Bra att vara flexibel

Åter en dag har gått då jag konstaterat att det är bra att vara flexibel och kunna ändra sina planer. Idag var det det nyckfulla vädret som ställde till det. Kylskåpet gapade "tomt", både jag och mina fröknar var utan mjölk, så jag skulle absolut behöva till affären. Och samtidigt skulle jag besöka banken också, tänkte jag. Men, som sagt, vädret ville spela mig ett spratt. Så efter att jag varit till stallet, blev det att åka hem efter egen bil för att åka iväg igen och utföra mina butiksärenden. Banken hade dock hunnit stänga, så det får bli tills imorgon. Men istället fick jag hem ett paket från företaget jag säljer produkter åt, så nu har jag lite mera marknads-material att tillgå.

Dagens ridlektion gick bra. Vi var ut i lite svårare terräng än vad vi brukar, vilket var trevligt eftersom jag gillar lite utmaningar även då jag tränar. Jag hade också med mig lite "godis" åt hästen, vilket han åt med god aptit efter ett lyckat arbetspass. Han fick oss även att dra på smilbanden då han tyckte att jag skulle se bättre ut med lite smulor i famnen ;)

Dansbandsmusikens del i mitt liv

Dansbandsmusik har alltid spelat en stor del i mitt liv, jag var endast 5 år då jag fick åka på min första dans till Fagerö Folkpark. Minns inte riktigt vem som spelade, men den gången var det i alla fall inte dansband, utan endera Herrey´s eller Carola Häggqvist. Sedan det har jag varit på flera dansplatser; enda till Klacken i norr till Fagerö Folkpark i söder.

Några band jag kör ganska långt för att få höra är bl.a. Fernandoz och Donnez från Sverige. De har kommit att spela en stor del av mitt liv. Mina vänner och hjälpande händer har lärt sig, att då någon av dessa band spelar, då är det stor chans att jag är på G :) Det som stoppat mig någon gång(inte hänt ofta) så är om ekonomin inte riktigt tillåtit, eller om jag haft gipsat ben.

Varför betyder just dessa band så mycket för mig? Jo, de spelar fin musik, det rycker om dem på scenen och de kan bjuda på sig själva. Även en annan viktig sak för mig är kontakten jag får med ett band. Och just dessa 2 band har jag fått extra bra kontakt med. Visst, jag har även bra kontakt med en del trevliga och duktiga dansband från svensk-finland, vilket jag värdesätter. Men på något vis är det ändå något extra speciellt med dessa band från Sverige. Men det som alla dansband har gemensamt är att de ger mig möjligheten att träna. Att dansa till deras riviga låtar gör att jag känner mig bra i kroppen flera dagar efteråt.

Häromkvällen var jag och lyssnade på en annan favorit, och vars en del låtar fastnat i min hjärna; Hasse "Kvinnaböske" Andersson. En fin och oförglömlig kväll. En sak som börjar bli tradition på en del spelningar jag är på, är att ta foto av mig och bandet/sångaren. Så även då jag träffade Hasse. Som en av mina hjälpande händer sa häromsistens då jag sa att vi skulle se om vi fick foto av mig och evenemangets sångare; citat: "Tänk vad jag visste..att du ville ha personligt foto av hen innan vi åker hem", citat slut. Så då vet ni hur känt det är med mina fotograferingar :D

Vilken dag..

Dagen har mestadels kretsat kring min fröken Simba som vägrade komma hem för att åka till doktorn, och kring mitt försäljnings-jobb. Sista program-punkten för dagen blev ett planerings-möte med mina "hjälpande händer". En fartfylld men trevlig månad väntar, kan jag bara konstatera :)

Men så den här fröken min..som sagt, vi skulle åka till veterinären idag, då jag är lite rädd för att hon inte mår riktigt bra. Men si det ville tydligen inte Simba, så hon lyste med sin frånvaro och kom hem cirka 4 timmar efter att hon skulle ha åkt till doktorn. Så nu blir det nytt försök imorgon. Hoppas bara att allt är okej med henne sen.

Det här med att hon inte behagade visa sig, är inget nytt. Det är flera gånger då jag varit på väg någonstans, som hon varit försvunnen. Precis som att hon känner på sig att något är på gång. För en tid sedan då jag skulle åka på resa och hon skulle ta in på "katt-hotell", blev hennes ankomst till hotellet försenat utifrån vad jag hade kommit överens om med katt-hotellets ägare, just p.g.a. att hon inte kom hem i tid. En annan gång var hon med mig på jobbet, där hon agerat "terapi-katt", och kom hem cirka 10 timmar senare än mig. Så, hon tycks ha mycket att inspektera ibland och så tar hon också sitt jobb på allvar :D

Internet underbara, sociala värld

Oj, blev en liten positiv chock då jag öppnade bloggen idag och såg hur många som varit in och läst den, roligt att ha så många följare :)

Jag har kommit fram till att nätet är en bra kanal då det gäller att få ut information som man vill dela med sig av. Men också om man vill stifta bekantskap med nya människor. Många av mina bekanta har jag hittat via nätet; olika vän-grupper, dating sidor o.s.v. Är man lite blyg, har något slags funktionshinder, t.ex., så kan det vara svårt att knyta vänskapsband irl. Då är nätet ett bra forum, om dock det finns en del nackdelar med det också. Men det är något man lär sig tror och hoppas jag, med tiden, vilka faror som kan finnas.

Något som jag hamnat ut för en del gånger är utnyttjning och att folk dragit sig undan då de fått veta av rullstolen. Vilket förstås fått mig att vara mera på min vakt, så att säga. En fråga som jag börjat ställa mig är om jag skall berätta om att jag är rullstolsburen redan från början av en kontakt, eller om jag skall vänta med det. Låta personen få lära känna mig "utan rullstol" först. Länge var det en självklarhet att vänta med att berätta, men häromsistens var det en bekant som jag fått kontakt med via nätet, som jag diskuterade saken med och ville veta hen´s åsikt. Svaret blev att jag skulle berätta i början, annars kunde det bli en chock. Men, då frågar jag mig..kan det inte bli en chock även om jag berättar i början av en kontakt?

Skriv gärna en kommentar till det här inlägget, eller skicka mail (stiniz77@gmail.com) till mig och berätta vad DU tycker.

Träningens del i ens liv

Huff, vad tiden går snabbt ibland..den här månaden har det varit full rulle med både jobb men även trevliga fritidssysselsättningar, därför har jag inte hunnit/orkat blogga. Ska se, kanske jag ger en mera tillbacka-blick åt er läsare såhär efteråt, av vad jag pysslat på med de senaste veckorna.


Men nu till vad jag tänkt skriva om idag..nämligen träningens del av mitt liv. Träningen har en rätt stor del i mitt liv och har så haft det hela mitt liv; jag simmar, jag rider(för att bl.a. hålla bra balans) och jag besöker gym då och då. Ibland kan jag känna att det blir för mycket av tränande, men då tar jag bara det lite lugnare någon vecka så börjar jag intensivare igen. Och det som gör att jag trivs med träningen är alla fina terapeuter jag får samarbeta med. Vi kan skratta tillsammans, prata allvarliga saker och göra en del upptåg, vilket förstås höjer upp trivsamheten under den tiden vi är tillsammans.


Idag var en sådan dag då jag besökte gymmet, vilket jag inte gjort på ett tag nu. Och det märktes också i min kropp. Jag behövde inte ta i mycket för att det skulle kännas i kroppen. Så nu får det bli ändring i det, nästa vecka hoppas jag igen få möjlighet till att besöka gymmet.

Möjligheter att ta sig från punkt A till B

Något som alltid varit en stor lättnad för mig är att kunna köra bil själv, för att vara mera självständig. Men ändå händer det då och då att jag behöver anlita färdtjänst, d.v.s. taxi eftersom det är inte så vanligt med inva-anpassade kollektivmedel här på landsbygden. Förut åkte jag en del buss, chaufförerna var snälla och lyfte mig in i bussen om den inte var anpassad. Men med åren blev jag tyngre och även sämre i kroppen, så jag ville inte riskera varken chaufförens eller min hälsa, så jag slutade åka kollektivt här hemma. Men oj vad trevligt det var "på den tiden", då man fick känna sig mera som en del av samhället och åka med andra resenärer. Så jag skulle önska att det skulle finnas mera möjligheter med att åka kollektivt, både för oss i rullstol och barnfamiljer med barnvagnar.

Andra gånger jag anlitar taxi är då jag skall på terapier. Det är inte lätt att ta egen bil till ett ställe då man inte vet hur många parkeringsplatser som är lediga där.

Sedan FPA resorna har börjat skötas via en beställnings-central, har diskussionen varit rätt livlig kring ämnet. Då man beställer resan, så vet man inte vilken bil som dyker upp, om inte chauffören ringer dagen före då han tagit emot resan. D.v.s. det kan vara en helt okänd chaufför, som kanske inte heller kan ens modersmål. Jag har haft turen att jag får välja själv vilken chaufför jag anlitar, men "fasar" för att den dagen kommer då jag inte får välja mera. Orsak? Jo, för jag vill känna mig säker och trygg med chauffören. Jag vill ha en chaufför som känner mig och vet när jag behöver hjälp. En som jag kan prata och förklara för då jag har något "på hjärtat".

Nu har man i grann-staden tagit i bruk nytt system där man inte mera får välja egen chaufför om man har funktionshinder, vilket har även "stött på patrull", både från förenings-livet samt privatpersoner som drabbas. Och bra är det att man sagt ifrån..för nu har beslutsfattarna i staden lyssnat på sina invånare och skall göra något åt problemet.

Här nedan följer artiklar som handlar om systemet i Vasa, ifall ni vill läsa.



DEBATT

Artikel

En regnig dag = städdag

Huff vad det har regnat idag. Och åskat. Men som tur så har åskan hållit sig i bakgrunden eller så har jag råkat sitta i bil när det varit nära. Om det är något väder jag inte gillar, så är det åska. Jag rentav är otroligt rädd då det dundrar och blixtar, speciellt om den är nära mig. Jag har gärna något sällskap då Tor hamrar på.

Men om man skall se något positivt i vädret så är att jag fått en del gjort inne istället, utan att behöva se ut på en strålande sol. Så nu är klädskåpet i ordning igen, tack vare hjälpen av min ena hjälpande hand. Före städningen påbörjades hann jag med en liten massage timme, den sista nu före "semester". Den här lymf-massagen är jag verkligen tacksam att jag har tillgång till. Kroppen mår så bra av det.

Nu blir det att kolla in min försäljningssida och annat smått och gott innan läggdags.

3 dagar med trevligt program

Har försökt att höja min "må bra känsla" de här dagarna som gått sedan jag skrev senast. Och det har lyckats till en del. Orsak? Jo, jag har varit ute mycket och tagit vara på solen som visat sig. I lördags var jag i jobb då min hemkommun firade jämna år. Mycket folk, bra stämning och bra program. Och som sig bör då jag är och lyssnar på bra musik, så var jag och träffade en av huvudpersonerna för dagen, Patrik Isaksson. Han var riktigt trevlig att prata med, få se..kanske det blir att åka för att lyssna på honom igen.

Igår blev det en spontan kaffe-träffis tillsammans med vänner vid Åminne Folkpark. Vädret var fint och tiden gick fort såsom det brukar då man trivs. Idag har jag varit och besökt min vän Tahti. Han och jag har stämt träff i flera veckor nu framöver, vilket jag ser framemot. Vi gör ett gott samarbete tillsammans och han ger mig träning.