Det gäller att tänka efter då jag parkerar "Chokladpralinen"

Det här med att parkera bilen då jag kommer någonstans kan vara knepigt, speciellt då det inte finns någon handikapparkering eller antalet platser är för få.

Något som jag alltid måste ha i åtanke är att jag ska få ut "Hulken" (= rullstolen) med "hel-öppen" förardörr. Det betyder att jag kan inte parkera i t.ex. någon parkeringsficka som angränsar till annan parkeringsficka. Ej heller kan jag parkera på någon inva-parkering som är längs med gatan, för då är risken stor att jag får dörren rammad av någon förbi körande bil.

Så varje gång jag skall till t.ex. Vasa så måste jag tänka mig för var jag kan lägga bilen utifrån det att om jag har hjälp att få ut rullstolen då jag kommer dit eller inte. Ja, det händer t.o.m. ibland att jag riskerar att få böter då jag felparkerar. Men som tur så har det inte hänt ofta och då det hänt, så har jag fått rättelse då jag förklarat situationen.

Häromsistens hade jag inte min hjärna med då jag var till Vasa, verkade det som. Det var fullt där jag brukade parkera, så jag var tvungen att parkera utmed en gågata. Jag visste att gatan inte var så trafiktät, så jag tänkte det skulle gå. Problemet var bara det, att jag parkerade upp på en trottoar, så då jag skulle sätta mig i rullstolen blev jag tvungen att rutscha nerför flyttbrädet och bara hoppas på det bästa att jag skulle hålla balansen..😮
Nåja det gick bra..Men hur skulle jag ta mig in tillbaks i bilen då jag skulle vidare? Som man brukar säga, man kommer alltid ner på något vis, men hur kommer man uppförsbacke? Tankeverksamheten på hög varv, funderandes vem jag kunde ringa och be om hjälp av, så gick jag till en närliggande affär för att handla. Dessa gånger kan jag säga att man är glad man har bekanta att ringa till. Jag fick tag på en kompis som råkade vara i närheten(hen bor inte annars i Vasa), så vi skulle träffas vid bilen då jag hade färdigt handlat. Det där handlandet i sig blev också lite "cirkus" då jag konstaterade vid kassan att jag handlat för mycket, så det blev baktungt då jag skulle köra rullstolen 😯 Men även då hade jag turen att råka på en bekant som hjälpte mig bära väskorna till kompisen som kom emot.

Så..sådär kan det bli då jag rör mig i storstäder 😁

Mina tankar kring Halloween

Idag tänkte jag dela med mig lite av mina tankar angående Halloween helgen. Det är en helg som många har delad åsikt om. Jag själv gillar den inte alls, måste jag säga, oavsett vilken helg den firas(vilket också är en sak som flera inte riktigt vet när den infaller, så även jag).

Så även jag..men, som sagt så skulle Halloween helgen skulle inte alls behövas om man frågar mig. I en värld där vi lever i en hel del psykisk ohälsa bland folk, så hjälper inte Halloween oss att må bättre(speciellt barnens liv kan börja präglas av vad de upplever under Halloween helgen, och det är kanske lite onödigt, eller?).
Pia Qvist skriver bra och tänkvärt inlägg i sin blogg Atelje Skogslyckan angående helgen: Atelje Skogslyckan Och hon är långtifrån ensam med sina tankar.. Hos många som haft/har ett tufft liv, så innebär den här helgen ännu mera tråkigheter i form av t.ex. minnen, då man ser figurer med t.ex. otäcka ansiktsmasker. 

Jag fördömer inte heller någon, alla får ha sina egna åsikter angående allt. Men, snälla, ha lite förståelse också för dem som av en och annan orsak inte gillar den här helgen. Som har svårt med den p.g.a ens livserfarenheter. Tänk efter före ni säger åt en person i stil med.."Men Halloween är ju inte så farligt..värre saker finns.." Du vet inte vad den personen gått/går igenom...

Yles vänskapscafé + radiointervju

Igår kväll deltog jag tillsammans med ett 10 tal andra i Yle's vänskapscafé, som de ordnade i samarbete med Röda Korset samt Folkhälsan(och deras nya projekt "i laag").

Det var mysig stämning och diskussionerna var livliga, allt från politik till hur man ser på ensamhet. Emellan diskussionerna tog vi oss en och annan kaffetår och åt gott.


Ett av målen för kvällen var att få ihop en grupp som vill börja träffas regelbundet för att göra något trevligt "i laag". Flera var intresserade, så det kommer säkert att bli en grupp som kommer att börja träffas. Jag föreslog också samarbete mellan "I laag" projektet och Facebookgruppen Vänskapsgrupp i Österbotten.



Under kvällen var jag också med i direktsändning i radion, man sände ut i etern under hela kvällen som vi var där. Sändningen kan ni lyssna på här, den som vill(cirka 32 minuter in i sändningen, efter ABBA låten): Vänskapscafé

Det finns så många som är ofrivilligt ensamma. Jag hoppas att vi i samhället, tillsammans, kan fånga upp dessa människor göra något "i laag".

Träff med rehabiliteringshandledare

Idag har jag varit på träffen för arbetslösa i kommun. Rehabiliteringshandledaren från K5 var dagens gäst och vi fick höra hur hon jobbar.

Det här med arbetsmarknaden och den funktionshindrade individen är ingen lätt nöt. Vi med funktionsnedsättning faller lätt förbi då vi söker jobb, trots att vi har papper som behövs. Många av oss kommer sig inte så långt som till en arbetsintervju.

Jag har alltid fått kämpa för att få jobb med "ordentlig lön", d.v.s ingen flitpeng eller lön som baserar sig på bonus. Resultatet har blivit att jag haft ett "riktigt avlönat jobb" på 20 år, och det var "bara" över en sommar. Jag minns jag var så glad då jag fick det vikariatet och trivdes med jobbet :)

Här efteråt då jag jobbat och fått endera flitpeng eller om det varit bonussystem, så känner jag/har jag känt att jag flera gånger fått kämpa hårt för att t.ex. bli tagen på allvar i mina arbetsuppgifter. Att en del arbetskollegor inte riktigt velat samarbeta med mig, utan mera stjälpt för mig. Och det känns inte så kul, kan jag säga. Tänk att det finns än i dagens samhälle folk som tror att man har problem med tankar bara för att man har funktionsnedsättning, att man inte känner av då folk inte tror på en och vill samarbeta med en på en arbetsplats.


Jag är inte det minsta vän av det här med flitpeng åt människor, åtminstone inte då det blir i flera år i rad. Det borde finnas en gräns då en arbetsgivare måste anställa en person som varit på flitpeng.

Här efter dagens möte med rehab. handledaren fick jag e-post av henne där hon gav lite tips åt mig. Då passade jag på att berätta om mitt uppdrag som erfarenhetstalare, så få se vad det slutar med :)

Härmed önskar alla en fortsatt fin kväll! 

Simtur i sjön i den varma sommardagen

Som jag skrev i mitt första inlägg efter sommaruppehåll från bloggen, så spenderade jag sommaren med att samla bloggmaterial.

Idag får ni läsa om ännu ett fint sommarminne från den varma sommaren som varit.

Jag hade nämligen förmånen att få ta mig simtur ut i sjön tack vare både assistent och kompis som erbjöd sig att hjälpa mig ner (och upp igen förstås 😉 ) i vattnet då sommarvärmen var som "värst".

Det var skönt att få simma i en riktig sjö(minns inte när jag gjorde det senast), jämfört med simhallen som jag annars är van vid. Första doppet kändes dock kallt, men sedan gick det bra. Det blev dock att försöka få bort en hel del sand ur simdräkten och av mig själv då jag kom hem, eftersom det samlats en del på mig då jag hade rört mig i sanden. Men det var det värt 😊

Jag får nu och då frågan om jag kan simma utan hjälpmedel. Och, jo, det går bra. Jag har simmat sedan jag var liten. Jag fick, efter en del turbulens, gå på vanlig simskola tillsammans med andra barn från kommunen, på sommaren. Orsaken till att det blev turbulent så var att man menade att jag inte skulle kunna gå i vanlig simskola då jag hade funktionsnedsättning, utan jag skulle gå i en simskola för barn med funktionsnedsättning. Detta trots att jag skulle ha med en personlig assistent som skulle hjälpa mig, så det skulle inte innebära något extra ansvar för simledarna.

Men som tur så fick mina föräldrar rätt då de opponerade sig, så jag fick lära mig simma tillsammans med kompisar. Och resultatet av simskoledeltagandet blev flera simmärken.

Lite mera information om det kommande Vänskapscaféet inkommande onsdag

Svenska Yle vänskapskafé med sändning 24.10

Onsdagen 24.10, kl.17.30-20:00 träffas vi igen på Yle i Brändö (Vasa). Denna gång har vi sändning samtidigt (obs, ingen som inte vill behöver ställa upp på någon radiointervju!) ☺️

Nya och gamla vänner hjärtligt välkomna! 🤗

Programledaren sitter i Böle och "kör ut" sändningen. Vi kommer att ha två föreläsare från Sverige; Madeleine de Jong och Johanna Wahlgren som skrivit en bok om ensamhet, och de kommer att finnas på plats och Anki kommer också att hoppa in i sändningen med dem och göra en intervju.

Vi kommer också att ha färdigt inbandade inslag som portioneras ut under kvällen plus mingel från själva kaféet där vi är (men som sagt, ingen behöver ställa upp som inte vill!).

Representanter från Röda Korset och Folkhälsan på plats eftersom det är tack vare deras satsning på ensamhet som vi arrangerar detta vänskapskafé som ett samarbete med dem och Svenska Yle.

Intresserad? Anmälan till anki.westergard@yle.fi 

Välkomna!!! 🙂

Vänskap i vuxen ålder

Jag såg en artikel idag på Svenska Yle´s FB sida(Vänner i vuxen ålder) om hur man skaffar vänner i vuxen ålder, och tänkte att det där kunde jag skriva lite om här på bloggen, hur det har varit för min del.

Jag kände igen mig en hel del i artikeln. Då jag började våga ta för mig mera och ta mera kontakt, så fick jag också mera vänner. Även internet(såsom både dating och "bara" vänskaps sidor) har inneburit att jag hittat nya vänner.

En sak vad gäller att stifta nya bekantskaper då man t.ex. har funktionsnedsättning har jag funderat på flera gånger..Nämligen det att det är enklare att få nya vänner via internet, för där är det lättare att bli tillräckligt bekant med varandra innan man känner sig trygg att berätta om sin funktionsnedsättning och eventuella missförstånd kan undvikas lättare.

En annan sak man ska hålla i tankarna också, enligt min personliga åsikt, är att man skall inte lyssna på vad andra säger om en person, utan bilda sig en egen uppfattning innan man dömer ut någon. D.v.s lita på sin magkänsla. Jag har fått flera fina vänner p.g.a att jag inte lyssnat/lyssnar på vad andra människor tycker om just mina vänner.

Till sist vill jag puffa för en grupp på FB och en "happening" i Vasa inkommande vecka. Gruppen heter Vänskapsgrupp i Österbotten. Och så ordnar YLE inkommande onsdag(den 24.10) kl. 17.30-20.00 ett Vänskapscafé på YLE i Brändö.

Kom gärna med, kanske du också hittar nya vänner 💓

Kvällens bild föreställer varm smörgås som jag tillagade till kvällens middag då jag fick oväntat men trevligt sällskap.

Berättelse + bildvisning ur en bråkdel av mitt liv

Igår fick jag äran att spendera några timmar tillsammans med trevliga qvinns i en församling här i trakterna.Kvällens tema var "Mitt liv". Men eftersom jag har varit med om en hel del i mitt liv, så fick det bli en bråkdel av det som jag berättade. Mitt "huvudmål" för "föreläsningen" var att få fram att man kan uppleva en hel del trevliga inslag i sitt liv trots att man har funktionsnedsättning, men även lite av det tråkiga i livet lyfte jag fram. För att få fram budskapet bättre så visade jag en del bilder, bl.a på någon resa jag gjort och någon bild från naturen.

Som sagt, det blev en fin stund där jag fick, tacksamt nog, fick en del frågor också. Annars tycker jag det är rätt svårt att veta vad man skall berätta, så därför är jag glad att jag får respons bl.a genom att folk ställer frågor.

Kvällsstunden varvades med både fika och sång/musik. Om någon av de närvarande läser bloggen, så vill jag passa på att tacka er för ert fina välkomnande av mig som kvällens gäst.

Kvällen fick avslutas med att jag fick äran att få lite malet kött av en jägare som deltar i årets älgjakt, så det tackar jag för. Jag har funderat vad jag ska hitta på för nytt recept att prova på, får se vad det blir :)

Pizza och styling kväll

Igår var det då dags för en tjejkväll, så på sena eftermiddagen satte jag mig i bilen för att hämta några av tjejerna och så bar det till Närpes.


Vi började kvällen med att äta oss mätta på Pizzeria Casa. Jag provade en ny sorts pizza med en del sallad på + barbeque sås och en del annat. Den fick helt klart godkänt.

Efter att magarna var fyllda så fortsatte vi färden till Angel´s Syatelje där vi provade kläder i flera timmar och fick också en del fina klädtips av ägaren själv. Det är rätt spännande att vara på stylingkvällar, man kan bli ganska förvånad ibland över vilka kläder man passar i :)
Vad gäller företaget i sig så rekommenderar jag att ni åker dit och ser vad ni hittar i hyllorna. Det som är en stor fördel för t.ex. en rullstolsburen kund där, är att man kan få ta hem och prova kläder också, i lugn och ro.
Så, idag blir det att prova lite byxor innan jag åker på erfarenhetsuppdrag :)

Eftersom gänget jag var med vill vara lite anonym, så får det bli en bild av det sött och salt som Erika bjöd på under kvällen ;)

                                        Härmed önskar jag alla en fortsatt fin fredag!

Anhörig till alkoholmissbrukare, resultat av helgens uppdrag

Det blev en fin liten stund jag fick i Malax då jag var dit förra helgen och berättade om vad man ska tänka på då man är anhörig till alkoholmissbrukare(ur min erfarenhets synvinkel). Det kom ett tiotal personer till Café Eternell. Och vet ni vad..jag var inte ens så nervös som jag trodde att jag skulle vara, så det kändes riktigt bra och avslappnat.

Det blev också en bra diskussionsstund, och det gillar jag då jag är ute på mina uppdrag. Det är alltid trevligare då folk vill diskutera kring ämnet.

Jag tänkte att jag kunde, på samma gång som jag skriver det här inlägget, ge er läsare också lite "vägkost", ifall ni har någon i er närhet som har problem med alkoholen.

1) Kanske det viktigaste, skäms inte för det utan sök hjälp. Du är inte ensam om att vara anhörig   och/eller orolig över din granne, kompis o.s.v. Det och det finns bra, proffessionell hjälp att fås  (t.ex. från Pixnekliniken i Malax, tfn. 040-6508112).

2) Tänk på dig själv, gör saker som du gillar och orkar med på din fritid.

3) Låt missbrukaren ta ansvar över sitt liv, men hjälp honom om så behövs(men inte för mycket!) Har ni t.ex. gemensam ekonomi, så bör du givetvis hjälpa till där så det inte stjälper.

4) Alla kan hjälpa/stöda en anhörig(eller missbrukare för den delen). Det kan räcka med att du frågar  den anhöriga vad hen tycker om dagens väder. Säg åt henne att du vet om hen´s situation, och att  du finns där om hon vill ha hjälp/stöd.

Och, kom ihåg..vill inte missbrukaren ha hjälp till nyktert liv, så kan du inte heller hjälpa! Det är från honom själv viljan måste komma.

I.o.m mässan så kom det också ut en tidning, Existens med temat Hälsa och livsglädje, där det ingår en artikel om mig som Erfarenhetstalare. Kan fås från Café Eternell, men finns inte i så jättestor upplaga, så vill ni ha så skall ni kontakta Anne Manner så snart som möjligt.

Hur kan man göra för att må bättre som anhörig till alkoholmissbrukare?

Idag skall jag fatta mig kort i mitt inlägg eftersom jag håller på att förbereda morgondagens arbetsdag.

Men jag vill ändå bjuda in er till Hälsomässa i Malax i morgon. Och frågan jag ställde i rubriken, ja, den frågan försöker jag svara på, utifrån mina erfarenheter, imorgon på Café Eternell kl. 13.00. Kom gärna dit om du har möjlighet/lust 💓

Känslan av den kommande vintern

I höst har jag, för första gången som jag kan minnas, känt att jag ser inte alls framemot vintern som är på kommande. För det betyder att om det blir mycket snö och halt blir det strax mycket svårare för mig att ta mig fram med rullstolen. Vilket i sin tur leder till att börjar känna mig mera ensam och instängd.

Varför kommer denna känsla upp just i höst då, kan man fråga sig. Ja, jag har funderat mycket på det, och jag tror att det har att göra med att jag en så bra och aktiv sommar/höst nu så jag är rädd att det blir alldeles för tomt i kalendern. Så det är på både gott och ont att ha mycket i sin kalendern, även i en sådan synvinkel.

Men jag säger inte att jag inte vill ha snö, den får gärna komma och lysa upp utsidan av lägenheten lite. Men bara så det täcker marken. För då är det ännu ganska lätt att ta sig fram till t.ex. bilen och sopa av snön av den.

Så, vi får hoppas att vintern kommer med lite snö och inga hala (eller minimalt hala) vägar ;)

Hur ser ni på vintern som årstid? :)

Erfarenhetsintervju på VCS m.m.

Idag har jag spenderat ett antal timmar på Vasa Centralsjukhus då jag hade intervju där angående mitt uppdrag som erfarenhetstalare. Samtidigt som jag var där så passade jag på att träffa min coach där,

Under de timmar jag var där hann jag reflektera över en hel del, både positivt och negativt. Det positiva var den trevliga stämningen där bland sjukhuspersonal. Många sa hej då de mötte en i korridoren, en del fick jag mig en pratstund med.

Under diskussionens gång fick bl.a veta att om man behöver hjälp från parkeringen in till sjukhuset, så kan man kalla på en Servicerådgivare, så kommer hen ut och hjälper. Och det där känns tryggt att veta, med tanke på det "kaos" som råder där då det är alltför få parkeringsplatser där. Så du vet aldrig när du kommer var du hamnar att parkera. Och då kan det bli "smått" knepigt om du har svårt att gå, eller använder dig av rullstol/rollator.

Då till det negativa som jag märkte medan jag satt i aulan; nämligen att en del patienter kunde få vänta timtal för att få en taxiskjuts! Det är under all kritik måste jag säga, är man sjuk(eller t.ex. nyopererad) så ska man inte behöva vänta överhuvudtaget innan du får åka från sjukhuset!Och en tanke som slog mig..var är en "sängavdelning" i anslutning till aulan? Där patienter som är för dåliga att de inte kan sitta, kan ligga ostört medans de väntar på skjutsen som de inte vet när den dyker upp.

Så en "liten" vädjan till er som har någon talan i dessa frågor..fundera över vad ni gör åt de patienter som drabbas..blir dom bara i sämre skick av hur de behandlas?

Friluftsdag i Oravais

Efter en smått hektisk helg kändes det bra att vara i Oravais några timmar igår och bl.a ta en uppfriskande promenad tillsammans med ett 10 tal andra. Det var föreningen Vaktiva som stod som arrangör.  Vädret skulle dock kunnat vara lite varmare, det var en del friska höstvindar som tog tag i oss.

Föreningen är, för övrigt, en förening vars huvudsyfte är att ordna bl.a friluftsaktiviteter åt personer med funktionsnedsättning. Men även annat trevligt kan komma "på tals".

Efter att vi vandrat lite så var det dags för en god lunch vid Kaffestugan. Det var flera som hade samma söndagsplan som oss, så stället var rätt välfyllt. Emellan tuggorna diskuterade vi allt möjligt vad som hänt sedan vi träffades senast med en del av gänget.

Mätta och belåtna tog vi tag i dagens planeringsmöte. Många bra idéer kom fram vad gäller föreningens verksamhet. Så nu är det bara att försöka gå vidare med våra idéer.

Jag har precis blivit medlem i föreningen, och jag ser framemot att vara med i dess verksamhet. Det känns som att föreningen kan vara rätt för mig, eftersom jag gillar att spendera tid i naturen.

Erfarenhetsuppdrag i Åbo

I morse var det tidig väckning, jag hade nämligen blivit tillfrågad om jag skulle följa med en person till sjukhuset till Åbo då hen skulle på besök dit.

Det var smått spännande måste jag ärligen säga före vi for; hur skulle jag klara av att vara bredvid en person och inte vara som patient? Jag som är så van att vara patienten, inte följeslagaren. Och en annan sak som var smått spännande var resan, skulle vi hitta till sjukhuset och hem igen? Jag har nämligen erfarenhet av att köra till Åbo, så jag vet att det inte är det lättaste(åtminstone är det min erfarenhet. Man skulle behöva köra oftare dit så skulle man säkert börja hitta bättre). Och speciellt då vi inte heller riktigt visste vart vi skulle. Men den "lilla" äventyrsmänniskan och medmänniskan som jag är, så tackade ja då jag blev tillfrågad. Jag vet ju själv hur det är att vara på besök till sjukhus, inte så trevligt. Och det där med vägen, det skulle nog ordna sig, tänkte jag.

Och här sitter jag nu hemkommen igen. Så m.a.o, allt gick bra(ja, åtminstone nästan allt..den där vägen skulle nog kunna göras enklare att köra ;) ). Men huvudsaken att vi är tryggt hemma igen.

Samtidigt som jag skriver det här inlägget så vill jag passa på att tacka all personal som var serviceinriktade och kunde riktigt bra svenska.

Låt oss spela "minimalism spelet" :)

Ja, så stod det på en FB väns status igår kväll. Av någon anledning så blev jag smått nyfiken vad det handlade om, då hon frågade om någon av hennes FB vänner ville anta utmaningen med henne. Så jag läste, och ja, av någon konstig anledning så hakade jag på 😄 Jag brukar aldrig annars haka på diverse utmaningar, så inte vet jag vad som flög i mig 😄

Så nu har första dagen gått och just har en av mina kattfröknars leksak hamnat i skräpkorgen. Är du rädd att fröknarna ska bli ledsna på mig då de märker att deras ena mus är borta? Nädå, det tror jag inte, för dom har inte lekt med den blåa musen på en längre tid. Men, man vet ju aldrig, mitt i allt kan de komma på tanken att de velat ha det nu då matte varit dum och slängt bort det 😃

Oktober månad är lång, och att börja kasta bort/sälja eller ge bort flera saker för varje dag som går, så kan verkligen bli tufft. Men, man vet aldrig före man testat 😊 Och så får man ju lite städat samtidigt, vilket kan vara bra 😉

Här kan läsa mera om vad spelet går ut på: Minimalism spelet Och, till sist..önska mig gärna lycka till 😉 De som känner mig närmast vet hur det är med mitt kastande av saker 😉

Det lite medtagna mösset som får avsluta sin karriär som leksak nu