Friluftsdag med bl.a pulka åkning och korvgrillning

På förmiddagen for jag iväg tillsammans med en kompis på friluftsdag som Vänstugan Träffpunkten i Malax ordnade. (Ni som har Facebook kan följa med dess verksamhet på deras FB sida). Vi var många som samlades och på programmet stod allt från diskussioner, korvgrillning och pulkaåkning. Ja, och så en hel del glada miner till 😊

Det är åratal sedan jag åkte pulka senast(ja, det kan t.o.m vara i barndomen), men idag fick jag möjligheten tack vare vänner som hjälpte mig. Friluftsliv är ett stort intresse för mig, och att dessutom få göra något som jag inte så ofta gör/aldrig gjort sätter "krydda" på mitt friluftsliv.

Efter att mina vänner kört i pulkbacken(jag vågade inte göra det ifall jag inte skulle kunna hålla balansen utan jag nöjde mig att fotografera dem istället), så smakade det gott med grillkorv och kaffe innan vi styrde kosan hemåt igen.

Väl hemma kände jag mig smått "kaputt" (det tog tydligen på mera än vad jag hade kunnat ana att åka pulka 😉), så det blev att vila lite innan jag tog mig an kvällens göromål. Få se, kanske jag känner av några muskler i morgon som jag inte vetat om 😁

Jag har en s.k. skidpulka också, men p.g.a en del väderomständigheter får jag inte den  till mitt förfogande, men skall försöka få det fixat bara vädret tillåter. Det är lite synd, för det skulle vara trevligt och även träningsmässigt bra nu att ha den till förfogande då det är så mycket snö på marken.

Uppdatering av kalender

Idag har varit en sådan dag så jag har lagt in flera nya program i min kalender, både jobbrelaterat och fritid. Bl.a har det blivit klart att jag ska läsa läxor med kommunens flyktingbarn en dag till i veckan, vilket är givande. Jag slår, så att säga, flera flugor i en smäll då: 1) vara en del av nätverket som hjälper dem i integrationen, 2) lära känna dem bättre, 3) att friska upp mitt eget minne vad gäller olika ämnen 😊 Idag var det t.ex. finska läxa som jag fick ta del av.

Då jag var klar med den arbetsstunden, så fortsatte jag till by butiken tillsammans med mamma, för att veckohandla. Det var inte så mycket som fattades i skåpen, så det kändes bra att spara lite på presentkortet som jag fått. Men ändå slog mig tanken: "Oj, vad det går fort ett presentkort blir använt" 😮

Väl hemma njöt jag av mat(en av mina favoriter makaronilåda) som mor lagat innan hon kom efter mig, den var både god och så sparade jag lite på min tid/energi där också då jag inte behövde börja fundera på att laga mat. Här på kvällskvisten har jag skrivit på två tidningsinsändare som jag har liten del i. Så, m.a.o., jag får nog vara nöjd med dagens resultat. I morgon är en ny dag, och återstår att se vad man får utfört då. Jag har alltid i bakhuvudet nu att jag ska inte ta på mig alltför mycket program, få se hur det lyckas.

 Hoppas er vecka har börjat bra också 💟

Politik dag

Veckan avslutade jag med en politisk dag. Mitt på dagen tog jag mig ut i kylan(närmare -20 grader) för att delta i Kretsstyrelsemöte där vi bl.a. behandlade frågor kring riksdagsvalet.

Vi diskuterade också miljöfrågor, som är ganska "på tapeten" nu tack vare Greta Thunberg, en ung tjej med diagnosen Asperger. Vi funderade bl.a kring vad vi tyckte vad man kunde göra för att förbättra miljön. Jag gav som förslag att man kunde se till så kollektivtrafiken blir mera anpassad så t.ex. rullstolsburna (och familjer med barnvagnar) skulle ha bättre möjlighet att åka kollektivt istället för att ta egen bil efter t.ex. bussen.

Samtidigt passade jag på att bjuda in partikollegor till "erfarenhetskvällen" på Korsnäs bibliotek inkommande torsdag k. 19.00, där jag kommer att berätta bl.a om mina naturäventyr.
Välkomna ni också! 💓















Nu ska jag så småningom ta natt och så tar man itu med en ny vecka imorgon. En vecka innehållandes både jobb, shopping och andra fritidssysselsättningar, såsom det ser ut nu i alla fall.

Glad att jag hade tid hos fysioterapeut

Idag var jag extra glad att ha tid hos fysioterapeuten. För igen har jag nu råkat ut för en rätt häftig värk i nacken. Dock inte så häftig som senast jag hade problem, och det är jag tacksam över.

Under dagens besök funderade vi lite på de kommande gångerna, hur vi ska lägga upp det så det ska bli så bra träning som möjligt. Förutom det här året har jag lagt fram önskemål om att träna så ofta som möjligt i konditionssal, idag hade jag som önskemål att jag skulle träna magen aktivt men också göra övningar som är bra för nacke och axlar.


Under vår diskussion så tränade jag en del med en rätt tung boll. För det mesta brukar jag säga att jag får för lätta vikter, så fysioterapeuten var glad idag att vi hittade rätt vikt åt mig. Själv fick hon vara på sin vakt också, så hon inte skulle få klotet över sig p.g.a mina svängar 😉

Det som gör träningen ännu effektivare och trevligare är då jag kommer så bra överens med mina terapeuter och vi kan både "busa" och prata allvar under mina besök. Det gör att man ser framemot följande terapi gång.

Vill du se mera av mina bus och äventyr i vardagen så är du hjärtligt välkommen att följa mig på Instagram under kontot Äventyrsrullaren. Där försöker jag varva med både träningsbilder, "bus-bilder" och bilder från andra äventyr jag tar mig på  samt vardagliga bilder. 

Debatten om människans rätt att vara den man är

När ska vi börja acceptera varandra såsom vi är? Ja, den frågan kan jag inte låta bli att ställa efter att ha läst en del av debatten kring andra sexuella minoriteter.

Jag har inte varit direkt kyrklig av mig någon gång i mitt liv, men jag har inte heller avstått från att gå i kyrkan på t.ex. vigslar, dop eller på kyrkliga konserter. Som erfarenhetstalare har jag varit i flera församlingar och berättat om t.ex. mitt liv som rullstolsburen samt vikten av vänskap. Trivts riktigt bra på dessa träffar har jag gjort och besöker gärna flera gånger. Och, jo, jag tror att det finns en högre makt av något slag, men jag är inte säker på vad den högre makten är för något.

Men efter senaste dagars debatt om homosexuella, har jag börjat fundera ännu mera på det här med kristendomen. Jag har hört att kyrkan är öppen för alla..Okej..men varför inte för homosexuella då, varför verkar inte de vara värda kyrkans välsignelse? De är också helt vanliga människor som vill bli bemötta och respekterade såsom de är, precis som t.ex. vi som har funktionshinder. Vi har inte heller valt vårt funktionshinder, ej heller har homosexuella och andra sexuella minoriteter direkt tänkt "Ja, det där med homosexualitet verkar intressant, idag ska jag bli homosexuell..". Förstår ni hur jag menar?

Psykisk ohälsa blir tyvärr alltmer vanligt i vårt samhälle. Låt oss börja acceptera varandra såsom vi är, om så vi har en annan sexuell läggning eller funktionshinder eller något annat som avviker oss från den största mängden. Då är vi långt på väg att förebygga den alltmer förekommande psykiska ohälsan.

Härmed önskar jag alla en fortsatt trevlig vecka 😊

Möte via internet

Tänk vad internet kan vara ett bra hjälpmedel då man av någon anledning har svårt att röra på sig. Ikväll hade jag ett planeringsmöte inplanerat i Vasa, vi skulle planera en riksdagsvals kampanj som jag är engagerad i. Men av en och annan personlig orsak så valde jag att inte åka men ändå kunde jag närvara tack vare Messenger. Ljudkvalitén var förstås inte den samma som att vara på plats, men jag snappade upp det mesta i alla fall. Och förstås så försvann den "riktiga" känslan av att närvara. Men i alla fall så kände jag samhörighet med mina möteskollegor. Och på samma gång så sparade jag in lite personlig assistans timmar och km/bensin i "Chokladpralinen". Uppfatta mig rätt nu, jag tycker förstås inte att man ska behöva spara in personlig assistans timmar p.g.a att man har för lite till förfogande, men vad gör man i dessa spartider..Man orkar inte kämpa hela tiden för sina rättigheter, så är det tyvärr bara.

Mötet i sig gick bra, vi fick mycket behandlat så nu är det bara att "tuta och köra" vidare med planeringen. Kandidaten som jag valt att hjälpa är Rebecca Åkers från Korsholm, en tjej som jag anser har "skinn på näsan" och jobbar dessutom med frågor som jag anser är viktiga för mig. Och det kan ni säkert gissa åtminstone vad ena frågan är..det är förstås frågor vad gäller den funktionshindrades rättigheter i samhället. En annan viktig fråga för mig och som Rebecca vill jobba aktivt mot är kvinnovåld. Under mina år, då jag rört mig i kretsar där missbruk varit en stor del av människors liv, har jag kommit i kontakt med många kvinnor och barn som blivit utsatta för antingen fysisk eller psykisk våld. Den här målgruppen av människor är oerhört utsatta och det är oerhört viktigt att samhället gör allt för att skydda mot våld, såväl fysisk som psykisk våld. Därför är jag glad att Rebecca har det som ett av sina målgrupper.

Följ gärna Rebecca på hennes väg att försöka ta en plats i riksdagen där hon kan fortsätta jobba för dessa viktiga frågor. Och rösta på henne då dagen är här då det är dags att rösta.

Inte mobbad, men utstött

Det har skrivits en del om mobbning på sistone, och det är oerhört bra och viktigt att det lyfts fram hur illa mobbning faktiskt är. Hur det kan ställa till för en person hela livet.

Själv har jag inte blivit mobbad i mitt liv, åtminstone inte något drastiskt. Men däremot utfrysning har jag fått stå ut med en del. Och det är inte heller något som jag önskar en medmänniska ska behöva stå ut med. Speciellt i dagens samhälle där social media har en stor roll i ens liv, så kan utfrysning(och även mobbning) vara ack så mycket svårare. Tänk att t.ex. få läsa på FB varje dag om att ens omgivning är ut på fest..resa..m.m., och man själv har inte blivit bjuden med.

Jag är tacksam att jag i dagens läge inte behöver vara med om varken utfrysning eller mobbning. Jag har vänner som "drar ut mig" och jag "drar ut dem". Det händer sällan att jag känner mig utfryst.

Vad har jag då gjort själv för att få vänner och inte behöva bli utfryst? Jag har blivit mera öppen av mig, jag säger vad jag tycker/tänker. På så vis så dras "rätt personer" till mig, personer som förstår mig bättre. Som vill lära känna mig. De märker att jag inte är någon "farlig" person trots att jag är rullstolsburen. Jag har också accepterat min funktionsnedsättning och kommit till insikt att den är bara en del av mitt liv.
Jag har också börjat trivas med att åka ensam ibland. Det kan vara riktigt skönt faktiskt.

Så, en sista "kläm" innan jag börjar göra mig färdig för kalas ikväll, man kan göra en del åt situationen själv. Jag vet, det är inte lätt. Men med lite "jag ska klara det" i sig, och med hjälp av professionella, så är det möjligt.

Önskar alla en fin lördag, kram.

Marknadsförings planering

Igår satt jag på möte tillsammans med en marknadsförings expert, Celmas Marketing. En trevlig och duktig tjej som hjälper mig mycket i att "gå framåt" i mina mål.

Vi diskuterade marknadsföringen av både min Avon verksamhet och mina tjänster som Erfarenhetstalare. Men kanske med mest tyngd på Erfarenhetstalar marknadsföringen. Efter några timmar så åkte jag hem, taggad att jobba vidare, vilket jag gjort mest hela dagen idag. Det jag bl.a sysslat med idag är att lägga ut en filmsnutt där jag berättar om vad jag kan hjälpa till med som erfarenhetstalare.

Under tiden jag var där blev jag igen påmind över det svåra som ibland kommer över mig då jag försöker avancera i mina jobb, nämligen att tro på mig själv att jag klarar av att avancera i båda jobben som jag gillar starkt. Och där behöver jag folk omkring mig som ger mig ordentliga boostar, som t.ex. Celmas Marketing m.fl.

Här har ni filmsnutten för den som är intresserad av att lyssna till den:

Pizzan som försvann

Så var ännu en helg förbi och jag är riktigt nöjd med den. Jag har spenderat en del tid med vänner och familj, men även lite egen tid. Jag har tänkt att jag ska verkligen försöka att planera in egen tid i kalendern så det balanserar upp mera i år, för det behöver jag. Det betyder också att jag måste försöka börja säga mera nej åt program som tar mer än det ger.

Men, som sagt, nu i helgen har jag valt att vara lite social av mig. Igår var jag och besökte en del av mina flykting vänner och där blev jag bjuden på bl.a obehandlad mjölk, d.v.s mjölk direkt från ladugård. Det är åratal sedan jag drack det, så det blev smått nostalgi över det. Men gott var det.

Idag blev det ett besök på en pizzeria med en bråkdel av min familj. En riktigt trevlig stund och många flera verkade ha samma tanke som oss, för det var många som satt vid borden medan vi var där.

Det som gör sådana här besök ännu trevligare är medmänniskor som är runt en. Det är nämligen inte så lätt alla gånger att köra uppför/nerför en ramp(speciellt inte vintertid), så bl.a sådana gånger är jag tacksam då det finns vänliga själar. Idag var det bl.a poliskåren som hjälpte mig före de drog vidare.

Men nu funderar ni säkert över dagens rubrik? 😂 Det hände sig nämligen så att jag orkade inte äta hela pizzan, så jag beslöt mig för att ta jag skulle ta hem det som lämnat kvar då magen var full. Sagt och gjort, jag tog pizzan, inlindad, i min hand då vi gick ut. Väl ute så gav jag den åt familjemedlemmen så jag själv skulle få hjälpa den vänliga själen att bromsa då jag skulle åka nerför rampen. Mera tänkte jag inte på pizzan före jag kom hem till parkeringen och inte hittade biten i bilen hur jag än letade.. 😲Så det blev att ringa familjemedlemmen och kolla om hen hade tagit med den hem till sig.. Men..nä..ingen pizza där heller..för den hade antagligen lämnat på biltaket efter att sällskapet lagt in min rullstol i bilen 😂 Så dit for min ena dags mat i veckan som kommer 😁 Vi kan ju hoppas att någon hungrig "byss-bo" hittade den, så mättade den åtminstone en mage 😉

Det är sådana här dagar, då man får skratt så man gråter, som förgyller ens liv 😁

Imorgon bär det av på lunch med en samarbetspartner. Få se vad som händer då 😉

Nytt år = betala för terapi som man behöver

Idag var det då igen dags att börja betala för resor man gör till terapier som jag behöver för att må bra. Det här något som jag aldrig förstått mig på, och kommer kanske aldrig att göra det; varför man måste betala självrisk för resor till/från t.ex. fysioterapi..Man har inte direkt valt att få funktionsnedsättningen som gör att terapier behövs för att hålla konditionen i skick! Och att summan är rätt stor, så gör inte saken lättare.
Under besöket där fick jag ta del av en skön och välbehövlig massage, så nu hoppas jag att det börjar kännas bättre i huvudet även flera dagar framöver. Jag har nämligen "dragits med" en rätt tung huvudvärk i flera dagar. Fysioterapeuten var inte direkt förvånad, för det var rätt stelt i min nacke och rygg.

Och på tal om taxin och lagen som trädde ikraft vad gäller taxirörelsen, så såg jag idag på nätet att YLE Tampere ville höra vad folk har för åsikt om lagändringarna och "FPA körorna". Jag tycker det är riktigt bra att det tas upp i massmedia. För det blev definitivt inte bra för t.ex. vi som är beroende av taxi... Jag hoppas att många skickar in sina åsikter.

Här kan ni läsa artikeln på finska: YLE enkät

Nu önskar jag alla en fin helg. Förhoppningsvis så får vi fint väder och ingen storm som drog över landet här i början på året.

Säkerheten viktigare än mycket annat i mitt liv

Med tanke på stormen som nu har dragit fram här och vintern som pågår, så skriver jag det här inlägget.

Ibland kan jag få höra varför jag tar en längre väg till punkt B än vad som skulle behövas. Orsaken är enkel; jag vill och behöver köra på större trafikerade vägar ifall något händer om det är dåligt före på vägarna, eftersom t.ex. inte kan stiga ur bilen och vandra till närmaste bebyggelse. I höstas tog jag dock en skogsväg hem, och med lite otur så fick jag punktering på bilen. Men jag tänkte "ah, det är inte så värst långt till en bensinstation, så jag ska nog klara det". Och, jo, den gången slutade det lyckligt. Visst, jag mötte andra bilister som jag kunnat stanna, men eftersom jag är lite fundersam över vem som sitter i andra bilen, så valde jag att köra vidare.

Igår var det dags igen med lite spänning då en ordentlig storm drog fram. Jag visste inte att någon sådan var på gång, så jag for till en familjemedlem på dagen efter att jag kollat lite runt om väglaget skulle vara i det skick att jag vågade köra. För färden dit gick längs en mindre väg.
Jag fick ganska hastigt erfara att väglaget inte var det bästa, så det var bara att köra sakta och hålla tungan rätt i munnen. På vägen hem erbjöd sig en annan besökare dit jag var, att följa med ner till stora vägen, och det är jag tacksam över. Jag kände mig inte alls rädd då eftersom jag visste att jag skulle få hjälp direkt ifall något skulle hända.

Vad gäller vintern är också den tillhörande halkan ett stort problem då man är rullstolsburen. Man kan inte vara så säker på att man kan leva ett så självständigt liv som möjligt, p.g.a den. De gånger är man tacksam att man har vänner, bekanta och vårdare som kan komma hjälpa.