Avslutningsträff och vårfest

Igår var en "social samvaro" dag. Jag började dagen med att gå på närståendevårdare och deras anhörigas sista träff. Där fick vi god mat och njuta av fina sång och musik. Efteråt blev det en stunds arbete tillsammans med min "flyktingkollega" och några av kommunens flyktingar.

Därefter bar det hem en sväng, i väntan på att det skulle bli dags att bege sig på Vårfest som ordnades på dagis i byn. Det var min vän flyktingfamilj som hade bjudit in mig. Det blev en fin stund tillsammans och jag är glad att jag fick inbjudan dit.

Under dagens lopp och efter Vårfesten hann också "Hulken" (=rullstolen) få lite service eftersom han inte mått bra på sista tiden. Jag gillar att smyga mig fram, men tyvärr har det inte varit lätt på sistone, men efter gårdagens service så är det lättare igen att smyga sig fram bland folk ;)

Kort sagt, en fin dag för både mig och "Hulken".

En funktionshindrad persons rätt till skolgång

I några dagar nu har det framkommit, olyckligt nog, två fall där två funktionshindrade killar blivit nekad till skolgång p.g.a att de har funktionsnedsättning. Orsak? Jo, för att det skulle bli för dyrt.

Jag trodde jag skulle "trilla ur stolen" då jag läste första artikeln som kom ut i massmedia. Verkligen sorgligt att det gått såhär, så att barn kommer i kläm. Människor som kan ha mycket att ge bara de får vara integrerade i vårt samhälle redan från barns ben, få visa vad de kan.

För min egen del kan jag säga att det bästa som hänt mig är då mina föräldrar låtit mig gå i vanlig skola hela min skoltid. På så vis har jag för det mesta känt mig som en del i samhället och mina jämnåriga och skolpersonal blev vana att umgås med en rullstolsburen person.

Jag är glad att det ordnade sig för Lucas del, och jag hoppas att det gör det samma för Romeo. Låt dessa gossar visa att de också är en del av vårt samhälle, precis som en icke funktionsnedsatt elev.



Här kan ni läsa en artikel var om pojkarna och kampen om deras skolgång.

Lucas

Romeo

En eftermiddag i sällskap med bl.a kajaker

Igår bar det iväg för att kolla in ett av sommarens eventuella "äventyr", tillsammans med en blivande personlig hjälpare. Vi åkte nämligen och inspekterade kajaker på närmare håll, då vi planerar lite smått att prova på det under sommarens lopp. Det var i Molpe, Korsnäs det ordnades en gratis provdag, där besökare fick prova på både att paddla kajak, åka SUP bräda och mountainbikes och som värd stod det lokala företaget Polkuped.




Det blev en fin eftermiddag, trots att vinden, oturligt nog, blåste rakt in där vi var. Det var mycket folk i farten och många provade på de olika sakerna som erbjöds. Jag provade dock ingen kajak den här dagen, men både jag och mitt sällskap var ense om att vi absolut skall ha det provat :)

Så, med andra ord så har jag till sist hittat en "frilufts hjälpare" som jag sökt ett tag nu; d.v.s en hjälpare som har intresse för naturen och kan hjälpa mig att njuta av den bättre än vad jag kan göra då jag "bara" sitter t.ex vid en dikeskant, i utkanten av en skog. Så, jag kan nästan garantera att ni kommer att få höra mera om våra äventyr i sommar :)

Här har ni länk till Polkuped kajak´s hemsida ni som är intresserade: Polkuped kajak

Gårdagen innehållandes både med- och motgångar

Gårdagen gick åt att vara i grannstaden mest hela dagen. Jag började dagen där med att få hjälp med att tvätta av "Chokladpralinen", samtidigt som jag fick tillfälle att upplysa ett företag om hur de kunde förbättra för sina rullstolsburna kunder.

Efter att "Chokladpralinen" blivit ren och fin, bar det iväg för att hämta tågbiljetter. Eller åtminstone hade jag tänkt göra det..Men tyvärr satte mitt dåliga minne stopp för det då jag hade glömt en viktig kod hemma. Som tur så ordnade sig med biljetterna i slutändan, trots att det inte gick att lösa fastän jag ringde VR.

Före jag skulle på dagens "hjälpa andra" "uppdrag", passade jag på att hälsa på vänner på Vänstugan i Närpes och samtidigt kolla in en snygg bil. På Vänstugan smakade det gott med dagens första kaffetår, efter en simtur i ortens simhall.


Som sista anhalt i staden blev det en tur till en av dess butiker tillsammans med en av mina flyktingfamilj vänner. Kvalitetstiden med dem slutade med middag.








Tack till familjemedlemmarna som bistod med både hjälp och frukost samt en påtår kaffe under dagen!

8 teman som undviks som diskussionstema i familjer där funktionsnedsättning ingår

Då jag var på seminarium till Vasa häromdagen tog Anne-Marie Stenhammar upp 8 teman som man undviker att diskutera kring, i familjer där barn med funktionsnedsättning ingår. Teman som ett barn med funktionshinder kanske ofta tänker på.
Dessa teman väckte åtminstone i mig en tankeställare som kanske inte är så trevlig. Ska det behöva vara så att man inte vågar ta upp saker till diskussion p.g.a man kanske tror att man skyddar den funktionshindrade personen? Eller vad kan orsaken vara att man inte diskuterar i familjen?

Teman är följande:

1) Jag har nå´t  =funktionsnedsättning
2) Säger inte hur jag mår  = Hur jag mår
3) Behöver alltid hjälp = Beroende av andra
4) Är det mitt fel? = Är till besvär
5) Tar ansvar för andra = Barn tar ansvar för andra
6) Skäms dom? =Omgivningens attityder
7) Framtiden? = Framtiden
8) Kommer han att dö? = Döden

Jag känner igen mig själv i dessa teman. Tankegångar som t.ex 2an, 4an, 5an och 7an har någon gång snurrat runt i min hjärna. Jag är glad att åtminstone något av tankegångarna har gett med sig. Och det tackar jag bl.a min f.d samtalsterapeut för, som har gett mig verktyg till att tänka annorlunda.

Delaktiga barn och unga - seminarium i Vasa

I morse var det tidig väckning då jag skulle bege mig till Vasa för att där delta i seminarium där temat var vikten av delaktighet för barn och unga med funktionsnedsättning.

Det var en intressant och givande stund där en föreläsare kom från Sverige. Det som bl.a diskuterades var vilka hjälpmedel man kunde använda i kommunikationen med det funktionshindrade barnet. T.ex. att skicka ett info brev direkt riktat åt barnet innan mötet med hen. Info brevet skulle vara lätt förståeligt och kunde också innehålla bilder. Även en grundlig information angående mötet som komma skall, skulle ingå.

Under dagens lopp inflikade jag hur jag sett på problematiken kring delaktighet i samhället. Ett exempel som jag gav var att man skall låta barnet hjälpa till hemma. Att man inte tillåter det p.g.a hen har funktionsnedsättning så man kanske tror att hen inte skall klara av det, så gör inte situationen bättre. Det kan nämligen sätta djupa spår i barnet i hennes vuxna liv.

Ett annat viktigt exempel är att låta barnet vara med i kommunikation kring viktiga saker, så att hen får känna sig som en viktig del. Förklara gärna, på ett sätt som barnet förstår, hur samhället fungerar.

Hur kan man som professionell person förbereda sig för ett möte med en klient med funktionsnedsättning? Jo, t.ex genom att sätta sig in i hur klientens funktionsnedsättning ter sig. Märker klienten att du har kunskap om hen´s funktionsnedsättning, får hon lättare att knyta band till dig också.

Jag är glad att det stod i evenemanget att även erfarenhetstalare var välkomna dit. Det gjorde tröskeln åtminstone för mig, lägre att delta. En tanke som slog mig under tiden var att vi erfarenhetstalare kan vara viktiga "bollplank" i samhället, ett bollplank där man kunde bolla idéer med en som har varit med om en liknande situation.

Besök på Meteorian samt äventyr i Vasa

Idag var det dags för en arbetsdag i Malax/Sundom. Ett antal Träffpunkt Socken besökare begav sig till Meteorian i Sundom där vi blev guidade runt. Det var intressant att höra historien kring platsen. En nackdel var blåsten, t.o.m så våra kepsar som en del hade på sig hade problem att hållas på huvudet :O

Efter arbetsdagen for jag in till Vasa för att träffa en politikerkollega. Men eftersom jag hade lite tid över, så tog jag en sväng ner till hamnen för att titta till Wasaline som just hade kommit iland. Tyvärr kom jag inte så nära med bilen så jag kunde ta foto av den.

Då jag for vidare in mot Vasa så blev mina körkunskaper och tålamod testas lite eftersom de håller på att göra lite vägarbeten där nu. Och p.g.a bl.a färjan som just kommit iland, blev det smått "grötigt". Jag klarade det rätt bra trots att jag kände mig smått liten bredvid alla långtradare som var i kö i filen bredvid mig + att jag också blev hänvisad till att göra en omväg.

Mötet med den politiska kollegan gick bra, vi funderade kring viktiga frågor gällande politik som gäller funktionshinder. Så där går arbetet vidare nu utifrån vad vi beslöt om.

Nu blir det att försöka få lite sömn innan jag så småningom skall stiga upp igen och börja på ny dag.

Lunch ute i det fria

Idag begav jag mig till min stödperson för att fixa till lunch som vi skulle sedan ta med oss då vi begav oss på picknick. Lunchen bestod av skinkpaj, grönsallad och bröd samt god dricka till.

Det blåste lite eftersom vi befann oss vid sjön. Dock inte så farligt, ibland kunde man låta jackan vara borta också.

Efter att ha njutit av den goda lunchen under både skratt och allvarliga diskussioner, gick vi in till närliggande restaurang där vi fortsatte med efterrätten; kaffe med en smarrig "bolla-glass". Mitt i allt då vi kollade klockan så hade vi suttit i flera timmar. Men så är det ju, då man har roligt så hinner man inte med tiden.

Tänk vad roligt det är då man har sällskap under en matpaus. Då är det som även maten skulle smaka bättre. Jag väntar redan tills vi nästa gång skall träffas, Petra och jag.

Varför denna kalla vind? :(

Solen fortsätter att lysa från en fin himmel, men ack den kalla vinden som återkommer varje dag nu, den skulle gärna få försvinna.

Lite värme hittade jag dock idag då jag var upp en sväng till min mor. På hennes veranda slapp inte vinden till, så där kunde man njuta av både solens och kaffets värme.









Efter den snabba visiten dit var det dags för arbetsdag med mina flykting-vänner. Jag hjälpte en av skoleleverna med läxor och efteråt spelade vi lite bingo. Jag brukar inte ha direkt tur varken i kärlek eller spel, men idag vann jag en runda av bingo ;) Före arbetsdagens slut blev jag bjuden på "gottigott" som en av de vuxna flyktingarna bakat.

Efter arbetsdagen bar det av till byns affär, där det blev lite mera i korgen än vad jag hade tänkt. Men jag tyckte det var att passa på då de hade rabatterat pris. En och annan godsak tills morgondagens utflykt, inhandlades också. Mera om det skriver jag i morgon.

En festlig dag

En festlig dag är förbi. Idag har vi nämligen firat sista barnet i kärnfamiljen, som klev in i vuxen ålder(tänk vad man kan känna sig gammal en sådan här dag, då familjemedlemmar som man följt med sedan dess födsel, blir vuxna). Det blev en fin dag med mycket gott att sätta i munnen, både sött och salt. Både 2- och 4-benta gäster trivdes med sällskapet och det som bjöds från bordet. Den ena av de 4-benta vännerna, värdinnans katt, verkade t.o.m tycka att vi inte skulle åka hem, för han såg så ledsen ut där han satt vid grinden och tittade efter bilen som försvann. Men, får göra mera besök hos honom, så kanske han får en och annan skinkskiva till ;)

En motionens dag för både 2- och 4-benta

Idag har det varit en riktig motionens dag, men konstigt nog så känner jag inte mig helt slut i alla fall i kroppen.

Låt mig ta det från början. Det började med att jag skulle till byn för att uträtta några ärenden. Eftersom ärendena var av den sorten att jag behövde hjälp, så följde en personlig assistent med. Och så förstås lilla, fyrbenta fröken Luna, som det visade sig skall se till så matte skulle få mera motion än vad matte själv hade tänkt + att mattes nerver skulle testas.

Promenaden till centrum gick relativt bra tills vi kom en bit längs med Strandvägen, jag och den personliga assistenten tog våra pauser på trottoaren, men se Luna fröken blev trött mitt i allt hon fick för sig att korsa stora vägen, så hon la sig där. Som tur så fick vi henne av vägbanan innan en bil kom. Strax efteråt kunde lilla fröken dock visa att hon visst kan ha trafikvett också och ha lärt sig lite trafikregler. För då vi kom till ett övergångsställe, så gick man förstås över där.

P.g.a miss i planeringen så visade sig att ena stället dit jag skulle ännu inte öppnat, så det blev att lägga om rutten lite och gå hem med fröken innan jag gjorde ett nytt försök med att besöka centrum av byn.

Då jag ändå var på halva vägen till loppiset som arrangerades på ett ställe i byn, så beslöt jag mig att gå dit efter att ha utfört de viktigaste ärendena. Där hittade jag, passande nog, en bok som handlar om vad en katt säger.

Så sånt kan en liten, lurvig vän ställa till med en solig, vacker dag.

Erfarenhetsuppdrag med tema vänskap

I onsdags bar det av med taxi till Närpes där jag hade ett erfarenhetsuppdrag. Vi var flera som åkte iväg, därav blev det taxi istället för att vi skulle köra efter varann. Ni vet, det är trevligare om man flera i bilen. Och så blev det, diskussionen var på hög nivå redan vid påstigning till avstigning och det som diskuterades var lite allt möjligt.

Det är alltid smått nervöst då jag skall på uppdrag, men med facit i hand så kanske jag inte behöver få den känslan..? För det slutar alltid med att det blir fina stunder.
Så även den här gången då jag besökte Vänstugan Svalan. Jag bad i början av tiden att jag ville ha diskussion, att det skulle inte vara bara jag som skulle prata. Och så blev det, en fin diskussion kom till stånd redan från början.
Vikten av vänskap var temat, och jag berättade vad vänner och familj betytt för mig enda från barnsben. T.ex då mina syskon tog mig med som 6 åring på min första dans.
För att få en lite allvarligare sida på det hela, så berättade jag också lite negativa händelser jag varit med om då det gäller kamratskap.
Det som kanske var lite speciellt för det här uppdraget jämfört med de andra jag varit på, så var att jag fick också en och annan tankeställare. Så, summa sumarum, det blev en s.k "win-win" diskussion.

Tack alla som kom och lyssnade på mig!

Oj hoppsan..

vilken tillströmning till min blogg efter gårdagens inlägg om artikeln i VBL :) Tack för att ni tagit er tid att läsa, hoppas också att så många som möjligt haft möjlighet att läsa den. Jag fick nämligen nys om att det gick inte att läsa den från länken jag hade i inlägget, vilket var synd.

Vad har hänt idag då? Jo, idag har det varit en rätt tung dag, om jag skall vara ärlig. Vet ni, ibland kommer dagar då man hela dagen väntar att det ska bli kväll och man får krypa under täcket. Idag har det varit en sådan dag. Orsak? Ja, jag vet faktiskt inte, det blev bara så och det är att försöka acceptera och hoppas på att morgondagen blir lättare. Imorgon bär det, för övrigt, av till Närpes på erfarenhetsuppdrag. Mera om det i senare inlägg.

Det som burit upp dagen är vänner och kollega/arbetskompisar. På eftermiddagen spenderade jag nämligen några timmar med en del flykting-vänner och hjälpte dem med sina läxor. Det är lite spännande, jag som inte gått i skola på några år :)

Det här jobbet kom jag över efter att kommunens Vänstuga Spiron slog igen dörren på oviss tid. Det är tills vidare, men är glad att jag kan hjälpa till då det behövs.

Eftersom det är ett jobb istället för min arbetsinsats på Spiron, så är det här ett jobb med s.k. flitpeng(x antal euro/dag, inte x antal euro/timme). Men lite klirr i kassan ger det i alla fall :)

Artikel på Vasabladet

Idag var det då dags för artikeln om mig som Erfarenhetstalare inom psykisk ohälsa/missbruk, att publiceras i Vasabladet. Allt eftersom folk läst den, har de hörts av och tyckt att det är en bra och behövlig artikel, vilket glädjer mig att höra. Jag hoppas att artikeln kan hjälpa folk som lider i sin tysthet att våga börja öppna sig och prata om hur de mår.

Vidare i VBL nätbilaga har man kunnat läsa om en närliggande kommun där man efterlyser mera stödfamiljer/stödpersoner. Det här är en ack så viktig insats i samhället, så jag hoppas att folk börjar höra sig för till kommuner för att se om de kan hjälpa och stöda familjer/barn som har det svårt i sina hem p.g.a psykisk ohälsa och/eller missbruk. Alla kan inte göra allt, men alla kan vi göra något för medmänniskor som har det svårt.

Här är länken till artikeln för er som är intresserade: Erarenhetstalare Stina

Så är det.