ett Vänskapscafé på YLE i Brändö.

Kom gärna med, kanske du också hittar nya vänner 💓

Kvällens bild föreställer varm smörgås som jag tillagade till kvällens middag då jag fick oväntat men trevligt sällskap.

Berättelse + bildvisning ur en bråkdel av mitt liv

Igår fick jag äran att spendera några timmar tillsammans med trevliga qvinns i en församling här i trakterna.Kvällens tema var "Mitt liv". Men eftersom jag har varit med om en hel del i mitt liv, så fick det bli en bråkdel av det som jag berättade. Mitt "huvudmål" för "föreläsningen" var att få fram att man kan uppleva en hel del trevliga inslag i sitt liv trots att man har funktionsnedsättning, men även lite av det tråkiga i livet lyfte jag fram. För att få fram budskapet bättre så visade jag en del bilder, bl.a på någon resa jag gjort och någon bild från naturen.

Som sagt, det blev en fin stund där jag fick, tacksamt nog, fick en del frågor också. Annars tycker jag det är rätt svårt att veta vad man skall berätta, så därför är jag glad att jag får respons bl.a genom att folk ställer frågor.

Kvällsstunden varvades med både fika och sång/musik. Om någon av de närvarande läser bloggen, så vill jag passa på att tacka er för ert fina välkomnande av mig som kvällens gäst.

Kvällen fick avslutas med att jag fick äran att få lite malet kött av en jägare som deltar i årets älgjakt, så det tackar jag för. Jag har funderat vad jag ska hitta på för nytt recept att prova på, får se vad det blir :)

Pizza och styling kväll

Igår var det då dags för en tjejkväll, så på sena eftermiddagen satte jag mig i bilen för att hämta några av tjejerna och så bar det till Närpes.


Vi började kvällen med att äta oss mätta på Pizzeria Casa. Jag provade en ny sorts pizza med en del sallad på + barbeque sås och en del annat. Den fick helt klart godkänt.

Efter att magarna var fyllda så fortsatte vi färden till Angel´s Syatelje där vi provade kläder i flera timmar och fick också en del fina klädtips av ägaren själv. Det är rätt spännande att vara på stylingkvällar, man kan bli ganska förvånad ibland över vilka kläder man passar i :)
Vad gäller företaget i sig så rekommenderar jag att ni åker dit och ser vad ni hittar i hyllorna. Det som är en stor fördel för t.ex. en rullstolsburen kund där, är att man kan få ta hem och prova kläder också, i lugn och ro.
Så, idag blir det att prova lite byxor innan jag åker på erfarenhetsuppdrag :)

Eftersom gänget jag var med vill vara lite anonym, så får det bli en bild av det sött och salt som Erika bjöd på under kvällen ;)

                                        Härmed önskar jag alla en fortsatt fin fredag!

Anhörig till alkoholmissbrukare, resultat av helgens uppdrag

Det blev en fin liten stund jag fick i Malax då jag var dit förra helgen och berättade om vad man ska tänka på då man är anhörig till alkoholmissbrukare(ur min erfarenhets synvinkel). Det kom ett tiotal personer till Café Eternell. Och vet ni vad..jag var inte ens så nervös som jag trodde att jag skulle vara, så det kändes riktigt bra och avslappnat.

Det blev också en bra diskussionsstund, och det gillar jag då jag är ute på mina uppdrag. Det är alltid trevligare då folk vill diskutera kring ämnet.

Jag tänkte att jag kunde, på samma gång som jag skriver det här inlägget, ge er läsare också lite "vägkost", ifall ni har någon i er närhet som har problem med alkoholen.

1) Kanske det viktigaste, skäms inte för det utan sök hjälp. Du är inte ensam om att vara anhörig   och/eller orolig över din granne, kompis o.s.v. Det och det finns bra, proffessionell hjälp att fås  (t.ex. från Pixnekliniken i Malax, tfn. 040-6508112).

2) Tänk på dig själv, gör saker som du gillar och orkar med på din fritid.

3) Låt missbrukaren ta ansvar över sitt liv, men hjälp honom om så behövs(men inte för mycket!) Har ni t.ex. gemensam ekonomi, så bör du givetvis hjälpa till där så det inte stjälper.

4) Alla kan hjälpa/stöda en anhörig(eller missbrukare för den delen). Det kan räcka med att du frågar  den anhöriga vad hen tycker om dagens väder. Säg åt henne att du vet om hen´s situation, och att  du finns där om hon vill ha hjälp/stöd.

Och, kom ihåg..vill inte missbrukaren ha hjälp till nyktert liv, så kan du inte heller hjälpa! Det är från honom själv viljan måste komma.

I.o.m mässan så kom det också ut en tidning, Existens med temat Hälsa och livsglädje, där det ingår en artikel om mig som Erfarenhetstalare. Kan fås från Café Eternell, men finns inte i så jättestor upplaga, så vill ni ha så skall ni kontakta Anne Manner så snart som möjligt.

Hur kan man göra för att må bättre som anhörig till alkoholmissbrukare?

Idag skall jag fatta mig kort i mitt inlägg eftersom jag håller på att förbereda morgondagens arbetsdag.

Men jag vill ändå bjuda in er till Hälsomässa i Malax i morgon. Och frågan jag ställde i rubriken, ja, den frågan försöker jag svara på, utifrån mina erfarenheter, imorgon på Café Eternell kl. 13.00. Kom gärna dit om du har möjlighet/lust 💓

Känslan av den kommande vintern

I höst har jag, för första gången som jag kan minnas, känt att jag ser inte alls framemot vintern som är på kommande. För det betyder att om det blir mycket snö och halt blir det strax mycket svårare för mig att ta mig fram med rullstolen. Vilket i sin tur leder till att börjar känna mig mera ensam och instängd.

Varför kommer denna känsla upp just i höst då, kan man fråga sig. Ja, jag har funderat mycket på det, och jag tror att det har att göra med att jag en så bra och aktiv sommar/höst nu så jag är rädd att det blir alldeles för tomt i kalendern. Så det är på både gott och ont att ha mycket i sin kalendern, även i en sådan synvinkel.

Men jag säger inte att jag inte vill ha snö, den får gärna komma och lysa upp utsidan av lägenheten lite. Men bara så det täcker marken. För då är det ännu ganska lätt att ta sig fram till t.ex. bilen och sopa av snön av den.

Så, vi får hoppas att vintern kommer med lite snö och inga hala (eller minimalt hala) vägar ;)

Hur ser ni på vintern som årstid? :)

Erfarenhetsintervju på VCS m.m.

Idag har jag spenderat ett antal timmar på Vasa Centralsjukhus då jag hade intervju där angående mitt uppdrag som erfarenhetstalare. Samtidigt som jag var där så passade jag på att träffa min coach där,

Under de timmar jag var där hann jag reflektera över en hel del, både positivt och negativt. Det positiva var den trevliga stämningen där bland sjukhuspersonal. Många sa hej då de mötte en i korridoren, en del fick jag mig en pratstund med.

Under diskussionens gång fick bl.a veta att om man behöver hjälp från parkeringen in till sjukhuset, så kan man kalla på en Servicerådgivare, så kommer hen ut och hjälper. Och det där känns tryggt att veta, med tanke på det "kaos" som råder där då det är alltför få parkeringsplatser där. Så du vet aldrig när du kommer var du hamnar att parkera. Och då kan det bli "smått" knepigt om du har svårt att gå, eller använder dig av rullstol/rollator.

Då till det negativa som jag märkte medan jag satt i aulan; nämligen att en del patienter kunde få vänta timtal för att få en taxiskjuts! Det är under all kritik måste jag säga, är man sjuk(eller t.ex. nyopererad) så ska man inte behöva vänta överhuvudtaget innan du får åka från sjukhuset!Och en tanke som slog mig..var är en "sängavdelning" i anslutning till aulan? Där patienter som är för dåliga att de inte kan sitta, kan ligga ostört medans de väntar på skjutsen som de inte vet när den dyker upp.

Så en "liten" vädjan till er som har någon talan i dessa frågor..fundera över vad ni gör åt de patienter som drabbas..blir dom bara i sämre skick av hur de behandlas?

Friluftsdag i Oravais

Efter en smått hektisk helg kändes det bra att vara i Oravais några timmar igår och bl.a ta en uppfriskande promenad tillsammans med ett 10 tal andra. Det var föreningen Vaktiva som stod som arrangör.  Vädret skulle dock kunnat vara lite varmare, det var en del friska höstvindar som tog tag i oss.

Föreningen är, för övrigt, en förening vars huvudsyfte är att ordna bl.a friluftsaktiviteter åt personer med funktionsnedsättning. Men även annat trevligt kan komma "på tals".

Efter att vi vandrat lite så var det dags för en god lunch vid Kaffestugan. Det var flera som hade samma söndagsplan som oss, så stället var rätt välfyllt. Emellan tuggorna diskuterade vi allt möjligt vad som hänt sedan vi träffades senast med en del av gänget.

Mätta och belåtna tog vi tag i dagens planeringsmöte. Många bra idéer kom fram vad gäller föreningens verksamhet. Så nu är det bara att försöka gå vidare med våra idéer.

Jag har precis blivit medlem i föreningen, och jag ser framemot att vara med i dess verksamhet. Det känns som att föreningen kan vara rätt för mig, eftersom jag gillar att spendera tid i naturen.

Erfarenhetsuppdrag i Åbo

I morse var det tidig väckning, jag hade nämligen blivit tillfrågad om jag skulle följa med en person till sjukhuset till Åbo då hen skulle på besök dit.

Det var smått spännande måste jag ärligen säga före vi for; hur skulle jag klara av att vara bredvid en person och inte vara som patient? Jag som är så van att vara patienten, inte följeslagaren. Och en annan sak som var smått spännande var resan, skulle vi hitta till sjukhuset och hem igen? Jag har nämligen erfarenhet av att köra till Åbo, så jag vet att det inte är det lättaste(åtminstone är det min erfarenhet. Man skulle behöva köra oftare dit så skulle man säkert börja hitta bättre). Och speciellt då vi inte heller riktigt visste vart vi skulle. Men den "lilla" äventyrsmänniskan och medmänniskan som jag är, så tackade ja då jag blev tillfrågad. Jag vet ju själv hur det är att vara på besök till sjukhus, inte så trevligt. Och det där med vägen, det skulle nog ordna sig, tänkte jag.

Och här sitter jag nu hemkommen igen. Så m.a.o, allt gick bra(ja, åtminstone nästan allt..den där vägen skulle nog kunna göras enklare att köra ;) ). Men huvudsaken att vi är tryggt hemma igen.

Samtidigt som jag skriver det här inlägget så vill jag passa på att tacka all personal som var serviceinriktade och kunde riktigt bra svenska.

Låt oss spela "minimalism spelet" :)

Ja, så stod det på en FB väns status igår kväll. Av någon anledning så blev jag smått nyfiken vad det handlade om, då hon frågade om någon av hennes FB vänner ville anta utmaningen med henne. Så jag läste, och ja, av någon konstig anledning så hakade jag på 😄 Jag brukar aldrig annars haka på diverse utmaningar, så inte vet jag vad som flög i mig 😄

Så nu har första dagen gått och just har en av mina kattfröknars leksak hamnat i skräpkorgen. Är du rädd att fröknarna ska bli ledsna på mig då de märker att deras ena mus är borta? Nädå, det tror jag inte, för dom har inte lekt med den blåa musen på en längre tid. Men, man vet ju aldrig, mitt i allt kan de komma på tanken att de velat ha det nu då matte varit dum och slängt bort det 😃

Oktober månad är lång, och att börja kasta bort/sälja eller ge bort flera saker för varje dag som går, så kan verkligen bli tufft. Men, man vet aldrig före man testat 😊 Och så får man ju lite städat samtidigt, vilket kan vara bra 😉

Här kan läsa mera om vad spelet går ut på: Minimalism spelet Och, till sist..önska mig gärna lycka till 😉 De som känner mig närmast vet hur det är med mitt kastande av saker 😉

Det lite medtagna mösset som får avsluta sin karriär som leksak nu

En tillbakablick till sommaren 2018, del 2

Som jag redan kanske nämnt, så har min sommar varit rätt aktiv, med mycket aktiviteter; även nya aktiviteter som jag aldrig provat på förut.

En sådan var då jag begav mig till grannbyn för att prova på kajakåkning. Jag tog med mig 2 vänner och en assistent/vän och begav mig till stranden där man hyrt ut kajaker över sommaren. Det kändes lite spännande hur det skulle gå, speciellt det där med att komma ur den då hålet i kajakerna inte är så stora.

Men, som för det mesta, så gick det riktigt bra. Och det är nog för att jag har så fina vänner/assistenter som jag vet att jag kan lita på och det fina samarbetet som finns emellan dem och emellan oss alla. Dessutom att ha en service minded instruktör så gjorde det ännu lättare och tryggare.

Vi valde en tvåmans kajak och for ut med en av vännerna ganska långt ut på sjön. Det var en fin dag, så vågorna var lugna. Under färden hann vi prata om "ditt och datt", det kändes som att man nästan kom närmare inpå kompisen än annars då vi är flera. Men så brukar det ju ofta vara, är man ensam är det lättare att prata om just "ditt och datt". Så, jag tror att både jag och han trivdes under vår färd.

Efter sjöutfärden gick vi för att äta god mat och umgås innan vi tog vårt "pick och pack" och begav oss hemåt, i den tanken att vi gärna åker ut flera gånger med kajak.

P.S P.g.a att jag inte frågat lov av sällskapet om jag får visa deras ansikten här på bloggen, så har jag ändrat fotot från dagen, lite. d.s.


Vill ni så kan ni följa mig på Instagram också, där jag lägger upp bilder från äventyr och andra aktiviteter som jag är ut på. Välkomna att följa äventyrsrullaren.

Träff med en coach

Häromdagen var jag på ett möte som kommer att bli ett spännande återkommande en tid framöver nu. Jag träffade nämligen en livsstils coach som ska försöka hjälpa mig framåt i sådana saker som jag anser mig "stampa på ställe" med. Jag kom i kontakt med Pia då vi gick på samma kurs, och kände redan då att hon kan vara en som kan "pusha" mig framåt i livet.

Och det känner jag ännu, efter den första gången. Det blev redan då en intressant timme med henne med tankar kring bl.a utvecklande av mitt företag men även att starta ett företag kring erfarenhetstalar ämnet.

För att hon skulle kunna hjälpa mig vidare, så började jag med att rita balanshjulet i mitt liv. Balanshjulet innehåller bl.a. den ekonomiska biten, fritiden m.m. i mitt liv. Och döm om min förvåning då jag redan då blev förvånad över mig själv då ritandet fick mig att börja tänka efter.

Så, jag tror att resultatet kommer att bli bra, bara jag ger det tiden som behövs och tänker efter lite vad Pia och övningar jag gör med henne, vill säga mig.


Härmed önskar alla läsare en fortsatt fin helg!

En helg med god mat, trevligt sällskap och ABBA konsert

Helgen som gick alldeles för fort var en helg som jag trivdes från att den började tills den var slut. Jag började den på så vis att jag begav mig till Närpes för att spendera några timmar där med trevliga vänner och god mat. Lunchen fick Vänstugan, som Psykosociala föreningen Svalan har, koka. Där blev det också nybakad chokladmuffins till kaffe.  Och på kvällen bar det av på tacobuffé. 


Lördagen bestod av bl.a en trevlig och medryckande konsert med svenska Super Trouper. Som namnet säger så sjöngs/spelades det ABBA låtar i cirka 1,5 h. Konserten var så bra, så jag var smått hes då jag åkte hem p.g.a att jag sjungit med :D 
Söndagen blev lite lugnare, den dagen bestod av ett litet politiskt möte samt ännu en gång lite restaurangmat. Denna gång på Seaside i Rangsby, det var att passa på att åka dit före dom stänger för säsongen.

By the way, så kan jag rekommendera både Vänstugan, Seaside och Oneil´s Kitchen om man vill och äta i Närpes någon gång. Man kommer bra in med både manuell och elrullstol till alla nämnda ställen. Om man vill äta på Vänstugan kan det dock vara bra att beställa dagen före man anländer dit, så de vet att man är på kommande.

Jag minns inte när skulle haft en sådär bra helg senast, en helg jag kommer att minnas, tror jag.

Djur- och naturterapin´s inverkan på mitt välmående

Simba på väg upp i famnen

Det här inlägget som jag skriver idag fick jag som idé efter att ha läst om tuppen Kokos välmående effekt på hans närvaro.

Både att vara i närheten av djur(jag har alltid haft djur, bortsett från några år då jag bodde i en tätort), och att vistas i naturen ger mig en lugn känsla i kroppen. Jag flyr bort från alla tankar som snurrar annars i min hjärna. En skön avkoppling, helt enkelt. Samtidigt får jag också fysisk terapi då jag vistas i naturen i.o.m att terrängen kan vara lite utmanande att köra rullstolen i.

Luna ger mina skor en busomgång

Som jag redan skrev så har jag haft djur i hushållet snart sagt hela mitt liv. Jag är uppväxt på en bondgård där vi hade kor, rävar, kaniner, hund och katt. Nu för tillfället har jag mina fröknar Luna och Simba som ger mig lugnet och en värmande närhet. Vintertid kunde jag inte umgås så mycket med korna, rävarna och kaninerna p.g.a att det var svårare för mig att vistas utomhus. Men sommartid var det annorlunda, då hälsade jag gärna på de gosiga vännerna där de bodde. Jag klappade om dem..gav lite mat och pratade bort en stund med dem. Ibland kunde jag få svar av någon av dem, ibland inte.


Naturen har blivit mer och mer vardag för mig. Då jag var barn var jag också i naturen, men inte så ofta som nu. I barndomen var jag bl.a med i scout och någon gång kunde jag övernatta i tält, minns jag. Jag har alltid haft en önskan att ha egen sommarstuga att åka till, men tills den önskan slår in är jag glad att jag har bl.a familjemedlemmar som har sommarstuga som jag kan besöka.

Länken till artikeln som jag har som grund för dagens inlägg: Tuppen Kokos

En tillbakablick till sommaren 2018, del 1

Idag tänkte jag dela med mig av en dag då jag begav mig till närheten av Replot bron tillsammans med en personlig assistent, för att kolla in och prova hjälpmedel som man kan ha då man rör sig i skog och mark.

Det var bl.a Malike(varifrån man kan hyra dessa hjälpmedel) som stod för dagens program. Man fick "komma och gå" som man ville under några timmar.

Vi provade tillsammans med assistenten flera olika hjälpmedel, men åtminstone jag fick favoriten i den som syns på bilden. Den gick bra fastän underlaget var lite utmanande. På ett ställe var det lite spännande att se om vi skulle komma därifrån ;)

Vidare provade vi en cykel, där jag kunde köra ombord med rullstolen och så körde assistenten dit vi skulle.(Tyvärr blev det ingen bild tagen på det.) Men det var en härlig känsla att få vara med på cykeltur upp till toppen av Replot bron, med vinden i ansiktet :)



Det som är lite synd är att det inte finns på närmare håll att hyra sådana här hjälpmedel, Malike har sitt huvudsäte i Tammerfors. Det skulle gärna få finnas en "Malike punkt" någonstans i Österbotten också. Dessa hjälpmedel ger en fin frihetskänsla, då man kan vistas så nära naturen trots ens funktionsnedsättning.

Ett sjukhus där barn känner sig välkommen enda från början

Ja, det tror jag det nya sjukhuset i Helsingfors kommer att lyckas med. Orsak? Jo, då man har anmälningsautomaterna på barnets nivå. Barnet får därtill en trevlig och kanske lugnande start på sitt sjukhusbesök då de får välja vilket djur dom vill vara.

Möjligheten att barnen/ungdomarna skulle kunna ha kontakt med sina kompisar hemma, via t.ex. Skype, kan också göra sjukhusbesöken lättare. De får hänga med vad som händer i skolan och vara med i planeringen av nästa kompisträff då de kommer hem från sjukhuset, m.m.

Tänk om man redan på den tiden då jag "bodde" på sjukhus, kunde ha så bra kontakt hemåt. Det blev många ensamma stunder i sjukhussängen, speciellt då jag var inlagd på sjukhus i Helsingfors, cirka 400 km hemifrån. Jag minns så bra hur nästan tåren började rinna då jag någon enstaka gång kunde höra något österbottniskt dialektord i korridoren.

Ett annat minne som av någon anledning fastnat i minnet är hur barnsjukhuset som jag låg på flera gånger, redan då såg rätt tråkigt och gammalt ut.

Jag är glad för att dagens barn får den vård de behöver på ett fint och modernt sjukhus. Och att dom också, tack vare insamlingar, kan få mjuka och gosiga kramdjur att hålla om då det känns som svårast.

Här hittar ni artikeln från Vasabladet om sjukhuset, om ni vill läsa: Nya barnsjukhuset

En fin gåva från f.d. arbetsplatsen

Idag var det tänkt att jag skulle bege mig ut i naturen med Träffpunkten i Malax. Men vädrets makter(det har kommit en del regn) bestämde annat, så det fick bli en Chilldag istället med bl.a fina diskussioner. Och en del bus förstås :D

Med anledning av att jag nu har slutat jobba där så fick jag också en gåva idag i form av en fin lykta att tända på höstens mörker. Jag är tacksam för alla dessa åren jag jobbat på Träffpunkten, det har gett mig en hel del nya erfarenheter.

Efter besöket vid Vänstugan så var det dags att bege sig för att bli intervjuad för en tidning med anledning av mitt uppdrag som Erfarenhetstalare. Det blev en fin och djup intervju tillsammans med Anne Manner. Resultatet skriver jag mer om då tidningen blir publicerad. Vi diskuterade både om att leva med funktionsnedsättning och att vara anhörig till alkoholmissbrukare.

Nu ikväll har jag försökt mig på att ringa lite arbetssamtal, men fick ge mig efter första. Det här p.g.a en förkylning som kommit lite olägligt. Men säg när en sådan kommer lägligt? Det är bara att "gilla läget" och kurera sig och hoppas på att man orkar jobba åtminstone de två viktigaste arbetsdagarna i den här veckan, fredagen och lördagen. Samt förberedelserna som ska göras i morgon.

En kväll i 80 talets tecken

Dagarna rullar på..och sedan senaste inlägget har jag hunnit med mycket igen. Lördagen, efter att jag skrev sista inlägget här på bloggen, fortsatte i kalas- och fest samt dansens virvlar. Jag hade nämligen äran att få vara med och fira två av mina äldre bekanta som nådde ärofylld ålder. Och efter att ha varit hemma i någon minut efter alla kalas var det dags för tjejkväll där det vankades tre rätters middag med en del godsaker. Och den tjejkvällen avslutades med en musikfylld avslutning på Fagerö Folkpark där 80 tals kväll ordnades med bl.a Tone Norum och Sha-boom på scen. Jag lyssnade en hel del på dessa artister då på 80 talet trots att jag inte var så riktigt gammal. Det blev automatiskt på något vis eftersom mina syskon också lyssnade på dem, så jag "hakade på" så att säga.













Men, kort sagt blev lördagen en fin och minnesrik dag/kväll med flera av mina fina vänner/familj och bekanta vid min sida.

Vet inte varför..men av någon anledning så känns det såhär efter den dagen/kvällen att jag inte så gärna vill ta del av någon tårta eller annan sötsak på ett tag ;) Jo, jag gillar sötsaker(men äter dock hellre salta godsaker), men ibland kan det blir för mycket av det goda :D

Personlig assistent eller en vän som hjälper vid behov?

Något som jag ibland kan märka att jag gör är att jag tar för givet att mina vänner ska hjälpa mig då vi är ute någonstans, t.ex. café eller bara det att hjälpa mig från en bilparkering till ett annat ställe. Istället för att be en personlig assistent, en avlönad person, att komma med. Och det här kan jag få lite dåligt samvete över. För egentligen är det ju inte vänner som ska hjälpa till då jag behöver assistans, då ska jag ha rätt på att ta med en person som för lön för att hjälpa mig.

Varför frågar jag vänner istället? Orsakerna är många, dels så vill jag känna att jag kan vara aktiv utan en avlönad person vid min sida. Är en personlig assistent med så måste jag se på klockan att det inte går alltför många timmar åt, eftersom jag har inte hur mycket timmar som helst att spendera på personlig assistans per månad. Dels känner jag att jag på något vis slappnar av mera då jag inte har assistent med.(Jag vet inte varför.)

Det här med assistanstimmar har alltid varit ett "dilemma", speciellt då jag inte behöver hjälp så riktigt ofta, utan t.ex. bara att ta mig från en parkeringsplats till ett annat ställe och så till bilen igen. Och jag kan också känna ibland att jag skulle vilja vara mera aktiv, bara jag skulle ha assistanstimmar till förfogande, för det är inte alltid någon kompis heller vill/kan komma med mig.

Ibland ställer jag mig frågan: varför får inte jag, precis som en annan person, planera min kalender utifrån jobb, fritid, och det som jag annars behöver hjälp med, utan att behöva fundera att "kan jag göra det här..kan jag åka på det här..eller går det för många assistanstimmar åt?"

Jag är tacksam att ha vänner som ställer upp och hjälper mig, stort tack till er!

Träff med missbrukare och deras anhöriga

Fredag kväll spenderade jag några timmar med nyktra missbrukare och deras anhöriga från både Österbotten och Nyland. Det var längesen jag varit på träff med dem, så det var trevligt att få träffa flera gamla bekanta. Men även nya bekantskaper fick jag stifta bekantskap med, vilket är ju också roligt.
På programmet stod diskussion om "ditt och datt", skämt och glada miner, njutning av både god mat/dryck samt den magiska solnedgången.






Jag tycker det är intressant att lyssna på andra anhörigas berättelser, hur deras liv med missbrukare i sin närhet ser ut/har sett ut. Samtidigt kan man stötta varann. Men även missbrukares liv är intressant att få ta del av(precis som jag skrev i inlägg här före i bloggen) Åtminstone jag har lärt mig/lär mig mycket av andras berättelser.




Jag hoppas att jag kommer att träffa dessa människor igen i något skede av mitt liv. Och jag vet att en del kommer jag säkert att träffa, kanske alla av dem.

Att lyssna på en annan erfarenhetstalare och få tips

Först och främst måste jag säga.."wow", vilken läsarströmning det blev till bloggen efter att jag lagt ut senaste inlägget där jag skrev om att jag vill sporra andra, så kul då folk hittar till bloggen och vill läsa den :)

Nu till kvällens "huvudinlägg". Igår var jag och lyssnade på en annan erfarenhetstalare, David Björkström, som berättade om sitt liv enda från barndomen till dags dato. Hans liv som en envis "liten" krabat" som alltid gick sin egen väg, till en vuxen, fin person. Hans liv har varit allt annat än raka spår. Läs gärna hans blogg där han skriver om sin väg genom både nyktert liv och missbruk. Länken till bloggen finner ni här: Dadde.

Jag har läst många av hans blogginlägg, och de har alla berört mig på ett eller annat sätt. Men igår blev det något speciellt. Det var något han sa som gjorde att jag fick en "aha upplevelse", och som fick mig att förstå mig själv, varför jag beter mig såsom jag gör ibland. Hans lugna sätt att berätta gjorde att man nästan glömde bort det man hade runtom sig.

Han tangerade också lite tyngden av att ha nära och kära runt sig då livet är som svårast. Att ha någon man kan ta kontakt med, en hjälpande hand. Och vikten av att även nära och kära jobbar med sig själv i kampen till ett friskare liv.

Och det är det jag gjort också, jobbat med mig själv; mina känslor och mitt beteende i olika situationer. Det har inte varit/det är inte lätt(jag får fortsättningsvis jobba med mig själv, det kommer jag inte ifrån) att ta sig till ett sundare liv än det jag hade då jag hade aktiva/nyktra missbrukare i min närhet. Men jag jobbar gärna vidare med mig själv och hjälper andra i liknande situation som jag varit. För jag har sett att allt jobb jag gjort hittills med mig själv, och all hjälp jag fått, har fått mig att må så pass bra som jag gör idag.

Vill ni att jag kommer till er arbetsplats, förening eller annat ställe och berättar/diskuterar så maila mig på stiniz77@gmail.com "Rubriken" på det jag berättar/diskuterar med er kan vara vad som helst, tillsammans kan vi göra skillnad. Jag är ingen expert, alla har vi våra olika syn på hur ett liv som anhörig är. Men jag kan i alla fall försöka hjälpa genom att säga hur saker och ting hjälpt mig på livets väg.

Jag vill försöka sporra andra med funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa

Alltsedan jag började må psykiskt bättre har jag velat sporra andra som mår psykiskt dåligt eller/och har funktionsnedsättning att inte ge upp. Att det mesta är möjligt bara man själv vill och orkar kämpa och se möjligheter istället för hinder. Och något som också spelar stor roll i att en person med funktionsnedsättning ska kunna följa sina drömmar och vara på äventyr, så är även medmänniskor som finns runtom en. Utan personliga assistenter, familj och vänner kan en del vara omöjligt att utföra, ja.

Låt mig ta som exempel: inte hade jag kunnat tänka mig som försäljare då jag kände att livet var som tyngst. Inte hade jag heller kunnat tänka mig att jag skulle få vänner som är lika äventyrsfull som mig själv, som vågar ta mig runt på allt möjligt. Men nu står jag här med familj, flera fina vänner och personliga assistenter som hjälper mig resa, vara i naturen(bilden är från i somras då jag var och blötte "fötterna" i Korsholm. En stund där t.o.m vännerna som var med, blev lite oroliga om jag skulle hamna i vattnet då jag gick så nära havsranden ;) ) m.m.
Ja, t.o.m. så jag var på min första danstillställning då jag var endast fem år. Tack alla som gör äventyren möjliga.

Hur gör jag för att försöka sporra andra då? Jo, jag berättar både muntligt och skriftligt(t.ex. genom bloggandet) vad allt jag gör/gjort i livet. Även annan social media tar jag till hjälp. På Instagram har jag både ett konto där jag lägger upp bilder från mitt försäljningsjobb och ett privat. Ikväll har jag dessutom öppnat ett tredje vid namn aventyrsrullaren, där jag kommer att lägga upp bilder från mina resor, naturliv m.m. Hjärtligt välkommen att följa mig där! Aventyrsrullaren är ett öppet konto.

I.o.m mitt uppdrag som erfarenhetstalare så åker jag också runt till olika arbetsplatser, skolor m.m. och berättar. Så vill du höra mera av mig och om mina "upptåg", så hör av dig :)

Men nu ska jag avsluta kvällens inlägg. Imorgon är en ny dag och då blir det allt från föreläsning till kundbesök på agendan.

En "allt möjlig på agendan" dag

Idag var det dags att ta ett nytt, obekant, steg i mitt liv då jag sade upp mig från min "praktikplats" vid en förening där jag har varit nu i några år. Det känns smått spännande att se hur hösten kommer att se ut utan att jag ska styra in "Chokladpralinen" mot samma mål flera gånger i månaden, såsom jag är van att göra nu. Men säkert ska det gå bra, jag har en del planer smidda redan vad jag ska göra de timmar som nu blir lediga.

Annat som jag hunnit med idag är att stöda en av kommunens flyktingar i hen´s läxläsning. Det är både roligt och givande stunder vi får tillsammans. Vi lär av varann saker och ting.

Jag har även hunnit med lite "erfarenhets-diskussioner" med personer i min närhet, hur viktigt det kan vara att t.ex en person med funktionsnedsättning får berätta sin historia, ur sin egen synvinkel. På så vis undviker man många gånger missförstånd.

Kort och gott så har det varit en dag med både upplyftande och mindre upplyftande inslag. Nu tror jag att jag så småningom sätter hjärnan på viloläge och inväntar morgondagens program, vad nu det blir då sedan.

Att kunna stötta varann

Jag har mer och mer tänkt på det här med att kunna stötta en vän vid svåra livssituationer, hur viktigt det är. Och hur bra det känns att få bli stöttad tillbaks då det känns svårt i ens eget liv.

Jag har flera gånger nu en längre tid blivit kontaktad av personer som lever i svåra livsskeden, och som behövt någon att "bolla" tankar med. Det har känts så bra att jag kunnat hjälpa till, för åtminstone tror jag att de uppskattat det för en del har t.o.m hört av sig flera gånger för att få prata ut. Jag har varit deras "bollplank"; försökt säga tröstande ord..gett råd över hur jag skulle gjort i en dylik situation m.m. Ja, t.o.m så jag har gett en styrkekram åt en del som jag känt att tillfälle varit rätt att ge eller så "bara" en värmande hand på en axel.

Känslan då att få, utan att haft i åtanke att få något tillbaks, samma stöttning tillbaks är en fin känsla då livet känns lite motigt. Tack alla som givit förtroende för mig och låtit mig försöka hjälpa er och tack för er stöttning tillbaks.

Härmed önskar jag alla en fortsatt fin september månad, ta hand om er och stötta varann i höstmörkret som kommer allt närmare.

Oops..inte lätt med butikserbjudande ;)

Idag begav jag mig till en affär som hade utannonserat att de hade många fina erbjudanden. Vilket jag inte skulle ha gjort..resultatet blev att jag fick inte rum med allt i mitt lilla frysskåp :D Sådana gånger är man tacksam att ha hjälpsamma grannar, så nu har jag min mat utspridd till en granne också ;)

Annars har dagen varit helt okej, efter en start på dagen som blev lite annat än tänkt. Men, med bra samarbetspartners och förståelse så gick det bra.

Dagens middag bestod av något nytt och intressant, nämligen amerikansk pannkaka; en nyhet(som det stod på matlistan) som man gärna smakar igen.

Vad annat då..jo, jag har diskuterat med en av mina terapeuter vad en erfarenhetstalare inom psykisk ohälsa/missbruk kan åta sig för uppdrag och kring vilka teman man kunde föreläsa/diskutera med folk och vi kom fram till att det finns egentligen inget annat än fantasin som sätter gränser.
Annat på vår "diskussionstapet" var det smått "råddiga" system som råder lite här och där i vår värld, system som egentligen ingen riktigt vet hur det ska fungera. Men, nog ska det väl bli bra till sist kom vi fram till :)

Härmed önskar jag er alla en fin helg, ta hand om varandra!

Plötsligt så händer det...

Oj, oj..ännu en lång bloggpaus är bakom mig..jag som så har flera gånger tänkt att NU ska jag börja blogga varje dag..men så mitt i allt så blir det dessa pauser igen...

Nå, denna gång kanske jag kan "förlåta" mig själv bättre. Jag har nämligen inte legat på "latsidan" utan istället samlat på mig en del bloggmaterial under en aktiv sommar. Det har varit möjligt bland annat tack vare min friluftsassistent och vänner som ställt upp på en hel del trevliga händelser under de här två månaderna sedan jag bloggade sist. Och, ja, så har vi ju haft ett riktigt härligt sommarväder också, vilket gjort att man velat vara mera aktiv. Dock blev det "till sist" lite väl mycket av det goda då det gäller värmen, så är glad att den gav med sig.

Och så har en del annat också kretsat i mitt liv; tankar och funderingar, planering av livet o.s.v.

Men nu blir det småningom lite sömn efter en två dagars lite lugnare tempo. Imorgon bär det av igen på vägarna, då på kundbesök och så ska jag också städa lägenheten.

Ha det gott så hörs vi bästa läsare!

3 saker från "att göra listan"/dag

En tid har jag nu haft som mål att varje dag få tre saker gjorda ur "att göra listan". Efter att dessa tre är gjorda, kan jag göra något extra om orken/tiden finns. Eller så tar jag det bara lilla lugna resten av dagen.

Det var då jag var på en föreläsning häromsistens som jag fick tipset om det här, och det har fungerat rätt bra. Jag har känslan av att jag är mindre stressad då jag vet att jag inte behöver koncentrera mig på hela listan, utan endast tre saker ur den. Vilka det blir då som jag gör, beror på hur pass viktiga dom är, och vad lusten är att göra just den dagen.

Så, idag har jag fixat papper till en läkare, som hen bett mig om, fixat en returnering till ett företag, och funderat på kommande helgs försäljningsdag. Dessutom har jag också hunnit med lite annat också.  I morgon får vi se vad jag hinner/orkar med, då det blir en äventyrsdag mestadels av dagen. Men eftersom jag hann med mera än tre saker idag, så tar jag inte det så hårt om jag inte hinner med så mycket imorgon innan det bär av.

Nu ska jag ännu fixa till en beställning, före jag tar natt och väntar med spänning på morgondagens program.

En dag med ett helt annat program än tänkt

Idag har det varit en dag som inte blev som jag hade trott då jag vaknade i morse. Men det blev en helt okej dag i alla fall, så jag klagar inte :) Det är roligt med dagar då programmet ändras så det blir en "äventyrsdag" istället för en dag inom fyra väggar.

Dagen har bestått av att spendera några timmar i Vasa med både mat och shopping. Samtidigt levererade jag en loppisgrej som jag hade sålt på en FB loppis sida. Shoppingen gick inte riktigt som jag hade tänkt utifrån min uppköpslista, så det blev att åka via bya butiken då jag kom hem också.

En tanke som slog mig under timmarna i Vasa, så var hur trevligt det är då folk i min närhet hittar på saker "i sista minuten"(jag fick även en förfrågan att lämna flera timmar extra i Vasa medan jag strosade i affären där, men var tvungen att tacka nej p.g.a praktisk orsak), och även visar intresse för att umgås med mig. Det har inte varit en självklar sak under mitt liv.
Jag har flera gånger funderat vad orsaken är att jag funnit vänner på senare tid. Och jag börjar faktiskt tro på det som folk sagt åt mig, att det har att göra med att jag själv börjat må bättre "en gång i tiden", så jag blivit öppnare och gladare. Det lär vara lätt att få kontakt med mig, vilket det inte var förut.

Hoppsan, det här inlägget blev ett lite "svammel" inlägg, vilket kanske inte var meningen. Nu ska jag i alla fall stänga för idag, kanske jag inte svamlar så mycket i morgon.

Mat, dans och städning = helgen som gått

Jag började med att inleda helgen tillsammans med trevligt sällskap med att åka på hamburgar buffé. Det var ett välfyllt bord som mötte oss hungriga gäster med både huvudrätt och efterrätt.









Igår var det dags att städa inför midsommar, så från tidig förmiddag dök min "kärnfamilj" upp och vi fick lägenheten uppsnofsad medan min fyrbenta, äldre fröken höll ett vakande öga på städarna.
På kvällen bar det av på dans till en närliggande by, där Tomas Fantz spelade dansvänlig musik. Samtidigt fick jag igång musklerna lite också i dansens virvlar.












Idag är det att ta det lilla lugna. Jag hade planerat att få lite "vettigt" gjort, men ännu har det tyvärr inte riktigt gott så bra. Detta p.g.a en del tankar som snurrar i mitt huvud sedan gårdagen, som inte kanske är av det trevligaste sorten.

Summa sumarum vill jag avsluta det här inlägget med att säga hur tacksam jag är att ha familj och vänner som stöder och hjälper i situationer som känns svåra. Samtidigt är jag tacksam över att veta hur mycket värt jag är som människa, att jag är en människa man inte behandlar hur som helst.

 Söndags-kram till er alla.

Vandring över stock och sten

Häromkvällen begav jag mig, tillsammans med en personlig assistent och ett 50 tal andra, ut i skogen. Etappen var cirka 4 km och terrängen bestod av både jämna marker och mera utmanande. Bl.a två broar gav lite extra träning åt både mig och assistenten.


Men jag är så glad att jag tog risken och deltog, fastän jag visste att det skulle bli utmanande. Jag hade nämligen fått lite foton på förhand, så jag visste ganska bra på vad som komma skall. Min assistent var också med mig för första gången på ett sådant där utmanande uppdrag, så det kändes smått spännande för mig p.g.a det också.

Men, som sagt, det gick bra. Bara lite träningsvärk har gett sig till känna här efteråt och både jag och assistenten är en erfarenhet rikare.

Stort tack till alla som gjorde att vandringen kunde genomföras med rullstolen; all hjälp jag fick både före vandringen med genomgång av det extra terränghjulet, och hjälpen som gavs under kvällens lopp. Utan er hade jag varit hemma och inte fått uppleva alltihop.