I dansens virvlar

har jag inte varit på en tid nu. Vet inte vad det beror på, men förut var jag mera aktiv att åka runt på diverse dansställen än vad jag är nuförtiden.

Kanske en orsak är att det är inte så värst förmånligt att åka på dessa "happenings", det är inte så lätt att få ekonomin att gå ihop ibland och då får man lov att avvara något trevligt.

Hur som helst, jag stortrivs då jag "äntligen" tar mig ut till en dansplats, dansen har alltid varit en stor del av min fritid. Om jag minns rätt så var jag endast 5 år då jag var på min första dansplats tillsammans med en familjemedlem och hennes man. Jag minns så bra än idag då jag blev upplyft i rullstol på scen, så jag skulle se min favoritartist/-band bra. Dansen är också en bra träningsform för mig, speciellt snabba bugg-låtar. Ett minne jag har gällande just bugg-danser, är då jag svängde runt på dansgolvet med en bekant från Sverige. Då gick det undan, kan jag säga, och folk runtom ville nästa hellre se på oss än att dansa själva :D Jag har även kompisar härifrån "knutarna" som vi brukar ta ut svängar med, och då är det bara att försöka hänga med :D

En sak som jag har funderat på en del är hur jag skall hitta flera olika danspartners. Det har visat sig att inte vara det lättaste nämligen. Varför vet jag inte..om det är osäkerhet som gör att man inte vågar bjuda upp mig, eller vad det är. Nämligen en rätt vanlig replik jag får höra efter att man har dansat med mig, är "Det där gick ju bra", och jag brukar då kontra med att..jodå..så farligt är det inte bara man tar första steget. Har man också tagit första steget, kan det bli flera danser på en kväll, om det vill sig.

Terapeuters del i en klients psykiska välmående

Något som varit på tal flera gånger nu med flera av mina terapeuter är deras del i en klients psykiska välmående. Är det bättre med terapeut-klient förhållande som går ut på att man kommer till terapeuten, vi utför det vi skall, och sedan åker jag hem igen, utan desto vidare djupa diskussioner om "ditt och datt"? Och hur är det med beröring, som t.ex. vänskapskramar..skall en terapeut krama sin klient då hen kommer till/åker från mottagningen?
Ja, det där är förstås individuellt, hur terapeuten är som person och hurudan klienten är. Då jag tänker på mig själv som klient, så jag har märkt att jag mår bra med terapeuten som jag kan diskutera "ditt och datt" med..och som kanske ger en kram då jag kommer till mottagningen eller åker därifrån. Med det vill jag inte säga att jag inte haft/har bra andra terapeuter också, som man kanske inte kommer så "nära".

Så, om det finns någon i cybervärlden som läser mitt inlägg och som jobbar som någon slags terapeut..Fundera över det där..fundera om ni är den "kramiga" personen av er och kanske vill dela med er av kramar till era klienter. Det kan göra klientens dag till en mycket bättre dag, då hen fått lite extra beröring i form av en kram. Visst..det finns klienter som inte heller vill ha kramar, och det skall förstås respekteras. Men man kanske inte vet hurudan klienten är som person(kramig-icke kramig), före du frågat om du får krama hen. Och, man vet aldrig heller vad en kram kan innebära för klienten, du kan vara den första och enda som kramat hen och hen upplever det som en trevligt inslag i er terapi-relation. Jag minns bra första kramen jag fick av en dåvarande personlig hjälpare, den värmde mitt annars lite "tilltufsade" hjärta, vilket jag också berättade för hen häromsistens. Hennes spontana reaktion var ungefär såhär: "Oj vad roligt att höra att min kram kunde göra så gott."

En funktionshindrad persons rätt till närhet

Jag hade tänkt skriva om något helt annat idag, men så kom jag över ett blogginlägg från Sverige, som gjorde att jag ändrade ämne.
Det jag kommer att ta upp här är en stor och viktig fråga för många. Vi som har funktionshinder är en av flera grupper i samhället som kan ha svårt att hitta livspartner, en partner att älska och få känna att hen älskar en tillbaks "på lika villkor". Och det här problemet kan vara ack så svårt att handskas med, det blir lätt att man börjar må dåligt psykiskt p.g.a att man inte får den närhet som vi skulle kanske behöva för att må bra, och som även vi borde ha rätten att få, fastän hur gravt funktionshinder vi än har.

Det är bra att hjälpmedel finns att tillgå, men kan man inte själv använda dem, så är man i behov av assistans. Och där kommer en sak som jag funderat på, att de som jobbar som personlig assistent, vårdare eller dylikt, skall behöva vara mera öppen med detta och erbjuda hjälp åt sin klient i dylika situationer. Tyvärr är det så tabubelagt det här ämnet sexualitet i vårt samhälle, så det blir sällan diskuterat. Jag är dessutom rädd att det blir mindre diskuterat i en t.ex. funktionshindrad/vårdares relation.
Ännu en knepig situation kan jag tänka mig(har inte själv varit i en dylik situation, så jag vet inte hur det skulle kännas) är då 2 st. funktionshindrade "finner varann" men båda/en av dem är i behov av hjälp vid intima saker.

Jag är tacksam att jag fått uppleva närhet och vara en av personerna i kärleksförhållanden, det har stärkt mitt psykiska välmående.

Här är blogginlägget som jag läste och som fick bli som grund för eget blogginlägg: Fredagsbloggen

Tankar kring fars- och morsdag

Idag är det då Farsdag och mina tankar går till alla barn som inte har någon pappa, mor- eller farfar att fira. Det kan inte vara lätt för dessa barn att se/höra all "uppståndelse" som råder kring dessa dagar. Min önskan skulle vara att alla dessa barn skulle ha någon annan fadersgestalt att ty sig till, men tyvärr vet vi alla att så är inte fallet.
Häromsistens stod det i en lokaltidning att man skall införa "närståendedag" på en del dagis i huvudstadsregionen istället för Farsdag, vilket jag tycker är en bra idé. Det innebär att att barnet som inte har t.ex. en pappa, kan känna sig "en i gänget" i alla fall då t.ex. barnets farbror kommer till barnets dagis. Jag hoppas att "Närståendedagen" får spridning även till resten av landet och att man även har den dagen istället för Morsdag, då den dagen står i almanackan.

Till sist vill jag önska alla fadersgestalter en fortsatt fin dag med "era" barn.

Försök till marknadsföring

Idag har jag försökt att vara lite mera aktiv då det gäller marknadsföring av mina tjänster, både då det gäller försäljningen och erfarenhetsexpert-tjänsterna. Annat som jag "donat" på med är att kontakta eventuella nya kunder.

Ikväll har jag också varit på surfplatta kursen, en kurs med trevliga kurskamrater och kurslärare. Kvällen "kryddade" vi till lite extra med kaffepaus också, så vi skulle orka bättre. Det är en grundkurs jag går på, men har även anmält mig till fortsättningskurs, så jag skall väl nog kunna lite "ditt och datt" då sista kurskvällen kommer. Väl hemma blev det att börja öppna några paket med diverse produkter, så nu blir det fotograferingsstund och att ladda upp fotona på nätet inom en snar framtid.

Men nu är det sovdags på agendan, mina fyrbenta vänner har redan lagt sig för längesen. I morgon skall det hinnas med lite av varje igen.

Mycket på G..som vanligt...

Eller, nja..egentligen så har jag inte så mycket på gång nu just, utan snarare tvärtom så försöker jag fortsätta att ha lite lugnare i min kalender än vad jag är "känd" för att ha. Det i sin tur verkar te sig som att jag känner mig tröttare än vanligt de dagar jag har just precis lugnare tempo.

Hur som helst, så den gångna veckan har varit mera innehållsrik framtidsmässigt än vanligt. Jag har planerat lite hur jag skall fortsätta med att jobba som försäljare och som Erfarenhetsexpert. Och det känns så bra, måste jag säga, att ha lite planering gjort. I planeringen ingår bl.a. några tillfällen då jag skall berätta något ur min Erfarenhetsexpertis synvinkel på 2 olika ställen, och några försäljningstillfällen nu när julen snart står vid dörren. Jag har också gjort en sida på Facebook som berör mitt uppdrag som Erfarenhetsexpert; Stina inom psykisk ohälsa och missbruk. Kika gärna in och gilla sidan ni som är intresserade!

Några lite tråkiga dagar förbi

Jo, ni läste rätt. Jag har nu provat på att ha det lite lugnare och tråkigare liv i några dagar, utan desto mera program förutom lite kaffesällskap av en kompis häromkvällen. 
Hur har det gått, då..Tja, sådär skall jag väl säga..Igår blev det nog en tid som jag mitt i allt kände av tråkigheten mera, idag har det dock gått bättre. Orsaken till att det kanske inte varit så trevligt, så är att jag kanske valde mina "tråkigare" dagar just en helg då mycket hände runtom i nejden. Men..hade jag bestämt mig att ta det lugnare, så fick det bli så.

Summa sumarum av dessa dagar..att ha "tråkigt" så här många dagar i streck, är inget för mig. Utan jag skall nog tydligen ha mera fart runt mig än såhär :)

Hoppas alla ni kära läsare haft en fin helg!

En funktionshindrad´s del i föreningslivet

Jag fick tanken att skriva om dagens ämne efter att jag såg ett evenemang på Facebook. Jag har enda sedan barnsben varit rätt aktiv i olika föreningar, både som deltagare och som en av "föreningsmänniskorna"; då jag bl.a suttit i diverse styrelser, både vad gäller nationellt som nordiskt arbete. Då jag var barn var jag även med i bl.a junior och scouterna. Då jag tänker efter så tror jag att det var scout åren som gjorde att intresse för friluftsliv, väcktes inom mig.

Föreningsliv är ett bra sätt att bli integrerad i samhället. Jag har fått många fina vänner tack vare föreningsvärlden samtidigt som jag också fått känna att jag kunnat hjälpa till lite här och där trots rullstolen.

Till sist vill jag ge lite "vägkost" till föreningar som kanske känner sig osäker på en funktionshindrad's del i er förening, för jag vet att det kanske inte är så lätt alla gånger att veta hur ni ska "bete" er..vad ni kan säga/inte säga åt en medlem med specialbehov, vad en medlem med specialbehov kan göra/inte göra. Det är förstås individuellt vad vi med specialbehov kan bidra med och vi är också människor så vi kan också vara känsliga. Så mitt bästa råd är nog att vara er själva..behandla den funktionshindrade som en "vanlig" människa. Fråga hen vad hon kan/inte kan hjälpa till med.

Om ni vill, kan jag också komma ut till era föreningar/diverse grupper och diskutera med er. Ta kontakt så ser vi var vi hittar en passlig tid! Min e-post: stinao77@hotmail.com

En smakernas dag

Idag har jag, tillsammans med mina vänner på jobbet vid Träffpunkt Spiron(en vänstuga i Korsnäs som Psykosociala föreningen Träffpunkten bedriver) fått smaka på diverse godsaker som man tagit fram via projektet Mathantverkarna. Det var allt från Djungelgurka till lingonnektar. Djungelgurkan hade jag hört om förut, men aldrig provsmakat. Den hade en lite speciell smak om man frågar mig :)

Då jag skulle hem så var jag så upp i diskussion med min kollega, så då jag skulle åka hemåt upptäckte jag att min nyckelknippa blivit inne på arbetsplatsen :O Så då blev det att börja ringa runt till personer som jag visste borde ha extra nyckel. Det tog inte länge så var en extra nyckel på plats. Tur i alla fall att jag hade telefonen med mig, så inte jag hade lämnat den inlåst också...

En politikens dag

Idag har jag deltagit i kretsstyrelsemöte inom politiken. En givande dag med många fina diskussioner om vad som pågår i vårt samhälle, vad man kunde försöka vara med och påverka. En sak som jag tog upp var det här med vad en erfarenhetsexpert kunde bidra till samhället. Min åsikt, som dock är lite jävig i.o.m att jag själv är erfarenhetsexpert inom psykisk ohälsa/missbruk, är att vi kunde bidra en hel del med våra erfarenheter, tror jag. För faktum är, det är inte samma sak att sitta på en skolbänk och lära sig om en sak..än att uppleva det i riktiga livet.

Så min önskan är, att samhället skulle börja ta mera hjälp av oss, kanske vi kunde hjälpa någon medmänniska med våra erfarenheter, man vet inte före man gjort det.

Här är en artikel om utbildningen som jag gick. Artikeln publicerades före skolningen startade. Utbildning av erfarenhetesexpert

Tankar kring bilfria dagen

Igår var det "Bilfria dagen", en dag då man uppmanar folk att lämna bilen hemma och köra kollektivt. Frågar du mig, så är detta en dag där man glömmer den del av Finlands befolkning som inte har möjlighet till att åka kollektivt; rullstolsburna..folk som går med rollator kan ha svårt att ta sig in i en buss m.fl.

Visst är det bra att folk åker kollektivt och sparar på vår natur, men hur ska vi som hör till den där gruppen, kunna "medverka", då det inte finns anpassade kollektivmedel överallt i vårt land och på alla linjer som körs? Låt mig ta ett exempel som hände mig i veckan..jag skall till huvudstaden med tåg och skulle åka en lördag..Men, p.g.a banarbete så är jag tvungen att åka redan fredag kväll och "på kuppen" betala en extra hotellövernattning. Dessutom var det inte bara så att ta beslutet att åka en dag tidigare, det skulle också passa min hjälpande hand, som har ett annat jobb vid sidan av.

Jag vet att det är inte lätt ekonomiskt för t.ex. bussbolag att skaffa anpassade bussar. Men vad jag och många andra med mig skulle önska, är att dagens Finland skulle börja tänka till lite här, och börja göra det lättare för bussbolag att skaffa bussar som är tillgängliga. Att alla som bedriver verksamhet inom det här området, skulle tänka till lite då man t.ex måste göra banarbete..att man då även skulle ha en nödlösning åt de passagerare som blir "lidande".

En solig höstdag med en "svans" som promenadsällskap

Idag har det varit en härlig höstdag, får hoppas att vi får uppleva sådana här dagar en tid framöver nu. Jag har både jobbat och tagit det lugnt. På eftermiddagen tog jag och en av "mina svansar"(läs fyrbenta vänner, Luna) promenad i solen. Fröken vek inte alls ifrån matte något, endast då matte gick in på en gård och hälsade på en pratglad hund. Då ville inte fröken vara med, vilket matte är glad för då man inte riktigt vet hur hundar vs. katter går ihop ibland. Den här hunden verkade snäll i alla fall då ägaren var med.

Jag sitter rätt ofta vid datorn och Facebook, där jag socialiserar med människor. Och där kommer det också upp många bra och tänkvärda saker men också dåliga saker. Idag lade jag märke till en "post" av en affär som lagt ut en uppmaning till sina kunder att respektera sina medmänniskor då det gäller parkering. Det förekommer nämligen otaliga gånger då man kommer till inva-parkering, att den är upptagen av en bil som inte har tillstånd där, vilket kan ställa till med stora problem för en som verkligen behöver platsen. Att en person som har behov av inva-parkering inte kan parkera där hen behöver, gör att man blir mera hjälpberoende än vad man skall behöva. Och man vill ju gärna vara så självständig som möjligt. Så, jag "lyfter på hatten" för alla instanser som går ut med dylik "post" som denna affär gjorde, och till alla bilister som tänker på det här då ni kommer till en parkering.

Härmed önskar jag er alla en fin helg!

Första gången på ett tag..

som jag sitter och funderar vad jag skriva om..vad kan nu det bero på, tro..Tja, kanske för att senast jag skrev här i bloggen(i tisdags) har det inte varit så mycket skilt på "tapeten". Jag har varit på en 4e och sista terapi för den här veckan, jobbat med både försäljningen och Träffpunkt jobbet och försökt vara lite social emellanåt med mina glada och vissa spralliga vänner/hjälpande händer.

Idag har det också varit en bättre dag vad gäller lusten att äta. Jag vet inte varför det skall vara så svårt och "inte så upplyftande" att fixa mat åt sig själv och äta själv..Men, jag vet..det är inte bara jag som tycker det är lite tråkigt att äta ensam. Men idag blev det i alla fall att tillaga ris, broiler med sås. Därtill åt jag lite marmelad som jag hade köpt på en marknad häromsistens. Inte så illa, om jag får säga det själv ;)

Men nu ska jag göra ett inlägg i min arbetsblogg innan jag så småningom lägger mig ner bredvid min ena fyrbenta fröken, som redan lagt sig. Ha det gott alla!

Familjedag och en dag fylld med "hjärngymnastik"

Igår spenderade jag dagen med en bråkdel av min familj. På agendan stod kokning av lingonsylt samt gemensam lunch. Lingonsylt är en sylt jag gärna äter, speciellt den som mor brukar laga som innehåller äpple också.

Dagens program bestått av diverse terapier igen. Efter att jag varit på dem alla, förgyllde jag min vardag med en kaffekopp och en bit kladdkaka, mums :) Annat som jag hunnit med under dagen är lite politisk sysselsättning samt att fundera närmare på galan som jag planerar att delta i, i oktober. Hur de funderingarna framskred, kan läsas i min "arbetsblogg" Stinas Avon för de som är intresserade. En liten "hint" kan jag ge..och det är att det är inte alla gånger så lätt i dagens samhälle att vara rullstolsburen.

Helgen som gått

Så har ännu en helg gått. Och innehållet har varit både lugnt men även jobb och socialt umgänge. Jag började helgen med att besöka vår kommunala Hälsogård för att kolla upp hälsan som vacklat nu en tid. Igår bar det av till ett regnigt Bergö på marknad där jag hade ett försäljningsbord. Försäljningen gick väl sådär..men huvudsaken är att man visar upp sig, tycker jag.

På kvällen bar det iväg på Singel-träff till en lokal restaurang, en träff som jag märkte att jag behövde för mitt välbefinnande. Idag har jag tagit det lilla lugna, försökt beta av "att göra listan". Har också känt mig piggare än vad jag varit på en tid. Så..kanske även hälsan börjar bli till den bättre igen.

Bilderna är tagna på gårdagens restaurangbesök och av mina 4-benta fröknars gourmetmiddag som de fick av en vänlig själ.

Alltid finns det något som sysselsätter ens hjärnaktivitet mera än annat

Det känns lite extra turbulent i livet nu igen, mycket som rör sig i hjärnan p.g.a diverse saker som är osäkert inför framtiden. En sak är det här med att få "livs-pusslet" att gå ihop med alla inblandade, vilket inte är det lättaste alla gånger. Men..det är bara att bita ihop och tänk positivt, så slutar allt bra till sist, visst? Vet inte om "livs-pusslet" har samband med min hälsa nu också, för den vacklar också lite. Så, det är lite vad som pågått i mitt liv de senaste dagarna; att fundera på "livs-pusslet" och min hälsa.

Men, jag har också hunnit med att tänka på "Chokladpralinens hälsa" (d.v.s min bils hälsa). Så häromdagen bar det iväg till en hjälpande hand som såg till att bilen är nu skinande ren både inombords som utom-bords. Samtidigt fick även "Hulken"(=rullstolen) lite luft under "vingarna", d.v.s lite luft i sina däck. Så nu går det som "en dans" igen att åka med den.

Hoppas ni, kära läsare, får vara friska i höstmörkret som börjat smyga sig.

Fortsättning på "temat Sträck ut din hand"

Min vecka har fortsatt lite på temat "Sträck ut din hand". I onsdags var jag nämligen, i egenskap av Erfarenhetsexpert inom psykisk ohälsa och missbruk, på diskussionstillfälle med diverse föreningar och yrkesmän som kommer i kontakt med klienter med psykisk ohälsa eller missbruksproblem. Dagens diskussion gick ut på att fundera på hur vi kunde samarbeta bättre kring problemen. Du vet, tillsammans är vi starkare.

Jag är glad att det har utbildats flera Erfarenhetsexperter inom området psykisk ohälsa, för jag tror och hoppas att vi kan hjälpa till i det förebyggande arbetet kring psykisk ohälsa, med hjälp av våra egna erfarenheter. Åtminstone kan man försöka sträcka ut sin hand åt behövande...

Om du eller någon du känner vill ha kontakt med mig som Erfarenhetsexpert(mitt område är att leva med funktionshinder samt anhörig till alkoholmissbrukare(både aktiv drickare och nykter alkoholist)), så maila mig på stinao77@hotmail.com   Jag kan komma och diskutera både i grupp och med enskilda personer. Hör gärna av er så diskuterar vi mera!

En dag med både djupa diskussioner och goda skratt

Så har man då överlevt en dag igen med lite tyngre inslag, nämligen att ha flera terapier på samma dag. Men idag gick det i alla fall lättare än vad jag hade förväntat mig, så det är jag glad för.
Efter att jag hade varit på diverse terapier, blev jag bjuden på kafferep i den härliga september solen. En fin stund där jag bl.a. fick veta lite om hur jag var som liten; en lite envis tjej som inte gav sig före jag fick tag på en sak som jag absolut skulle ha, om det så skulle ta mig flera minuter innan jag nådde fram till målet. Nu tänker kanske någon av er läsare som känner mig "utan och innan" att..ja-a..inte har du nu ändrats så mycket på den punkten, inte ;) Nej, det kanhända att jag inte gjort. Fortsättningsvis kan jag vara rätt envis av mig, om jag är på det humöret. Vilket är förstås kan vara på både gott och ont.

Som sagt, dagen har varit lite tung, men efter att ha fått ha en liten stund på kvällskvisten med goda skratt, så kan jag somna nu med ett leende på läpparna.

En dag som förändrade lite min rörlighet, till det bättre

Idag har vi fått vad vi längtat efter länge, på vår gård. Nämligen asfalt. Det har inte varit den värsta framkomligheten för mig såsom det har varit, men asfalten gör det nog i alla fall lättare. Stort tack till hyresvärden!

Annat som jag "pysslat på med" är lite av varje; jobbat en del med Träffpunkt arbetet, bl.a. Nu ska jag också börja kolla in lite hotell inför den kommande galan som jag siktar in mig på oktober.

Det har varit 3 sköna, lediga dagar nu. Känns en evighet sedan jag haft det, så det var skönt. Imorgon börjar vardagen igen. Då med 3 terapier på samma dag. Då tror jag inte att jag gör så mycket efteråt.

Före asfalteringen

Jag lär mig av dig, du lär dig av mig

Något som jag då och då stöter på är att folk säger att de inte tänkt på en del saker som annars är självklara, före de börjat umgås med mig, en rullstolsburen tjej. Vad jag kommit att tänka under en kort tid nu också, är att även jag lär mig av andra människor hur ett och annat fungerar. Låt mig ta ett exempel; en person hjälper mig att köra rullstolen eller kanske lyfter mig. Då kan jag också i min tur behöva tänka efter lite och fråga av personen som hjälper, hur det är bäst för hen att hjälpa. Ni vet, så att det är bekvämt för båda. T.ex., så jag som funktionshindrad tänker inte efter ibland hur det kanske tar på en icke-funktionshindrad persons kropp om hen lyfter/kör rullstolen på ett sätt som inte är bra för kroppen. Så, det är bara hälsosamt för båda parterna, tror jag, att vi lär oss av varann, eller hur :)

I slutet av den här veckan har jag åter fått vara tillsammans med goda vänner; på torsdagen styrde vi bilen och skulle titta på vernissage och sen äta lite god mat. Tyvärr hade man plockat bort tavlorna då vi kom dit, så det blev så att säga "pannkaka" av det besöket. Men, vi gjorde det bästa av situationen och passade på att inhandla lite istället inför fredagens grillkväll. Att det kom "lite" regn på promenaden till/från affären, gjorde inget. Risken var bara att vi skulle se ut som en genomvåt djur då vårt middagssällskap skulle dyka upp.

På fredagen styrde vi kosan till Öjberget i Sundom där vi vandrade kring en vandringsled och grillade och åt god mat före vi åkte hem och tog helg.

En dag på vägen med både nya och gamla bekantskaper

Igår var det åter dags för längre terapi dag, då jag hade min "Närpes dag" innehållandes 2 st. terapier. Jag kör ihop vatten och lymfa-terapi så det skall bli mindre körande. Igår fortsatte dessutom färden till Malax efter terapierna då det var dags för styrelsemöte innehållandes intervjuer där vi träffade personer som var intresserade av att jobba inom Psykosociala föreningen.

Det som kanske inte händer varje terapi-dag, men som hände igår var att jag körde med 3 olika chaufförer, eftersom mina tider inte riktigt ville samverka med min vanliga chaufför. Men, det gick också bra. Men just en sådan här dag så får man återigen känslan av tacksamhet att inte behöva beställa en bil via en taxi-central. Den dagen hoppas jag att jag inte behöver uppleva, måste jag säga.

Då jag kom till dagens möte var jag rätt mör i kroppen, men det hjälptes upp rätt fort tack vare trevliga möteskollegor som lockade fram dagens goda skratt hos en, och det då bara p.g.a. ett litet bingo-spel :D

En lite spännande början på dagen

Ja, dagen började rätt spännande i.o.m. att lill-fröken i huset, Luna, kom på tanken att följa med mig till affären då jag skulle handla till dagens jobb. Och för er som inte vet, så kan jag berätta att det är ingen liten bit mellan där jag bor och byns affär. Men efter en promenad med ögonen överallt, och en förmanande röst till henne, så kom vi till sist fram till affären. Där verkade det finnas mycket spännande saker att kolla in, så fastän jag försökte locka henne i famn med hjälp av skinka, var hon svårflirtad. Efter en stund lyckades en vänlig själ få tag på henne och hon fick sin välsmakande skinkbit innan hon hamnade in i den vänliga själens bil som hon fick åka hem med.

Sådär annars har min dag varit helt ok. Vi hade Träffpunkt Spiron(en vänstuga), öppen för första gången i höst och som gäst hade vi Irene som berättade om 4 Betydelsefulla timmar ( http://samsnet.fi/verksamhet/4bt/ ), en väldigt bra projekt om man frågar mig.

Väl hemma passade jag på att ta hjälp då jag skulle in. För tyvärr är inte det så tillgängligt nu just ingången till min lägenhet, eftersom de har förberett asfaltering men asfalteringsmaskinerna har inte dykt upp ännu. Så det är rätt utmanande att ta sig in/ut p.g.a. den lösa sanden + kanten utanför dörren. Men, vi skall hoppas att de snart har det åtgärdat och vi får ny och fin gård att röra oss på.

Bilderna är från dagens arbete.

Firande av Veneziad 2017

Ett skratt förlänger livet, sägs det. Så, hur länge lever jag då, tro?

Vilka dagar säger jag bara. Har inte haft sådana här underbara dagar på länge såsom jag haft veckan som gått. I torsdags blev en planerad färd till en plats söderut, en hel dag ut på vägarna både i söder och norr.

I fredags for jag i tanke på att jag skulle marknadsföra mig som erfarenhetsexpert och hamnade på en härlig eftermiddag med bl.a cykling på programmet. Som syns på bilderna jag lägger in här, så blev det många goda skratt under den cykelfärden.

Igår var det dags för en efterlängtad dag/kväll med en grupp singlar. På eftermiddagen kom en vän från gruppen efter mig, och färden började norrut, till Jakobstad. Och som sig bör så blev det en del extra stopp under färden, och så även många glada skratt. Kvällen spenderade vi kvalitétstid med cirka 20 andra fina människor. Bilder kommer i ett skilt inlägg.

Idag har jag haft en vilodag där jag bl.a tänkt tillbaks på denna underbara och oväntade men ack så välbehövliga veckan.

Gråt-attack nr. ? för dagen p.g.a. skratt

Terapiers inverkan på min dag

Igår fick jag tydligen en lite väl häftig dos av terapier då jag hade 3 st. "på raken". Jag har haft det förut och det gått bra, men vet inte riktigt vad som hände igår. Min reaktion blev nämligen rätt stark, så då jag kom hem var jag totalt slut, vilket resulterade i att jag sov några timmar. Men ändå var det som inte tröttheten ville ge med sig, utan jag kände mig halvdåsig hela kvällen tills jag gav mig lov till mig själv att jag skulle få lägga mig till natten. Ja, t.o.m. en och annan tår kom, vilket inte händer mig så lätt. Vet inte, men kanske det är en reaktion över att det varit en del program på sistone + en del annat att tänka på också som kanske inte är så trevliga saker.

Hursomhelst, jag hoppades denna dag skulle bli bättre, och det har den varit. Jag har "nåssat på" med lite av varje då det gäller jobb. Jag har också hunnit med en liten promenad till byn, som gjorde gott. Imorgon tar jag ny fart igen, då verkar det bli kvalitétstid med en bråkdel av min familj. Och vet ni..något som jag väntat på hela veckan, är också snart här..nämligen helgen då jag igen får umgås med fina människor.

Jag vill avsluta dagens inlägg med följande text:

En helg med socialt umgänge, både irl och via nätet

Vilken helg..en helt underbar sådan tillsammans med vänner både "i verkligheten" men även via nätet. Tårarna har sprutat flera gånger på grund skratt, ja, vad skulle jag göra utan dessa fina och smått galna vänner som förgyller mitt liv..? Det skulle bli en verkligt trist vardag, precis som jag minns att jag haft på den tiden jag upplevde mig inte ha några vänner att umgås med. Nu är det nästan tvärtom, så jag inte hinner med alla såsom jag skulle önska.

Gårdagen spenderades i Vasa-Korsholm, först var vi på Vaasa Street food och strosade runt lite, njöt av både kaffe och våffla/grädde. Efter en stund där var det dags att åka vidare till Café Arken (http://www.cafearken.fi/ ) där vi mötte upp andra vänner. Så dit for en trevlig eftermiddag i ett "huj". Tänk vad man kan börja längta efter nästa dag, bara för att man hittar socialt umgänge...

Med dessa ord önskar jag alla läsare en fortsatt trevlig söndag. Är du singel och vill komma med i en fin grupp, där alla är välkomna, så rekommenderar jag varmt Facebook gruppen Singelliv i Österbotten.

Lekstund

Gårdagen var full rulle från morgon till kväll, frånsett en liten stund på eftermiddagen då jag samlade lite andetag. Början på dagen spenderades med att göra sista arbetet på den föregående kampanjen i mitt försäljningsjobb, innan jag åkte till Närpes på lite sightseeing och uppköp. Ja, på den resan lärde jag mig att jag hädanefter skall kolla in kartan alternativt lägga på gps:en redan från början av resan, och inte lita alltför mycket på mina geografi-kunskaper :D Nåja, både jag och min hjälpande hand tror jag var ense om att det är bra med lite sightseeing ibland ;) Och vi hittade ju hem tillbaks, så allt gick bra trots allt :)

På kvällen bar det av till skären där jag spenderade kvalitetstid tillsammans med bråkdel av familjen samt andra bekanta. Som jag brukar göra nuförtiden, och inget undantag för igår kväll, så tog jag lite foton under kvällen, som jag sedan lekte med i telefonen efteråt. Resultatet ser ni här.

Nu önskar jag en fin helg till er alla läsare! Ta hand om er!

En värld full med fina människor, både utan- innanför människokroppen

Häromsistens läste jag en insändare som berörde mig varmt. Den är skriven av Jessica Fant och handlar om hur många fina människor som finns i vår värld, en del kortväxta andra lite längre. Ja, vi människor är olika, vilket är ju bra. Tänk vad världen skulle vara trist om alla skulle vara lika..?

Jag håller med Jessica då hon skriver om att man skall lära känna en människa både utan och innan, då får man den bästa och mest sanningsenliga uppfattningen hur en person är. Jag kan "se rött" då jag hör någon säga att "ja, hen är säkert si och så..såsom hon ser ut..eller såsom hon lever sitt liv.." Då brukar jag, om jag känner personen det pratas om, försvara henne och faktiskt säga rakt ut..lär känn personen innan ni kan säga hur hon är!

Låt mig ta ett exempel..jag har, av en och annan orsak, haft/har äran att umgås med både nyktra missbrukare och de som ännu är aktiva i missbruket, samt deras anhöriga. Och den här målgruppen kan man, tyvärr, höra en hel del förutfattade meningar om. Men vet ni, kära läsare, dessa människor är, de flesta i alla fall, kan vara hur fina personer som helst. De har kanske en sådan bakgrund som gör att de hamnat i "missbruks-träsket" av en och annan orsak, men gärna vill komma ur det, om de bara får rätta hjälpen och stödet.

Häromsistens deltog jag i en Pride festival, vilket också är en liten tabu-belagt ämne då det gäller sexuella minoriteter. Jag blev så varm i hjärtat den dagen då jag såg hur många som deltog för att stöda dessa "grupper". De är också alla vanliga människor.

Ja, det här var vad jag ville skriva ikväll :) Här kommer artikeln också, ifall ni vill läsa.

Betydelse av vänner(inte personliga hjälpar-vänner, ej heller familjevänner, utan andra vänner)

Ursäkta..blev lite lång rubrik idag..Men ett  rätt viktigt ämne tänker jag skriva om i dagens inlägg. Nämligen vikten av att ha vänner som inte hör varken till familjen eller är personliga hjälpare.
Då och då har jag förmånen att umgås med vänner, vänner som man inte behöver se på klockan hur många timmar det har skridit sedan vi träffades..vänner som man inte behöver tänka tanken: att jaha, här "måste" jag vara ute med familjen eller personlig hjälpare för att jag har inga andra vänner. Tolka mig rätt nu..jag har bra familj och personlig hjälpare som jag gärna umgås med och gör saker med, men det är ändå inte samma sak som att ha andra vänner att umgås med. Det att jag kanske är dålig att ta kontakt med vänner, är en annan sak. Men det är inte för att jag inte vill umgås med vänner, utan det har mera att göra med bl.a. att jag inte vill "tvinga mig på någon".

Jag vill jämföra 2 tillfällen som varit nu på kort tid; häromsistens var jag på en dansplats tillsammans med vänner och igår var jag på restaurang med nyfunna vänner. Skillnaden är, att igår fick jag bara tanken, då en familjemedlem råkade vara på samma ställe, så bad jag henne hjälpa mig istället för mina vänner kring bordet, eftersom jag inte då visste om jag skulle våga fråga dem om hjälp(nu efteråt vet jag att jag visst kunnat fråga..så nu vet jag till nästa gång :) ). Men tanken som kretsade smått i mig var..vad skulle de nyfunna vännerna fundera då jag hade en familjemedlem till hjälp. (Jag berättade åt dem vem hon var, så de visste.) Då och då händer det att jag har personlig hjälpare med mig just på grund av att jag inte vet/vågar fråga andra i min närhet, om hjälp behövs.

Min plats på arbetsmarknaden

Dagens ämne fick jag idén från när jag läste en artikel om personer som nyligen tagit över företag här i nejden.

Jag har nu varit egen företagare(i liten skala), i några år. Och fastän jag var lite svårövertalad då jag blev frågad om jag skulle bli teamledare i företaget, ångrar jag inte det i dagens läge. För det har gått över förväntan och jag trivs med det jag gör. Att jag dessutom har trevliga och hjälpsamma kollegor/hjälpande händer, gör det ännu roligare att jobba. Det är så bra då jag, ganska långt, kan bestämma själv min egen arbetstakt samt att jag också kan jobba en del hemifrån.

Förut sökte jag flera gånger jobb genom att skriva arbetsansökan och kontaktade företag personligen, men för det mesta så blev det ett nej. Därför är jag glad nu att jag hittat "mitt" jobb, där jag kan få lite extra i plånboken(om inte mycket men alltid något). Men kanske det bästa av allt som kommer ut av det..jag växer som människa då jag får ta lite ansvar och visa arbetsmarknaden att jag duger. 

Och det är precis likadant med mitt uppdrag som Erfarenhetsexpert; jag växer som person och får umgås med folk medan jag får jobba med det jag trivs med.

Så, jag rekommenderar varmt att man provar på dylika jobb som jag har, om man har svårt att platsa på den "vanliga" arbetsmarknaden.

En dag med "lite allt möjligt" på dagordningen

Dagen började med en tripp till ett rätt fullsatt fysio. Där blev det flera fina och djupa pratstunder, både med terapeut och chaufförer som var där med sina kunder. Jag gillar att ventilera tankar och funderingar ibland med folk.

Efter att jag kom hem tog jag mig en liten "bya-runda" för att uträtta lite ärenden, innan jag for hem för att städa. Många gånger har tanken slagit mig, hur i vida världen jag kunde ha det ostädat i flera veckor förut. Som det är nu, så har jag lite system i städningen, så mina hjälpande händer kommer med jämna mellanrum och hjälper mig med det. Själv tycker jag mig också ha blivit bättre på att plocka undan oftare, då jag tycker det svämmar över med saker. Men en sak som jag ännu skulle behöva ge mig själv en spark för, så är diskningen. För det är något som jag tydligen inte får någon rutin på. Är det bara jag, tro, som inte får det?

Ser att det blir en del flum i mitt inlägg ikväll, så tror att jag avslutar här nu, före det blir mera flum och så önskar jag alla en god nattsömn.

Bra att vara flexibel

Åter en dag har gått då jag konstaterat att det är bra att vara flexibel och kunna ändra sina planer. Idag var det det nyckfulla vädret som ställde till det. Kylskåpet gapade "tomt", både jag och mina fröknar var utan mjölk, så jag skulle absolut behöva till affären. Och samtidigt skulle jag besöka banken också, tänkte jag. Men, som sagt, vädret ville spela mig ett spratt. Så efter att jag varit till stallet, blev det att åka hem efter egen bil för att åka iväg igen och utföra mina butiksärenden. Banken hade dock hunnit stänga, så det får bli tills imorgon. Men istället fick jag hem ett paket från företaget jag säljer produkter åt, så nu har jag lite mera marknads-material att tillgå.

Dagens ridlektion gick bra. Vi var ut i lite svårare terräng än vad vi brukar, vilket var trevligt eftersom jag gillar lite utmaningar även då jag tränar. Jag hade också med mig lite "godis" åt hästen, vilket han åt med god aptit efter ett lyckat arbetspass. Han fick oss även att dra på smilbanden då han tyckte att jag skulle se bättre ut med lite smulor i famnen ;)

Dansbandsmusikens del i mitt liv

Dansbandsmusik har alltid spelat en stor del i mitt liv, jag var endast 5 år då jag fick åka på min första dans till Fagerö Folkpark. Minns inte riktigt vem som spelade, men den gången var det i alla fall inte dansband, utan endera Herrey´s eller Carola Häggqvist. Sedan det har jag varit på flera dansplatser; enda till Klacken i norr till Fagerö Folkpark i söder.

Några band jag kör ganska långt för att få höra är bl.a. Fernandoz och Donnez från Sverige. De har kommit att spela en stor del av mitt liv. Mina vänner och hjälpande händer har lärt sig, att då någon av dessa band spelar, då är det stor chans att jag är på G :) Det som stoppat mig någon gång(inte hänt ofta) så är om ekonomin inte riktigt tillåtit, eller om jag haft gipsat ben.

Varför betyder just dessa band så mycket för mig? Jo, de spelar fin musik, det rycker om dem på scenen och de kan bjuda på sig själva. Även en annan viktig sak för mig är kontakten jag får med ett band. Och just dessa 2 band har jag fått extra bra kontakt med. Visst, jag har även bra kontakt med en del trevliga och duktiga dansband från svensk-finland, vilket jag värdesätter. Men på något vis är det ändå något extra speciellt med dessa band från Sverige. Men det som alla dansband har gemensamt är att de ger mig möjligheten att träna. Att dansa till deras riviga låtar gör att jag känner mig bra i kroppen flera dagar efteråt.

Häromkvällen var jag och lyssnade på en annan favorit, och vars en del låtar fastnat i min hjärna; Hasse "Kvinnaböske" Andersson. En fin och oförglömlig kväll. En sak som börjar bli tradition på en del spelningar jag är på, är att ta foto av mig och bandet/sångaren. Så även då jag träffade Hasse. Som en av mina hjälpande händer sa häromsistens då jag sa att vi skulle se om vi fick foto av mig och evenemangets sångare; citat: "Tänk vad jag visste..att du ville ha personligt foto av hen innan vi åker hem", citat slut. Så då vet ni hur känt det är med mina fotograferingar :D

Vilken dag..

Dagen har mestadels kretsat kring min fröken Simba som vägrade komma hem för att åka till doktorn, och kring mitt försäljnings-jobb. Sista program-punkten för dagen blev ett planerings-möte med mina "hjälpande händer". En fartfylld men trevlig månad väntar, kan jag bara konstatera :)

Men så den här fröken min..som sagt, vi skulle åka till veterinären idag, då jag är lite rädd för att hon inte mår riktigt bra. Men si det ville tydligen inte Simba, så hon lyste med sin frånvaro och kom hem cirka 4 timmar efter att hon skulle ha åkt till doktorn. Så nu blir det nytt försök imorgon. Hoppas bara att allt är okej med henne sen.

Det här med att hon inte behagade visa sig, är inget nytt. Det är flera gånger då jag varit på väg någonstans, som hon varit försvunnen. Precis som att hon känner på sig att något är på gång. För en tid sedan då jag skulle åka på resa och hon skulle ta in på "katt-hotell", blev hennes ankomst till hotellet försenat utifrån vad jag hade kommit överens om med katt-hotellets ägare, just p.g.a. att hon inte kom hem i tid. En annan gång var hon med mig på jobbet, där hon agerat "terapi-katt", och kom hem cirka 10 timmar senare än mig. Så, hon tycks ha mycket att inspektera ibland och så tar hon också sitt jobb på allvar :D

Internet underbara, sociala värld

Oj, blev en liten positiv chock då jag öppnade bloggen idag och såg hur många som varit in och läst den, roligt att ha så många följare :)

Jag har kommit fram till att nätet är en bra kanal då det gäller att få ut information som man vill dela med sig av. Men också om man vill stifta bekantskap med nya människor. Många av mina bekanta har jag hittat via nätet; olika vän-grupper, dating sidor o.s.v. Är man lite blyg, har något slags funktionshinder, t.ex., så kan det vara svårt att knyta vänskapsband irl. Då är nätet ett bra forum, om dock det finns en del nackdelar med det också. Men det är något man lär sig tror och hoppas jag, med tiden, vilka faror som kan finnas.

Något som jag hamnat ut för en del gånger är utnyttjning och att folk dragit sig undan då de fått veta av rullstolen. Vilket förstås fått mig att vara mera på min vakt, så att säga. En fråga som jag börjat ställa mig är om jag skall berätta om att jag är rullstolsburen redan från början av en kontakt, eller om jag skall vänta med det. Låta personen få lära känna mig "utan rullstol" först. Länge var det en självklarhet att vänta med att berätta, men häromsistens var det en bekant som jag fått kontakt med via nätet, som jag diskuterade saken med och ville veta hen´s åsikt. Svaret blev att jag skulle berätta i början, annars kunde det bli en chock. Men, då frågar jag mig..kan det inte bli en chock även om jag berättar i början av en kontakt?

Skriv gärna en kommentar till det här inlägget, eller skicka mail (stiniz77@gmail.com) till mig och berätta vad DU tycker.

Träningens del i ens liv

Huff, vad tiden går snabbt ibland..den här månaden har det varit full rulle med både jobb men även trevliga fritidssysselsättningar, därför har jag inte hunnit/orkat blogga. Ska se, kanske jag ger en mera tillbacka-blick åt er läsare såhär efteråt, av vad jag pysslat på med de senaste veckorna.


Men nu till vad jag tänkt skriva om idag..nämligen träningens del av mitt liv. Träningen har en rätt stor del i mitt liv och har så haft det hela mitt liv; jag simmar, jag rider(för att bl.a. hålla bra balans) och jag besöker gym då och då. Ibland kan jag känna att det blir för mycket av tränande, men då tar jag bara det lite lugnare någon vecka så börjar jag intensivare igen. Och det som gör att jag trivs med träningen är alla fina terapeuter jag får samarbeta med. Vi kan skratta tillsammans, prata allvarliga saker och göra en del upptåg, vilket förstås höjer upp trivsamheten under den tiden vi är tillsammans.


Idag var en sådan dag då jag besökte gymmet, vilket jag inte gjort på ett tag nu. Och det märktes också i min kropp. Jag behövde inte ta i mycket för att det skulle kännas i kroppen. Så nu får det bli ändring i det, nästa vecka hoppas jag igen få möjlighet till att besöka gymmet.

Möjligheter att ta sig från punkt A till B

Något som alltid varit en stor lättnad för mig är att kunna köra bil själv, för att vara mera självständig. Men ändå händer det då och då att jag behöver anlita färdtjänst, d.v.s. taxi eftersom det är inte så vanligt med inva-anpassade kollektivmedel här på landsbygden. Förut åkte jag en del buss, chaufförerna var snälla och lyfte mig in i bussen om den inte var anpassad. Men med åren blev jag tyngre och även sämre i kroppen, så jag ville inte riskera varken chaufförens eller min hälsa, så jag slutade åka kollektivt här hemma. Men oj vad trevligt det var "på den tiden", då man fick känna sig mera som en del av samhället och åka med andra resenärer. Så jag skulle önska att det skulle finnas mera möjligheter med att åka kollektivt, både för oss i rullstol och barnfamiljer med barnvagnar.

Andra gånger jag anlitar taxi är då jag skall på terapier. Det är inte lätt att ta egen bil till ett ställe då man inte vet hur många parkeringsplatser som är lediga där.

Sedan FPA resorna har börjat skötas via en beställnings-central, har diskussionen varit rätt livlig kring ämnet. Då man beställer resan, så vet man inte vilken bil som dyker upp, om inte chauffören ringer dagen före då han tagit emot resan. D.v.s. det kan vara en helt okänd chaufför, som kanske inte heller kan ens modersmål. Jag har haft turen att jag får välja själv vilken chaufför jag anlitar, men "fasar" för att den dagen kommer då jag inte får välja mera. Orsak? Jo, för jag vill känna mig säker och trygg med chauffören. Jag vill ha en chaufför som känner mig och vet när jag behöver hjälp. En som jag kan prata och förklara för då jag har något "på hjärtat".

Nu har man i grann-staden tagit i bruk nytt system där man inte mera får välja egen chaufför om man har funktionshinder, vilket har även "stött på patrull", både från förenings-livet samt privatpersoner som drabbas. Och bra är det att man sagt ifrån..för nu har beslutsfattarna i staden lyssnat på sina invånare och skall göra något åt problemet.

Här nedan följer artiklar som handlar om systemet i Vasa, ifall ni vill läsa.



DEBATT

Artikel

En regnig dag = städdag

Huff vad det har regnat idag. Och åskat. Men som tur så har åskan hållit sig i bakgrunden eller så har jag råkat sitta i bil när det varit nära. Om det är något väder jag inte gillar, så är det åska. Jag rentav är otroligt rädd då det dundrar och blixtar, speciellt om den är nära mig. Jag har gärna något sällskap då Tor hamrar på.

Men om man skall se något positivt i vädret så är att jag fått en del gjort inne istället, utan att behöva se ut på en strålande sol. Så nu är klädskåpet i ordning igen, tack vare hjälpen av min ena hjälpande hand. Före städningen påbörjades hann jag med en liten massage timme, den sista nu före "semester". Den här lymf-massagen är jag verkligen tacksam att jag har tillgång till. Kroppen mår så bra av det.

Nu blir det att kolla in min försäljningssida och annat smått och gott innan läggdags.

3 dagar med trevligt program

Har försökt att höja min "må bra känsla" de här dagarna som gått sedan jag skrev senast. Och det har lyckats till en del. Orsak? Jo, jag har varit ute mycket och tagit vara på solen som visat sig. I lördags var jag i jobb då min hemkommun firade jämna år. Mycket folk, bra stämning och bra program. Och som sig bör då jag är och lyssnar på bra musik, så var jag och träffade en av huvudpersonerna för dagen, Patrik Isaksson. Han var riktigt trevlig att prata med, få se..kanske det blir att åka för att lyssna på honom igen.

Igår blev det en spontan kaffe-träffis tillsammans med vänner vid Åminne Folkpark. Vädret var fint och tiden gick fort såsom det brukar då man trivs. Idag har jag varit och besökt min vän Tahti. Han och jag har stämt träff i flera veckor nu framöver, vilket jag ser framemot. Vi gör ett gott samarbete tillsammans och han ger mig träning.