En dag på vägen med både nya och gamla bekantskaper

Igår var det åter dags för längre terapi dag, då jag hade min "Närpes dag" innehållandes 2 st. terapier. Jag kör ihop vatten och lymfa-terapi så det skall bli mindre körande. Igår fortsatte dessutom färden till Malax efter terapierna då det var dags för styrelsemöte innehållandes intervjuer där vi träffade personer som var intresserade av att jobba inom Psykosociala föreningen.

Det som kanske inte händer varje terapi-dag, men som hände igår var att jag körde med 3 olika chaufförer, eftersom mina tider inte riktigt ville samverka med min vanliga chaufför. Men, det gick också bra. Men just en sådan här dag så får man återigen känslan av tacksamhet att inte behöva beställa en bil via en taxi-central. Den dagen hoppas jag att jag inte behöver uppleva, måste jag säga.

Då jag kom till dagens möte var jag rätt mör i kroppen, men det hjälptes upp rätt fort tack vare trevliga möteskollegor som lockade fram dagens goda skratt hos en, och det då bara p.g.a. ett litet bingo-spel :D

En lite spännande början på dagen

Ja, dagen började rätt spännande i.o.m. att lill-fröken i huset, Luna, kom på tanken att följa med mig till affären då jag skulle handla till dagens jobb. Och för er som inte vet, så kan jag berätta att det är ingen liten bit mellan där jag bor och byns affär. Men efter en promenad med ögonen överallt, och en förmanande röst till henne, så kom vi till sist fram till affären. Där verkade det finnas mycket spännande saker att kolla in, så fastän jag försökte locka henne i famn med hjälp av skinka, var hon svårflirtad. Efter en stund lyckades en vänlig själ få tag på henne och hon fick sin välsmakande skinkbit innan hon hamnade in i den vänliga själens bil som hon fick åka hem med.

Sådär annars har min dag varit helt ok. Vi hade Träffpunkt Spiron(en vänstuga), öppen för första gången i höst och som gäst hade vi Irene som berättade om 4 Betydelsefulla timmar ( http://samsnet.fi/verksamhet/4bt/ ), en väldigt bra projekt om man frågar mig.

Väl hemma passade jag på att ta hjälp då jag skulle in. För tyvärr är inte det så tillgängligt nu just ingången till min lägenhet, eftersom de har förberett asfaltering men asfalteringsmaskinerna har inte dykt upp ännu. Så det är rätt utmanande att ta sig in/ut p.g.a. den lösa sanden + kanten utanför dörren. Men, vi skall hoppas att de snart har det åtgärdat och vi får ny och fin gård att röra oss på.

Bilderna är från dagens arbete.

Firande av Veneziad 2017

Ett skratt förlänger livet, sägs det. Så, hur länge lever jag då, tro?

Vilka dagar säger jag bara. Har inte haft sådana här underbara dagar på länge såsom jag haft veckan som gått. I torsdags blev en planerad färd till en plats söderut, en hel dag ut på vägarna både i söder och norr.

I fredags for jag i tanke på att jag skulle marknadsföra mig som erfarenhetsexpert och hamnade på en härlig eftermiddag med bl.a cykling på programmet. Som syns på bilderna jag lägger in här, så blev det många goda skratt under den cykelfärden.

Igår var det dags för en efterlängtad dag/kväll med en grupp singlar. På eftermiddagen kom en vän från gruppen efter mig, och färden började norrut, till Jakobstad. Och som sig bör så blev det en del extra stopp under färden, och så även många glada skratt. Kvällen spenderade vi kvalitétstid med cirka 20 andra fina människor. Bilder kommer i ett skilt inlägg.

Idag har jag haft en vilodag där jag bl.a tänkt tillbaks på denna underbara och oväntade men ack så välbehövliga veckan.

Gråt-attack nr. ? för dagen p.g.a. skratt

Terapiers inverkan på min dag

Igår fick jag tydligen en lite väl häftig dos av terapier då jag hade 3 st. "på raken". Jag har haft det förut och det gått bra, men vet inte riktigt vad som hände igår. Min reaktion blev nämligen rätt stark, så då jag kom hem var jag totalt slut, vilket resulterade i att jag sov några timmar. Men ändå var det som inte tröttheten ville ge med sig, utan jag kände mig halvdåsig hela kvällen tills jag gav mig lov till mig själv att jag skulle få lägga mig till natten. Ja, t.o.m. en och annan tår kom, vilket inte händer mig så lätt. Vet inte, men kanske det är en reaktion över att det varit en del program på sistone + en del annat att tänka på också som kanske inte är så trevliga saker.

Hursomhelst, jag hoppades denna dag skulle bli bättre, och det har den varit. Jag har "nåssat på" med lite av varje då det gäller jobb. Jag har också hunnit med en liten promenad till byn, som gjorde gott. Imorgon tar jag ny fart igen, då verkar det bli kvalitétstid med en bråkdel av min familj. Och vet ni..något som jag väntat på hela veckan, är också snart här..nämligen helgen då jag igen får umgås med fina människor.

Jag vill avsluta dagens inlägg med följande text:

En helg med socialt umgänge, både irl och via nätet

Vilken helg..en helt underbar sådan tillsammans med vänner både "i verkligheten" men även via nätet. Tårarna har sprutat flera gånger på grund skratt, ja, vad skulle jag göra utan dessa fina och smått galna vänner som förgyller mitt liv..? Det skulle bli en verkligt trist vardag, precis som jag minns att jag haft på den tiden jag upplevde mig inte ha några vänner att umgås med. Nu är det nästan tvärtom, så jag inte hinner med alla såsom jag skulle önska.

Gårdagen spenderades i Vasa-Korsholm, först var vi på Vaasa Street food och strosade runt lite, njöt av både kaffe och våffla/grädde. Efter en stund där var det dags att åka vidare till Café Arken (http://www.cafearken.fi/ ) där vi mötte upp andra vänner. Så dit for en trevlig eftermiddag i ett "huj". Tänk vad man kan börja längta efter nästa dag, bara för att man hittar socialt umgänge...

Med dessa ord önskar jag alla läsare en fortsatt trevlig söndag. Är du singel och vill komma med i en fin grupp, där alla är välkomna, så rekommenderar jag varmt Facebook gruppen Singelliv i Österbotten.

Lekstund

Gårdagen var full rulle från morgon till kväll, frånsett en liten stund på eftermiddagen då jag samlade lite andetag. Början på dagen spenderades med att göra sista arbetet på den föregående kampanjen i mitt försäljningsjobb, innan jag åkte till Närpes på lite sightseeing och uppköp. Ja, på den resan lärde jag mig att jag hädanefter skall kolla in kartan alternativt lägga på gps:en redan från början av resan, och inte lita alltför mycket på mina geografi-kunskaper :D Nåja, både jag och min hjälpande hand tror jag var ense om att det är bra med lite sightseeing ibland ;) Och vi hittade ju hem tillbaks, så allt gick bra trots allt :)

På kvällen bar det av till skären där jag spenderade kvalitetstid tillsammans med bråkdel av familjen samt andra bekanta. Som jag brukar göra nuförtiden, och inget undantag för igår kväll, så tog jag lite foton under kvällen, som jag sedan lekte med i telefonen efteråt. Resultatet ser ni här.

Nu önskar jag en fin helg till er alla läsare! Ta hand om er!

En värld full med fina människor, både utan- innanför människokroppen

Häromsistens läste jag en insändare som berörde mig varmt. Den är skriven av Jessica Fant och handlar om hur många fina människor som finns i vår värld, en del kortväxta andra lite längre. Ja, vi människor är olika, vilket är ju bra. Tänk vad världen skulle vara trist om alla skulle vara lika..?

Jag håller med Jessica då hon skriver om att man skall lära känna en människa både utan och innan, då får man den bästa och mest sanningsenliga uppfattningen hur en person är. Jag kan "se rött" då jag hör någon säga att "ja, hen är säkert si och så..såsom hon ser ut..eller såsom hon lever sitt liv.." Då brukar jag, om jag känner personen det pratas om, försvara henne och faktiskt säga rakt ut..lär känn personen innan ni kan säga hur hon är!

Låt mig ta ett exempel..jag har, av en och annan orsak, haft/har äran att umgås med både nyktra missbrukare och de som ännu är aktiva i missbruket, samt deras anhöriga. Och den här målgruppen kan man, tyvärr, höra en hel del förutfattade meningar om. Men vet ni, kära läsare, dessa människor är, de flesta i alla fall, kan vara hur fina personer som helst. De har kanske en sådan bakgrund som gör att de hamnat i "missbruks-träsket" av en och annan orsak, men gärna vill komma ur det, om de bara får rätta hjälpen och stödet.

Häromsistens deltog jag i en Pride festival, vilket också är en liten tabu-belagt ämne då det gäller sexuella minoriteter. Jag blev så varm i hjärtat den dagen då jag såg hur många som deltog för att stöda dessa "grupper". De är också alla vanliga människor.

Ja, det här var vad jag ville skriva ikväll :) Här kommer artikeln också, ifall ni vill läsa.

Betydelse av vänner(inte personliga hjälpar-vänner, ej heller familjevänner, utan andra vänner)

Ursäkta..blev lite lång rubrik idag..Men ett  rätt viktigt ämne tänker jag skriva om i dagens inlägg. Nämligen vikten av att ha vänner som inte hör varken till familjen eller är personliga hjälpare.
Då och då har jag förmånen att umgås med vänner, vänner som man inte behöver se på klockan hur många timmar det har skridit sedan vi träffades..vänner som man inte behöver tänka tanken: att jaha, här "måste" jag vara ute med familjen eller personlig hjälpare för att jag har inga andra vänner. Tolka mig rätt nu..jag har bra familj och personlig hjälpare som jag gärna umgås med och gör saker med, men det är ändå inte samma sak som att ha andra vänner att umgås med. Det att jag kanske är dålig att ta kontakt med vänner, är en annan sak. Men det är inte för att jag inte vill umgås med vänner, utan det har mera att göra med bl.a. att jag inte vill "tvinga mig på någon".

Jag vill jämföra 2 tillfällen som varit nu på kort tid; häromsistens var jag på en dansplats tillsammans med vänner och igår var jag på restaurang med nyfunna vänner. Skillnaden är, att igår fick jag bara tanken, då en familjemedlem råkade vara på samma ställe, så bad jag henne hjälpa mig istället för mina vänner kring bordet, eftersom jag inte då visste om jag skulle våga fråga dem om hjälp(nu efteråt vet jag att jag visst kunnat fråga..så nu vet jag till nästa gång :) ). Men tanken som kretsade smått i mig var..vad skulle de nyfunna vännerna fundera då jag hade en familjemedlem till hjälp. (Jag berättade åt dem vem hon var, så de visste.) Då och då händer det att jag har personlig hjälpare med mig just på grund av att jag inte vet/vågar fråga andra i min närhet, om hjälp behövs.

Min plats på arbetsmarknaden

Dagens ämne fick jag idén från när jag läste en artikel om personer som nyligen tagit över företag här i nejden.

Jag har nu varit egen företagare(i liten skala), i några år. Och fastän jag var lite svårövertalad då jag blev frågad om jag skulle bli teamledare i företaget, ångrar jag inte det i dagens läge. För det har gått över förväntan och jag trivs med det jag gör. Att jag dessutom har trevliga och hjälpsamma kollegor/hjälpande händer, gör det ännu roligare att jobba. Det är så bra då jag, ganska långt, kan bestämma själv min egen arbetstakt samt att jag också kan jobba en del hemifrån.

Förut sökte jag flera gånger jobb genom att skriva arbetsansökan och kontaktade företag personligen, men för det mesta så blev det ett nej. Därför är jag glad nu att jag hittat "mitt" jobb, där jag kan få lite extra i plånboken(om inte mycket men alltid något). Men kanske det bästa av allt som kommer ut av det..jag växer som människa då jag får ta lite ansvar och visa arbetsmarknaden att jag duger. 

Och det är precis likadant med mitt uppdrag som Erfarenhetsexpert; jag växer som person och får umgås med folk medan jag får jobba med det jag trivs med.

Så, jag rekommenderar varmt att man provar på dylika jobb som jag har, om man har svårt att platsa på den "vanliga" arbetsmarknaden.

En dag med "lite allt möjligt" på dagordningen

Dagen började med en tripp till ett rätt fullsatt fysio. Där blev det flera fina och djupa pratstunder, både med terapeut och chaufförer som var där med sina kunder. Jag gillar att ventilera tankar och funderingar ibland med folk.

Efter att jag kom hem tog jag mig en liten "bya-runda" för att uträtta lite ärenden, innan jag for hem för att städa. Många gånger har tanken slagit mig, hur i vida världen jag kunde ha det ostädat i flera veckor förut. Som det är nu, så har jag lite system i städningen, så mina hjälpande händer kommer med jämna mellanrum och hjälper mig med det. Själv tycker jag mig också ha blivit bättre på att plocka undan oftare, då jag tycker det svämmar över med saker. Men en sak som jag ännu skulle behöva ge mig själv en spark för, så är diskningen. För det är något som jag tydligen inte får någon rutin på. Är det bara jag, tro, som inte får det?

Ser att det blir en del flum i mitt inlägg ikväll, så tror att jag avslutar här nu, före det blir mera flum och så önskar jag alla en god nattsömn.