Att hitta kläder

Att hitta kläder är inte det lättaste då man är rullstolsburen. Orsak: de skall vara lätta att ta på/av och vara bekväma att ha på sig då man sitter för det mesta i sin rullstol. Och då det gäller skorna är det, för min del, även ett annat problem; nämligen då jag inte har någon känsel i mina fötter så känner jag förstås inte heller om skorna klämmer åt eller annars är opassliga åt mina fötter.

Butiker som man för det mesta hittar bra, och dessutom förmånliga(eller har något sorts bonussystem, som jag också är en rätt stor "jagare" av) är de större butikskedjorna i vårt land. Kvaliteten är kanske inte så bra som vid en dyrare affär, men annars helt snygga kläder, om man frågar mig. Så allt som oftast tittar jag på kläder i sådana butiker innan jag letar i lite mindre kedjor. På nätet har jag nu också hittat ett ställe där jag kan "prima" kläder, nämligen Avon Cosmetics. Det är förstås inte så lätt att beställa via nätet då man inte kan prova före man beställer, men då har företaget en rätt lång garantitid, så man kan skicka tillbaks klädplagget om man inte är nöjd med det.

Då det gäller skor är det, som sagt, lite värre. Då jag skall inhandla sådana, måste jag alltid ha en personlig hjälpare eller familjemedlem, som känner till lite hur mina fötter är, att vara med och prova ut åt mig. På så vis känner jag mig tryggare då vi alltid är 2 st. som "klämt och känt" på skon.

Erfarenhets-uppdrag

Så var det dags för ett viktigt jobb, nämligen som Erfarenhetstalare. Igår var jag tillsammans med en studiekompis sedan jag gick utbildningen(inom annat område) och funderade kring nybygget som skall komma på området vid Vasa Centralsjukhus. Saker som togs upp var allt från hur parkeringar, utomhusområdet "i stort" skall se ut, till hur man kunde inreda för att en klient/anhörig skall känna sig hemma. Det är viktigt att en klient/anhörig till klient kan känna sig trygg och "hemma-stadd", när de kommer till mottagning.

Annat som togs upp var viktigheten kring att höra på vad den anhöriga har att säga. I flera sjukdomsfall är det så att det är den anhöriga som lider mest. Därför är det viktigt att även hen får den vård som behövs. Speciellt barnen, som har en hel framtid framför sig, behöver få ventilera och fundera på deras nivå med någon sakkunnig.

Om ni vill ha kontakt med någon erfarenhetstalare, så kan ni ta kontakt till Vasa Centralsjukhus. I länken här nere så finns kontaktuppgifter. Det finns även olika föreningar som utbildat talare inom olika områden, t.ex. föreningen Steg för steg. Länk till deras sida finns också här nedanför.

VCS experter

Steg för steg

Planering av hösten samt pyssel på programmet

Idag har jag spenderat dagen inne. Dagens väder fortsatte såsom den gjort i några dagar nu, nämligen regn. Så därav passade det bra med en inne-dag. Nu mot kvällen kom dock solen fram, vilket kändes skönt i luften.

Så, vad har jag pysslat på med idag då..Jo, jag har bl.a. försökt planera en del av hösten så jag skall få både jobb, terapier och fritid att rymmas i min kalender. Ingen lätt uppgift att få det att gå ihop, men det skall gå. Jag har lyckan att ha "fina" terapeuter och kollegor runt mig som gör planeringen lättare.
Efter planeringen av den kommande hösten, har jag också hunnit planera lite inför veckans Erfarenhets-uppdrag. Mera om det skriver jag då jag varit på tillfället.

Jag har också fått några presenter färdigt fixade, så nu är det bara att åka med dem till kontoret där de får vara tills vi behöver dem i jobbet i höst. Bild ser ni här nere. Och emellan allt detta så har även tvättmaskinen gjort sitt jobb. Kort sagt så har jag haft en rätt intensiv dag med mycket uträttat. Och nöjd är jag.

Midsommar-firande

Gårdagen spenderades tillsammans med bråkdel av familjen på en sommarstuga. Vädret var helt ok, inte för varmt eller för kallt. Vi åt/drack gott och pratade om "ditt och datt". Även lite skämt slank in, som t.ex. skämtet om göken som hördes. En ovanlig gök som hade både svans och 4 ben ;)

Idag blir det, antagligen, lugnt om inget dyker upp. Jag har i alla fall lovat mig själv att få äta onyttigt hela midsommaren, så åtminstone det skall jag "roa mig" med.

Önskar alla en fortsatt fin helg!

Både sociala och arbetsdagar

Både idag och igår har jag försökt vara både social men även en "flitig arbetsmyra". Och är lite stolt över mig själv, jag har fått mycket gjort trots att jag inte heller direkt stressat. Kanske det var de där 12 timmars sömn på en natt, som behövdes? Jag vet inte.

Hur som helst, så har jag hunnit med jobba med både mitt kontorsassistent jobb samt mitt försäljnings-jobb. Jag har bl.a. försökt göra förbättringar i min "försäljnings-blogg".

Emellan arbetsstunderna hann jag igår vara ut på en liten biltur till Vasa flygfält med en kompis som ville provsitta min "nya" bil. Det har varit svårt att hitta tid som skulle passa, men nu blev det av.

Idag har jag varit en sväng till byn där de hade Matmarknad idag. Där blev det att äta pizza-buffé på Matbiten tillsammans med bekanta. En buffé jag rekommenderar andra att äta också då det dukas fram igen. Före jag fortsatte färden hemåt passade jag på att köpa lite grönsaker till helgen av Tomatbutiken som har sitt huvudsäte i Taklax, Korsnäs.

Härmed önskar jag mina läsare en trevlig midsommar!

Funderingar kring arbetsmarknaden

Idag har jag haft möte med mina "hjälpande händer", vi har gått igenom sommarens program och funderat på en och annan sak vad gäller jobbet att vara just min hjälpande hand.

Och då kom vi in på temat "dagens arbetsmarknad", vad krav den ställer på arbetstagaren men även vad myndigheter kräver av arbetslösa. En tanke som slagit mig flera gånger så är att dagens samhälle som säger "emot sig själv" ibland. Låt mig ge ett exempel: Jag är en rullstolsburen kvinna som inte behöver hjälp varje dag i veckan, utan bara då och då. Det resulterar i att jag är rätt självständig av mig, vilket jag tycker är både skönt och trevligt att jag kan vara det. Även i samhället påpekas det "här och där" att en funktionshindrad person skall vara så självständig, att kämpa och klara av så mycket som möjligt själv.

MEN då kommer det en stötesten..nämligen att det är svårt att hitta personliga hjälpare som vill/kan ta emot jobbet som min högra hand, eftersom det handlar om så få timmar/månad. Det lönar inte sig ekonomiskt att jobba med mig. Samtidigt vill Arbetskraftsbyråerna att arbetslösa skall ta emot vilka jobb som erbjuds.

Jag ställer mig frågan: Hur kan samhället blivit såhär krångligt? Min personliga åsikt är, att man i dessa tider skall vara tacksam om en arbetslös hittar jobb som innebär att hen arbetar åtminstone lite/månad och att man skall även kunna, i större utsträckning, stöda hen i sitt "lilla" jobb, t.ex. med km-ersättning om arbetsplatsen är långt borta. Fråga nummer två: varför skall en funktionshindrad person behöva vara i behov av mycket hjälp, innan det skall löna sig för en arbetslös att jobba som hennes "högra hand"?

Att få sin röst hörd

Då och då har jag känt/känner jag att ingen lyssnar på mig då jag försöker säga min åsikt om något, eller ge råd om en sak. Vid sådana tillfällen känner jag mig ofta "dumförklarad", och därmed ger upp med att uttrycka min åsikt igen. Jag tänker, det är ingen som bryr sig i alla fall.

Men idag har jag fått vara med på möte där vi diskuterat min kommande höst tillsammans med 2 andra personer i min närhet. Och jag var så glad då jag gick ut från mötet, så då jag kom hem sände jag mail till dem båda 2, och tackade för att jag fått säga min åsikt och de hade lyssnat.

Så, i.o.m. det där mötet så blev min höst lite annorlunda än jag hade tänkt mig. Det blir att fortsätta jobba åt flera arbetsgivare, precis som jag gjort nu i några år. Skillnaden är, att nu tror jag och hoppas jag mera på det att kanske även min åsikt börjar tas i beaktande mera i samhället.

Ett annat område där jag försökt få min röst hörd är inom politiken, där jag varit aktiv i några år. Nu kommer det dock att bli lite lugnare med politiken i mitt liv, om jag inte hittar andra sätt än det jag är van vid, att påverka politiskt. Men, det kanske kan vara bra att dra efter andan lite också emellan, och komma igen senare med nya tag.

Ett år äldre

Så var man då ett år äldre igen och festen som jag har planerat stilla i mitt huvud en längre tid, är överstökad. En fest som blev så lyckad som den bara kunde bli, med glada gäster som bestod av både vänner och släktingar. Lite överrasknings-gäster dök upp också, vilket blev som "kryddan på moset". Jag ville ha en så familjär och "vanlig" fest som möjlig med inga speciella program-punkter, utan folk fick komma och gå som de ville. Smaka på både sött och salt samt drickbart som jag bjöd på.

Idag har jag fortsatt med att fira lite. Det blev över lite av det jag hade att bjuda på, så idag fick en gäst som hade förhinder att närvara igår, smaka på smörgåstårtan och beundra alla fina blommor och presenter jag fått, tillsammans med mig.

Nu är det bara att börja ladda upp tills man skall ha nästa kalas, som säkert blir lika bra som den som jag hade igår. Och allt tack vare familj, släkt och vänner som firade den med mig.

Träff med andra erfarenhets-experter

Igår kväll deltog jag i ett möte med andra erfarenhets-experter inom psykisk ohälsa och missbruk. Det är cirka 1,5 år sedan jag gick utbildningen via sjukvårdsdistriktet. Jag har alltid varit en person velat hjälpa andra om jag kunnat. Så att få dessutom papper på att ha gått en sådan här utbildning var för mig nästan självklart.

Och, som sagt, nu hade vi då träff igår med andra som gått samma/liknande utbildning. Kvällens "tema" var att fundera på vilka ställen vi kan erbjuda våra tjänster. Och listan blev lång, alltifrån privatpersoner till myndigheter och andra arbetsplatser. Psykisk ohälsa blir, tyvärr, allt mer vanligt i vårt samhälle. Orsak? Ja, det är en bra fråga. Själv tror jag att bl.a. pressen i arbetslivet kan vara en orsak till det.

Och vem är då inte en bra kunskapskälla att ta till då man vill ha hjälp/då man vill hjälpa folk, om inte att anlita erfarenhets-experter. Då jag gick min utbildning var vi 15 st. studerande med olika erfarenheter av psykisk ohälsa. Mitt område omfattar då både anhörig till missbrukare(från olika perspektiv) och att ha ett funktionshinder. För att ha ett funktionshinder kan också vara psykiskt tungt, speciellt om man inte får/orkar be om hjälp av samhället. Jag själv har fått hjälp med hjälp av samtalsterapi nu i ett antal år, vilket jag är oerhört tacksam över. Jag skulle önska att tröskeln till att söka hjälp, skulle vara lägre. Och där ser jag en uppgift för en erfarenhets-expert, att få ut budet att det lönar sig verkligen att söka hjälp, även när det känns som mest tungt.

Om ni vill ha kontakt med en erfarenhets-expert, så kan ni endera kontakta mig direkt eller kontakta Vasa Centralsjukhus, så kan de hitta en expert åt er.

Som bild i kvällens inlägg väljer jag en bild från sjön. Närheten av sjö och hav och naturen överlag har varit läkande för mig.

Anhörigvårdare-vårdtagare träff

Dagen började rätt lugnt för min del, jag studerade lite make up tips, var och uträttade ärenden till byn innan det var dags att göra sig i ordning för kvällens program som bestod av en träff för vårdtagare-anhörigvårdare med fint program som bestod av allt från musik till djupa samtalsämnen. Emellan det fina programmet bjöds det på god saltbit och fika. Det som jag fäste mig vid främst i talet som kvällens gäst hade till oss var, att det är ytterst viktigt att ta tillvara allt positivt vi får gå igenom, om det så bara är en liten sak. Det är också viktigt att man, både som vårdtagare och anhörigvårdare tar sig tid att tänka på sig själv och hitta den egna tiden. Tänk vad lätt det är i en tung vardag att glömma bort sig själv och sina egna behov. Bara att gå ut på trappan där man bor, kan hjälpa upp en annars tung dag. Hon lyfte också fram något som jag själv har märkt under det gångna året, nämligen betydelsen av att få vistas i naturen. Så rofyllt.

Dessa träffar behövs. Alla verkade trivas och kunna slappna av från vardagen tillsammans med andra i ungefär samma situation som en själv. Jag vill rikta ett tack till arrangörerna som gjorde kvällen till en fin kväll.

Internationell mattorg

Efter lite funderingar "hit och dit" p.g.a. det lite ostadiga vädret, åkte jag och 2 andra på internationellt mattorg till Vasa igår. Och det ångrar jag inte. Vilken upplevelse! Mat från 30 olika länder var uppställda runt och på torget. Även Finland var representerat och även andra saker än mat såldes där. På en del ställen fanns det smakprov, så det blev en del sådana intagna den stunden vi var där. Dagens inköp fick bli engelsk te och till lunch/middag blev det Langos som man äter i Ungern. Fyllningen fick man välja mellan olika alternativ, för min del blev det med bl.a. rödlök, gräddfil och skinka. Jag skulle likna det till en mini-pannpizza och jag rekommenderar att provsmaka om ni får tillfälle till det någon gång.

I det stora affärscentret hade man också program samtidigt som mattorget var igång. Där försökte man lösa Rubiks kub, på tid. Jisses vad flera var skickliga :)

Jag väntar redan till nästa år, då det här mattorget förhoppningsvis kommer tillbaks till Vasa.

Tankar kring tidnings-artikel

Jag läste en artikel om ett par som väntade barn och som i graviditetens gång fick veta att det kommande barnet skulle födas med skadan ryggmärgsbråck och vattenskalle, precis samma diagnoser som jag har. Jag har inga egna barn, och kommer antagligen inte heller att skaffa några. Bonus-barn har jag dock haft, och är glad att jag fått vara en del av deras liv en tid.

Jag kan tänka mig att det kan bli en smärre chock då man får veta att ens efterlängtade barn har ett funktionshinder. Det kan inte vara en lätt situation i ens liv.  Och jag förstår att många tankar flyger runt i föräldrarnas hjärna; ska de ta emot sitt kärleksbarn eller inte? Min personliga åsikt är att man skall, till 99,9% ta tillvara chansen att få uppleva ett nytt liv, vare sig hen har funktionshinder eller inte. De enda gångerna jag själv skulle kunna tänka mig abort, är om det är fara för barnets liv eller mitt eget liv, att jag föder det.

Jag är född i en familj där vi är 3 syskon, och jag tror att det faktum att jag har ett funktionshinder, bara har varit som en extra positiv lärdom för mina systrar och resten av familjen. Visst, det har inte varit lätt för någon av oss i familjen p.g.a. alla sjukhusvistelser m.m., men det har gått. Nuförtiden finns det också mera stöd och hjälp att fås än vad det fanns då jag föddes, så föräldrarna och eventuella syskon behöver inte känna sig ensamma. Man måste bara försöka se positivt på läget och göra så bra man kan av situationen.

Här kommer artikeln för er som vill läsa: http://www.aretrunt.se/ryggmargsbrack-bebis/

Om ni vill läsa om ryggmärgsbråck och vattenskalle, så här kommer länk till Wikipedias artikel:

Ryggmärgsbråck

Vattenskalle

En blogg som beskriver bra om livet med rmb, gå gärna in och läsa där: Maddes blogg

Dagens citat

En städningens dag

Så har lägenheten blivit städad inför midsommaren som snart nalkas. P.g.a. lite tight tidtabell blev det att städa den redan den här helgen. Känns skönt att ha det gjort, och gott doftar det också :) Tvättmaskinen har också fått jobba en del, så imorgon vet jag vad som väntar..nämligen att plocka in ny-tvätten i mitt lilla klädskåp. Eller..det är väl kanske som en familjemedlem säger..om jag skulle ha "mage" att slänga bort en del ur skåpet som jag inte behöver mera, så skulle det finnas mera utrymme. Ja, kanske det..;) Får se om den dagen kommer då jag får den "nycken" att jag kastar bort onödiga saker/kläder därifrån.

Annat som jag hunnit med under dagen är att planera mera inför nästa helgs "stora happening". Ni som följer med bloggen får så småningom veta vad jag har på gång ;)
Men före den nya veckan tar vid, så får jag hoppas att vädret är på min sida imorgon så jag kan åka på internationell mattorg till Vasa. Det blir nämligen inte så trevligt att åka om det regnar :(

Idag har jag känt tacksamhet över att ha umgänges-krets som hjälper mig då min egen förmåga inte riktigt räcker till. Idag var det städningen jag behövde hjälp med. Imorgon får vi se om det är annat jag behöver hjälp med, eller om jag klarar av allt själv.

Tankar kring mitt försäljnings-jobb

Ikväll tänker jag dela med mig lite av tankar kring mitt lilla försäljningsjobb. Jag har sålt produkter åt det aktuella företaget nu i ett antal år, och trivs bara bättre och bättre. Nej, det ger inte mycket klirr i kassan, men alltid något om man inte har så stora förhoppningar på att bli rik "över en dag". Vad mera ger det? Jo, rikt socialt liv, självständigt arbetsliv(jag kan arbeta lite då orken och lusten faller på och jag behöver inte heller ha någon av mina "högra händer" bredvid mig hela tiden under arbetets gång) Missförstå mig rätt nu, jag är glad att mina "högra händer" finns till hands då det behövs och jag trivs jättebra med dem. Men, precis som vem som helst, så vill jag också kunna jobba självständigt ibland. Det här är möjligt tack vare bl.a. mina underbara kunder som också drar "sitt strå till stacken" genom att ge en handräckning. Exempel: då jag är på kundbesök, kommer kunden ut till min bil och hämtar sin produkt-kasse.

Idag har det varit en sådan dag där jag för det mesta jobbat självständigt. Min ena "högra hand" var bara hit för att hjälpa bära in produkt-lådor ur bilen som jag lämnade där igår efter att ha varit på försäljnings-runda.

Så, kvällens tanke vill jag uttrycka såhär: Jag är oerhört tacksam över att få chansen att jobba med det här fina jobbet, tack alla fina kunder och andra samarbetspartners som gör det möjligt för mig! Och till en och annan som inte tror på mitt jobb och kanske tycker att det inte är något "riktigt" jobb eftersom det inte ger en rik plånbok; snälla, tänk efter före ni säger/visar utåt vad ni tänker om mitt jobb. Det kan verkligen såra då man ser att ni tvivlar/har annan åsikt om mitt jobb.

Härmed önskar jag alla en fortsatt fin kväll :)

Friluftsliv, skolning = härlig dag

Idag har jag haft en av mina bättre dagar igen. Orsak? Jo, jag har fått andas lite sjöluft i värmande sol och ikväll har jag deltagit i en "prima" försäljningsskolning.
Dagen började med en minigolf-runda tillsammans med mina kollegor och vänner i en av Träffpunkterna. Efter en smått dålig runda resultatmässigt för mig, blev det lunch-dags innan vi avtackade en fin kollega som var sista dagen med oss. Men kan ju tillägga att trots att jag är smått "usel" på att spela minigolf, så är jag tacksam att jag får vara med och spela "som alla andra". Och det tack vare fina medmänniskor.
Efter arbetsdagens slut bar det av in till Vasa där jag träffade en ny bekantskap. Jag går efter mottot "man har aldrig för lite vänner", så jag träffar gärna nya bekantskaper. Det här visade sig bli en fin stund innan dagen fortsatte med Avon skolning på programmet.
Kort sagt, en dag med många skratt och fina minnen att bära på. Men en "dagens tanke" som jag kom att tänka på..varför verkar inte "samhället" tro att man kan ha manlig personlig hjälpare om man själv är kvinna? Jag måste ärligen säga att jag är glad att jag har möjligheten att ha både manliga och kvinnliga hjälpare. På så vis blir mitt liv mångsidigare också, då jag får ta till hjälp av båda könen.

Dagens foton:

Lite ovanligt mönster på stenen

En lite varmare dag..

med lite av varje på agendan. Ja, så har min dag sett ut. Jag började med en tur till Närpes där jag fick skön massage. Väl hemma i byn så fortsatte jag med lite motion medan jag uträttade lite ärenden, både av privat natur och jobbärenden. Och i.o.m. promenaden vill jag lyfta fram min tacksamhet över företag som har god service och kommer ut och betjänar mig "på gatan", så behöver jag inte känna att jag skall ha en "höger hand" att göra det. Det var rätt skönt med en promenad på x antal km, så vi får hoppas att det här vädret börjar hålla i sig nu.

Väl hemma fick jag "nycken" att börja fotografera produkter jag säljer, och det blev en del foton innan jag var nöjd. Bl.a. fotograferade jag mig själv både före lite smink och hur resultatet blev.

Nu ikväll så har jag haft en del av min familj på besök och vi har gått igenom lite planering inför en speciell dag som snart infaller. Atthur, systers hund, fick också vara med på ett hörn och säga sin åsikt. Mina katter fick dock vara på egen väg, då de inte är så riktigt förtjusta i hundar, tyvärr.

Nu får det snart bli god natt härifrån. Imorgon väntar en lång dag med bl.a. friluftsdag och skolning på schemat.

Svalor på besök

Vilken "häftig" start på arbetsdagen..Vi hann inte vara länge på jobbet, innan vi fick besök av 2 st. svalor. Och det var då inte det lättaste att få ut dem, de hade tydligen bestämt sig för att vara med på Träffpunkten dom också ;) Men till sist verkade de i alla fall få ledan, så de flög ut av sig själva. Och inte lämnade de så många spår av sig heller, som tur ;)
Jag hann tänka flera gånger under arbetsdagens lopp, vad det är trevligt att ha bekanta att diskutera med. Jag kommer att avsluta mitt jobb på en av Träffpunkterna, men en sak är dock säker..jag kommer att sakna mina vänner där.
Då arbetsdagen var slut hade jag planerat att köra en runda till byn för att uträtta ärenden. Men si det ville inte vädret riktigt samarbeta kring, så det blev att köra hem istället och mysa med katterna medan regnet smattrat på fönstren. Får hoppas att vädret är bättre imorgon, så tar jag "ny fart".
Dagens bild kommer från arbetstimmarna med bland annat fåglarna. Önskar mina läsare en trevlig vecka!

Socialt umgänge "för hela slanten"

Dagen har gått i socialt tecken tillsammans med flera andra kalasgäster. Dagens skratt bjöd min ena 4-benta vän, Simba, på samt en hungrig fågel. En ståtlig fiskmås fick nämligen för sig att hen skulle smaska på kattmaten som jag hade lagt ut åt mina vänner då jag skulle bort. Men då blev det fart på Simba som råkade se fågelns försök, så hon sprang med fart till matkoppen :D Förstås blev resultatet kanske inte som Simba hade tänkt sig, d.v.s. att få sätta klorna i den hungriga gästen, men åtminstone flög han snällt därifrån och satte sig en bit från mat-platsen. Fortsättningen vet jag ingenting om, annat än att skålen var tom då jag kom hem. Då får man fundera vem som ätit mest ur den.

Min tanke-verksamhet har bestått av att fundera mera på en blogg angående skönhetsprodukter, och nu tror jag att jag har konceptet på klart. Tack till en Avon lady för tips och råd! Jag skriver här då jag har igång bloggen ifall ni vill följa den.

En lugn och fin lördag

Så skönt det kan vara att bara "vara", precis som jag varit idag. Jag hade tänkt ut några "måsten", men det blev "pannkaka" av dem förutom enstaka mail jag sänt å mitt försäljnings-jobb vägnar. Istället har jag "kört skyttel-trafik" mellan lägenheten-tvättstugan och fått bort den hopen som jag tittat på antal dagar nu. Emellan jag bytte i tvättmaskinen så hann jag och Luna, min kattunge, även på en liten promenad. Nog kan tystnaden betyda mycket ibland.
Vad annat har dagen fört med sig..jo, en del tekniska problem. Ni ska veta, jag är inte så teknisk belagd av mig, så när något sådant krånglar, är det inte så kul. Men ack den som ger sig..ett problem fick löst, nämligen att få en dvd-spelare nedladdad till min dator. Det andra tekniska problemet har tyvärr inte fått löst ännu, och det är jag lite rädd att jag inte får heller före jag köper ny telefon. Instagram, som jag använder en del i mitt försäljnings-jobb, vill nämligen inte samarbeta med mig alla dagar. Så är även fallet för tillfället och varit så i några dagar nu. Orsaken till att jag funderar att jag hamnar att köpa ny telefon är att den sort av telefon jag har, lär har planer på att sluta stöda Instagram. Och med min "vanliga" otur så kan så vara fallet redan. Återstår att se om mina farhågor besannas.
Till sist vill jag sluta med en text av min favorit Nalle Puh:

En lugnare dag

Veckans sista vardag har jag spenderat med att göra lite allt möjligt; städa, jobba och vara lite social. Eftersom vädret återigen varit lite "sisådär", så har det varit ypperligt att vara mestadels inomhus.
Apropå arbeten, Yle publicerade idag en väldigt bra och sann artikel om den funktionshindrades situation på arbetsmarknaden. Den handlar om det s.k. "Flitpengs-system" som är enligt mig, bara ett sätt att utnyttja folk som annars kanske inte heller har det lätt i samhället. Jag vågar också påstå att en person som studerar och skaffar sig x antal papper för att få ett riktigt avlönat jobb, men som ändå hamnar att få t.ex. 9 euro/dag för samma utförda arbete som en icke funktionshindrad person, inte börjar må direkt bättre psykiskt av att få jobba. Ja, om jag inte har så stort socialt umgänge, så då kanske 9 euro/dag känns bra  då man får vara bland folk. Men om jag går till mig själv så har jag rätt stor umgänges-krets, så jag är inte i första hand ut efter socialt umgänge då jag söker jobb. Utan jag vill tjäna ihop egna pengar så att jag skall klara av att betala min egen mat, hyra, bensin till min bil m.m.
Här får ni läsa artikeln om ni vill:

https://svenska.yle.fi/artikel/2017/06/01/tuovi-mannstrom-vill-ha-lon-som-alla-andra-flitpengen-ar-nagra-euro-dag

Eftersom jag hade lite idé-torka vad gäller middagen idag, så tog jag upp i min stå-stol och kollade vad som finns i min frys. Medan jag stod i den hann jag tänka..tänk vad bra vi har det i dagens samhälle vad gäller hjälpmedel som finns att tillgå så man kan leva ett så självständigt liv som möjligt. Idag behövde jag inte gräva i andra skåp i köket i hopp om att finna mat, utan jag fick kolla in frysen.

Ett ovanligt fenomen..

fick jag syn på idag då jag tittade på himlen; en liten tromb verkade vara på gång någonstans här i närheten. Jag har dock inte varken varit med om den själv eller hört var den eventuellt skulle ha "regerat", men vi är flera som sett fenomenet på himlen. Kanske lika bra man inte behövde vara mitt i händelsens centrum, jag vet inte.
Annat som dagen har erbjudit är socialt umgänge, politiskt möte och även idag lite jobb bl.a. i form av kundbesök. Jag har även jobbat med kontorsassistent-jobbet, så nu är bl.a. den här månadens program för en av Träffpunkterna som jag jobbar åt, ut till massmedia. Kort sagt, en helt okej dag. Det är sällan de dagar kommer nuförtiden då jag skulle vilja ångra en dag, vilket jag förstås är glad åt.
Nu återstår snart bara att se hur många kompisar jag får med mig inatt, om det blir en eller två av mina fyrbenta vänner. Det har tydligen blivit så varmt ute nu om nätterna, så de vill vara ute även då. Inte förstås så trevligt då de släpar in små kryp i sina pälsar då de kommer in. Ännu har jag haft turen att inte behöva ha fästing på mig, "peppar peppar", får se om jag ska klara mig undan. Vi får hoppas det i alla fall.