Summa sidvisningar

torsdag 17 januari 2019

Marknadsförings planering

Igår satt jag på möte tillsammans med en marknadsförings expert, Celmas Marketing. En trevlig och duktig tjej som hjälper mig mycket i att "gå framåt" i mina mål.

Vi diskuterade marknadsföringen av både min Avon verksamhet och mina tjänster som Erfarenhetstalare. Men kanske med mest tyngd på Erfarenhetstalar marknadsföringen. Efter några timmar så åkte jag hem, taggad att jobba vidare, vilket jag gjort mest hela dagen idag. Det jag bl.a sysslat med idag är att lägga ut en filmsnutt där jag berättar om vad jag kan hjälpa till med som erfarenhetstalare.

Under tiden jag var där blev jag igen påmind över det svåra som ibland kommer över mig då jag försöker avancera i mina jobb, nämligen att tro på mig själv att jag klarar av att avancera i båda jobben som jag gillar starkt. Och där behöver jag folk omkring mig som ger mig ordentliga boostar, som t.ex. Celmas Marketing m.fl.

Här har ni filmsnutten för den som är intresserad av att lyssna till den:



söndag 6 januari 2019

Pizzan som försvann

Så var ännu en helg förbi och jag är riktigt nöjd med den. Jag har spenderat en del tid med vänner och familj, men även lite egen tid. Jag har tänkt att jag ska verkligen försöka att planera in egen tid i kalendern så det balanserar upp mera i år, för det behöver jag. Det betyder också att jag måste försöka börja säga mera nej åt program som tar mer än det ger.

Men, som sagt, nu i helgen har jag valt att vara lite social av mig. Igår var jag och besökte en del av mina flykting vänner och där blev jag bjuden på bl.a obehandlad mjölk, d.v.s mjölk direkt från ladugård. Det är åratal sedan jag drack det, så det blev smått nostalgi över det. Men gott var det.

Idag blev det ett besök på en pizzeria med en bråkdel av min familj. En riktigt trevlig stund och många flera verkade ha samma tanke som oss, för det var många som satt vid borden medan vi var där.
Det som gör sådana här besök ännu trevligare är medmänniskor som är runt en. Det är nämligen inte så lätt alla gånger att köra uppför/nerför en ramp(speciellt inte vintertid), så bl.a sådana gånger är jag tacksam då det finns vänliga själar. Idag var det bl.a poliskåren som hjälpte mig före de drog vidare.

Men nu funderar ni säkert över dagens rubrik? 😂 Det hände sig nämligen så att jag orkade inte äta hela pizzan, så jag beslöt mig för att ta jag skulle ta hem det som lämnat kvar då magen var full. Sagt och gjort, jag tog pizzan, inlindad, i min hand då vi gick ut. Väl ute så gav jag den åt familjemedlemmen så jag själv skulle få hjälpa den vänliga själen att bromsa då jag skulle åka nerför rampen. Mera tänkte jag inte på pizzan före jag kom hem till parkeringen och inte hittade biten i bilen hur jag än letade.. 😲Så det blev att ringa familjemedlemmen och kolla om hen hade tagit med den hem till sig.. Men..nä..ingen pizza där heller..för den hade antagligen lämnat på biltaket efter att sällskapet lagt in min rullstol i bilen 😂 Så dit for min ena dags mat i veckan som kommer 😁 Vi kan ju hoppas att någon hungrig "byss-bo" hittade den, så mättade den åtminstone en mage 😉

Det är sådana här dagar, då man får skratt så man gråter, som förgyller ens liv 😁
Imorgon bär det av på lunch med en samarbetspartner. Få se vad som händer då 😉

fredag 4 januari 2019

Nytt år = betala för terapi som man behöver

Idag var det då igen dags att börja betala för resor man gör till terapier som jag behöver för att må bra. Det här något som jag aldrig förstått mig på, och kommer kanske aldrig att göra det; varför man måste betala självrisk för resor till/från t.ex. fysioterapi..Man har inte direkt valt att få funktionsnedsättningen som gör att terapier behövs för att hålla konditionen i skick! Och att summan är rätt stor, så gör inte saken lättare.
Under besöket där fick jag ta del av en skön och välbehövlig massage, så nu hoppas jag att det börjar kännas bättre i huvudet även flera dagar framöver. Jag har nämligen "dragits med" en rätt tung huvudvärk i flera dagar. Fysioterapeuten var inte direkt förvånad, för det var rätt stelt i min nacke och rygg.

Och på tal om taxin och lagen som trädde ikraft vad gäller taxirörelsen, så såg jag idag på nätet att YLE Tampere ville höra vad folk har för åsikt om lagändringarna och "FPA körorna". Jag tycker det är riktigt bra att det tas upp i massmedia. För det blev definitivt inte bra för t.ex. vi som är beroende av taxi... Jag hoppas att många skickar in sina åsikter.

Här kan ni läsa artikeln på finska: YLE enkät

Nu önskar jag alla en fin helg. Förhoppningsvis så får vi fint väder och ingen storm som drog över landet här i början på året.

onsdag 2 januari 2019

Säkerheten viktigare än mycket annat i mitt liv

Med tanke på stormen som nu har dragit fram här och vintern som pågår, så skriver jag det här inlägget.

Ibland kan jag få höra varför jag tar en längre väg till punkt B än vad som skulle behövas. Orsaken är enkel; jag vill och behöver köra på större trafikerade vägar ifall något händer om det är dåligt före på vägarna, eftersom t.ex. inte kan stiga ur bilen och vandra till närmaste bebyggelse. I höstas tog jag dock en skogsväg hem, och med lite otur så fick jag punktering på bilen. Men jag tänkte "ah, det är inte så värst långt till en bensinstation, så jag ska nog klara det". Och, jo, den gången slutade det lyckligt. Visst, jag mötte andra bilister som jag kunnat stanna, men eftersom jag är lite fundersam över vem som sitter i andra bilen, så valde jag att köra vidare.

Igår var det dags igen med lite spänning då en ordentlig storm drog fram. Jag visste inte att någon sådan var på gång, så jag for till en familjemedlem på dagen efter att jag kollat lite runt om väglaget skulle vara i det skick att jag vågade köra. För färden dit gick längs en mindre väg.
Jag fick ganska hastigt erfara att väglaget inte var det bästa, så det var bara att köra sakta och hålla tungan rätt i munnen. På vägen hem erbjöd sig en annan besökare dit jag var, att följa med ner till stora vägen, och det är jag tacksam över. Jag kände mig inte alls rädd då eftersom jag visste att jag skulle få hjälp direkt ifall något skulle hända.

Vad gäller vintern är också den tillhörande halkan ett stort problem då man är rullstolsburen. Man kan inte vara så säker på att man kan leva ett så självständigt liv som möjligt, p.g.a den. De gånger är man tacksam att man har vänner, bekanta och vårdare som kan komma hjälpa.

tisdag 20 november 2018

En dag med tipsande om handikappvänlighet och idéstormning

Idag har jag hunnit med mycket..igen.. Det blev en "restaurang och café dag" efter besöket vid VCS. Lunchen intogs vid rätt nyöppnade Lunchdisken i Malax där man serverade baconlindad köttfärslimpa, vilket var riktigt gott. Samtidigt som jag var där, passade jag på att ge lite tips på hur man kunde göra det trivsammare för bl.a den rullstolsburna gästen genom att lägga till en spegel som skulle vara i höjd med den rullstolsburna så vi kan "checka" om vår frisyr är okej under restaurangbesöket ;)

Då maten fått sjunka lite begav jag mig i solskenet till Café Eternell för att invänta dagens nästa sällskap. Där diskuterade jag bl.a. företagsamhet med ena ägaren och fick veta att artikeln som blev skriven i Existens tidningen häromsistens om mig, så verkar ha blivit populär bland läsare. Och det är kul att höra.


Då mitt sista sällskap för dagen kom dit avnjöt vi gott kaffe med pepparkakstoscakaka. Supergott må jag säga, och så fick man lite julfiilis i sig. Under diskussionerna medan kaffet och kakan slank ner, funderade vi bl.a på att det skulle kunna finnas en grupp för arbetslösa som har idé vad man kunde starta upp för företagsamhet, men som inte riktigt "kommer till skott" med att starta företaget p.g.a att man har diverse svårigheter "tack vare" t.ex. funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa. För har man dylika problem i sitt liv, så kanske man behöver mera stöd och hjälp med att komma igång med verksamheten, och då kunde gruppgemenskapen vara bra.