Ännu en dag med lite tid i solen

Oj så trevligt det är då solen fortsätter att visa sig om dagarna, detta trots att kölden håller i sig.

Dagen har bestått av både jobb x 2 (försäljnings- och jobb med Träffpunkterna), träning och fritid. Jag tog mig bl.a tid att gå till några kompisar då jag fick höra att de skulle grilla i det fina vädret, vilket jag inte ångrar. Man brukar säga att det är bra att ta paus i jobbet för att tanka lite sol, och det håller jag med om. Det är också ett bra sätt att koppla bort annan tankeverksamhet.



Väl hemma har jag planerat de kommande dagarna med jobb och annat göromål som komma skall samt kurerat mig med varm dryck eftersom kölden satt i lite ännu en stund efter att jag kommit hem. Usch, stackars alla medmänniskor och djur som måste vara ute i den här kalla årstiden.

Erfarenhets intervju

Idag har det varit kallt ute, nu är det minsann vinter. Men inte mig emot, jag har hellre kallt än snöslask.

Dagen har bl.a innehållit en intervju till ett eventuellt kommande erfarenhetsexpert uppdrag. Jag hade stämt träff med med FinFami som ville höra min historia. Huff, inte lätt att berätta ens historia då det tenderar bli så långt. Vad vill uppdragsgivaren veta/inte veta är exempel på fråga som snurrar i mitt huvud, inför ett uppdrag som erfarenhetsexpert.

Intervjun gick i alla fall, det var trevliga tjejer som mötte upp mig. Det som kanske drog ner mitt humör så var att det var rätt fullt på parkeringen där vi träffades, så bl.a båda invaparkerings platserna var upptagna. Och tyvärr såg jag inget invaparkerings kort i någon av bilarna.

Så nu är det bara att vänta och se om de hör av sig och vill boka mig. Det känns lite spännande må jag erkänna :)

Är du, kära läsare, intresserad av min tjänst som erfarenhetsexpertis inom psykisk ohälsa och missbruk? Ta i så fall kontakt, så diskuterar vi mera kring det så viktiga ämnet.

Jag avslutar inlägget med ett ordspråk jag tycker passar lite in på kvällens ämne.

Städdag med hjälp av en hjälpande hand

Efter en uppfriskande promenad där musklerna fick jobba på rätt hårt, kom jag hem idag från ett jobbmöte med planerna inställt på lite städning. Och den här dagen blev det ingen vanlig veckostädning, utan då min hjälpande hand kom, satt vi genast igång med att gå igenom skåp och frys. Och, ja, vi konstaterade båda två att det behövdes. Där fann vi mycket som jag inte visste jag hade. Alltid då och då tar jag mig upp i frysen/skåpen med hjälp av min ståstol, men ändå är det inte lätt att se vad som finns där i "gömmorna". Därför är det bra att gå igenom dem då en hjälpande hand är till hands.
Och nu är det gjort för en tid framöver, åtminstone tills jag glömmer igen allt vad jag har där ;)

Det är inte alltid så lätt att var så pass "bra i skick" som jag faktiskt är, jag behöver inte ofta hjälp av någon i vardagliga sysslor. P.g.a det så kan det kännas mera frustrerande då en sådan situation verkligen uppstår då jag inte kan själv, utan måste be om hjälp. Men då är jag evigt tacksam över att ha hjälpande händer i form av personliga assistenter, vänner/bekanta och familj m.fl., som ställer upp.

I.o.m att kvällens ämne handlar om hjälp jag behöver, så vill jag passa på att skriva ner något som värmt mitt hjärta flera gånger under vinterns lopp. Nämligen att förbipasserande har kommit till min bil för att hjälpa till att sopa av den eller skrapa is från rutorna, eller "bara" frågat om de kunde hjälpa. Ibland har jag tackat nej för att jag insett att jag klarat det bra själv. Tack för den goda gärningen.

Sportlovsdag

Igår spenderade jag eftermiddagen med flera andra hästintresserade då kommunens ridförening Västkustryttarna anordnade Sportlovsdag. Vi fick klappa om både hästarna och andra fyrbenta vänner som deltog, rida på hästarna (jag avstod dock denna gång ;) ), kasta hästsko m.m. Solen sken och vädret visade sig från sin bättre sida, trots att det var aningen kallt. Men den som frös kunde värma sig kring en brasa. Besökarna fick också grilla korv och fixa till pinnbröd över elden. Det var ett tag sedan man åt pinnbröd, kanske inte sedan scouttiden? Gott var det i alla fall.


Dagen fortsatte med fotografering av produkter som jag skall så småningom sätta ut i min arbetsblogg, Stinas Avon. Det var att passa på då min väninna hade med sig systemkameran. Emellan fotograferingarna hade vi fina diskussioner kring köksbordet med en kaffekopp i handen.

Jag var smått slut efter den här fina eftermiddagen, men det var det värt.

Fotona är tagna av både mig själv och Agneta som har bloggen Agnetas fotoblogg

Morgonsol och matlagning med stödperson

Dagen började med en stund i den fina solen innan taxin kom för att föra mig till dagens första program, ett dopp i simhallen. Och båda fröknarna, varav en fastnade på bild, gjorde mig sällskap i solen. Tänk vad en fin vinterdag kan göra gott åt det psykiska välmåendet. Jag hoppas att dessa dagar blir många till antalet.

Väl hemma från simhallen var det dags för första matlagningsstunden med min nya stödperson. Det blev många fina diskussioner blandat med både skratt och allvar. Vi började redan fundera på vad annat än matlagning kunde vi hitta på tillsammans. Det känns fint varje gång man hittar en person som man "synkar med". Hennes och mina matlagningskunskaper(eller egentligen mestadels hennes eftersom jag inte är så kunnig på området ;) ), så resulterade i en kryddad makaronigratäng med bl.a morot i. Jag kom fram till, medan vi åt den goda rätten, att stark kryddad mat har fallit lite bort ur min meny på sista åren. Men nu kanske det börjar bli mera sådant :) Som "pricken över i:et" så avslutade vi vår stund med kaffe, hallonmuffins och vaniljvisp samt choklad.

Det är via projektet 4 BT, som jag har figurerat i massmedia med, som det blev aktuellt med den här stödpersonen. Ett projekt som jag hoppas många personer med funktionsnedsättning får hjälp via för att hitta stödpersoner. Jag väntar redan tills nästa gång, få se då vad vi hittar på att fixa till :)

Plättkalas m.m.

Så har 2 dagar "försvunnit" igen och snart är det helg. Jag brukar inte ha skillnad på vardag och helg, men på sista tiden har jag börjat längta till helger jag också, precis som flera andra. Vet inte varför, men kanske för att jag försöker att ta det lite lugnare nuförtiden, än vad jag gjorde t.ex. före jul. Och då är det för det mesta helgerna som blir lite lugnare.

Hursomhelst, dessa 2 dagar som förflutit nu sedan jag skrev sist har innehållit allt från social samvaro, jobb till föreningsmöte. Igår bar det bl.a. av på plättkalas till en kompis, före vi skulle på gemensamt årsmöte. Där fick jag också stifta bekantskap med deras härliga hundvalp.

Idag har jag varit social med mina egna 4-benta fröknar, som har varit lite smått famnsjuka, antagligen för att matte var borta så många timmar igår. Bl.a så har jag och minstingen Luna både suttit bredvid varann i varsin rullstol, men också i samma rullstol.

I morgon är det fredag, då är det dags för lite simningen samt ett program som jag återkommer till i morgon.

Härmed passar jag på att önska alla en fin helg!

Det här med att söka jobb...

En trött hjärna skriver inlägget ikväll. Jag har haft en hemmadag, men vet inte varför jag känner mig såhär "degig" trots det. Kanske det har att göra med att jag haft många bollar i luften, trots att jag varit bara hemmavid. Kanske är orsaken annan...

Solen har visat sig från sin bättre sidan idag, så på eftermiddagen blev det en promenad tillsammans med min ena fyrbenta fröken, Luna. Annat jag har pysslat på med är att jobba lite med både Träffpunkt och försäljningsjobbet. Jag har även fixat till min CV lite, eftersom jag planerar att skicka in den till en arbetsplats. Ja, ni läste rätt..ni som känner mig vet att jag inte har sökt jobb på åratal på "traditionellt vis", men häromsistens fick jag "nys" om ett jobb som en annan person med funktionsnedsättning haft tidigare. Så nu tänkte jag försöka igen, få se då om det lyckas. Åtminstone hoppas jag det :)

Varför har jag inte sökt jobb då? Jo, orsaken är enkel; jag blev evinnerlig trött på alla nej jag fick på de otaliga ansökningarna jag skickade till diverse arbetsplatser, så jag gav upp. En enda arbetsintervju har jag varit på, och det var då jag sökte jobb som telefonförsäljare. Och det jobbet fick jag också, och blev en erfarenhet rikare som försäljare. Vilket inte var dumt.

En helg fylld med fin gemenskap, men även tråkiga inslag

Veckan har inte varit något speciellt, så har känt att jag inte haft något direkt "nytt" att skriva.
Helgen har dock inneburit både fina och sorgliga inslag.


Fredag kväll spenderade jag tillsammans med vänner på dansplatsen Waskia i Vasa då favoritbandet Donnez spelade upp till dans. Det var ett tag sedan jag var på dans, så det kändes på tiden. Och som vanligt då dessa "gossar" gör entré så kan inte kvällen bli allt annat än lyckad. Kvällen avslutade vi med att ge en liten gåva åt en av dem, som så småningom tar andra vägar i karriären.

Gårdagen blev en lite sorgsnare dag då jag tillsammans med en del andra, tog farväl av en fin människa. Men även denna dag fick ett lite trevligare slut då jag fick besök av en fin vän på kvällen, en av många vänner som vet hur man uppmuntrar mig en dålig dag.

Idag har jag tagit det lite lugnt, nästan alltför lugnt. Tänk att man nästan ska få dåligt samvete då man tar det "för lugnt" en dag..?

Avslutar dagens inlägg med länk till Donnez nya singel; Samma väg, samma tysta jag.

Donnez nyaste singel

Kommande valfrihet gällande terapier

Vid besöket hos min fysioterapeut diskuterade vi den kommande valfriheten då det gäller terapier. Är det är en bra eller dålig idé? Ja, frågar man mig så säger jag att det är något man borde satsat på för länge sedan. För nu känns det, åtminstone för mig, som att jag måste ha en del terapier i för stor utsträckning, alltså att de hjälper inte så mycket utan istället blir smått av ett stressmoment. Som exempel kan jag ta fysioterapin, i dagens läge måste du ha fysioterapi om du vill ha vattenterapi, det går inte att bara bli beviljad vattenterapi. För min del så är det så att vattenterapi hjälper mig bättre fysiskt än vad fysioterapi gör. Men inte sagt då heller att jag vill helt vara utan fysio, men jag skulle önska ha större valmöjlighet att bestämma antal ggr/år själv, utan att behöva vara rädd att man helt tar bort fysioterapin för mig. Och för en del personer kanske fysioterapi inte alls har någon verkan, men vattenterapi har?

Tahti och jag under en ridterapilektion.

Något som jag också tänkt på och som jag gärna skulle se skulle bli verklighet, är att få välja helt själv vilka terapier/träningspass man vill utöva. Exempelvis om man vill dansa zumba, så skulle man ha rätt att få det ersatt också, precis som man får t.ex. fysioterapin. Kanske ersätta fysioterapin mot zumba, om man anser zumban är ett bättre alternativ för en?

Summa sumarum: Val av terapier borde mera vara utifrån vad personen själv tycker är bäst för en själv, i samråd med kunniga terapeuter. Ingen annan instans borde få sista ordet i den här frågan.

En ny vänskap på gång

Häromdagen var det dags igen att träffa en bråkdel av flyktingarna som bor i vår kommun. Jag gjorde nämligen ett besök hos en av flyktingfamiljerna. Ärligt sagt så var jag lite nervös innan, men det visade sig jag inte skulle behövt. Trots att vi har olika modersmål, kunde vi bra kommunicera med hjälp av bl.a. våra händer. Familjen har också lärt sig lite svenska medan de bott i kommunen.

Under besöket fick jag smaka på arabiskt kaffe, ett starkt men gott kaffe. Jag måste erkänna att jag tänkte få se om jag kan dricka det, som vanligtvis inte är van vid starkt kaffe. Men, som sagt, det var riktigt gott.

Jag skall, då tiden medger, försöka sätta mig in mera i deras kultur och hemland samt kanske också försöka lära mig lite arabiska fraser. Men få se hur det går, jag och språkinlärning vill inte riktigt gå ihop :)

Vänstugor, en trevlig mötesplats för daglediga

Ikväll blir det lite reflektioner över vad mina besök på diverse Vänstugor har betytt för mig. I dagsläget har jag jobbat snart 2,5 år åt Psykosociala föreningen Träffpunkten, som handhar Träffpunkterna Socken(Malax) och Spiron i Korsnäs. Före det så jobbade jag en tid på Vänstugan i Närpes också.

Vänstugeverksamheten är öppen för alla daglediga; vare sig man är arbetslös, har någon form av funktionsnedsättning eller kanske man har ett skiftesjobb så man kan vara ledig t.ex. en förmiddag? Ja, då är ett besök på en Vänstuga ett bra alternativ att fördriva tiden, istället för att behöva sitta ensam hemma, om man inte vill det.

Programmet skiljer sig förstås från Vänstuga till Vänstuga, men om jag nu riktar in mig på Träffpunkterna i Malax/Korsnäs så kan det vara allt från s.k. "chilldagar" till att vi får besök av någon föreläsare. Ibland kan vi också göra en del utfärder.

Sedan jag började vara på dessa Vänstugor så har jag skaffat mig fler vänner, vänner som stöttar och hjälper en då det är svårt. Vänner som man kan prata "ditt och datt" med, som man kan skratta och ha skoj med. Kort sagt, det finns både glada stunder på Vänstugorna där skratten avlöser varann, men också mera allvarligare stunder. Det är en plats dit man få komma som man är.

Vill ni stifta mera bekantskap med Träffpunkt Socken och Spiron, så hittar ni verksamheten både på Facebook(där föreningen har en egen sida för Träffpunkterna), på Instagram och en blogg.

Välkomna även ni till vår fina gemenskap!

 (bilden lånad från Träffpunkternas FB sida)

Tips på fotoblogg

Under helgens sista dag har en ny fotoblogg sett dagens ljus, som min kompis Agneta har startat. Gå gärna in och kika i den/följ den, ni som vill :)

Agnetas fotoblogg

En helg innehållandes bl.a skolningsdag i huvudstaden

Så var den här helgen slut. Det har varit en smått tung helg på flera sätt. Av en och annan anledning har jag bl.a. varit i närheten av flera utryckningsbilar 2/3 av helgens dagar, vilket känns lite skrämmande på sätt och vis.

Helgens höjdpunkt var i alla fall gårdagens tripp till huvudstaden, där företaget som jag säljer åt, ordnade skolning. Det var trevligt att träffa en bråkdel av kollegorna och samtidigt ta del av nytt info samtidigt som vi åt/drack gott. För att nämna något av det goda som det bjöds på, så åt vi lunch på  nepalesisk restaurang; en "maffig" lunch kan man lugnt säga.

Tyvärr gick inte resan helt smärtfritt men denna gång så skötte VR det bra, trots trubbel som uppkom. De kontaktade nämligen mig på förhand och berättade om problemen som uppstått, d.v.s att inva-wc inte fungerade i tåget och att liften vid ena sidan av tåget inte heller fungerade. P.g.a detta så blev det taxi från Seinäjoki, vilket VR lovade betala. Ett annat alternativ var att någon skulle behövt lyfta mig ur tåget i Vasa, vilket inte verkade vara något bra alternativ. Så, då vi kom till Seinäjoki var vår egen chaufför hemifrån, och väntade på oss vid rälsen och hjälpte mig av liften. (Jo, den fungerade på den sidan, men det känns smått spännande att köra av den, så det är tryggt att någon håller i rullstolen.)

Idag fortsatte helgen i Avon´s tecken, då vi samlades en bråkdel av mitt team för att gå igenom kommande jobb, förbereda oss för kundmöten och för att gå igenom lite av det vi fått ta del av igår. Efter vårt lilla möte, så åt vi middag och drack kaffe tillsammans.

Summa sumarum, en helt ok helg är förbi trots en del tråkigheter och jag är riktigt glad över det fina tillmötesgåendet vi fick av VR!

Pysselkväll med nya bekantskaper

Det här inlägget kommer lite senare än jag hade tänkt, men bättre sent än aldrig som man brukar säga :)

Igår spenderade några timmar med nya bekantskaper, bl.a flyktingar som bor här i kommunen. Det blev en trevlig kväll, vi pysslade(målade, gjorde smycken m.m) åt och drack gott samt förde fina diskussioner.

Det är trevligt att stifta bekantskap med våra nykomna; lyssna till deras språk, se vilka talanger de bär inom sig och höra lite om deras bakgrund.


Det här var första gången jag var på ett evenemang som ordnades tillsammans med dem. Men jag tror inte det blir den sista. Senare i vår är bl.a. en matkväll inplanerad där vi kanske får smaka på mat från deras land, vem vet som bjuds då för gott.

                                           

Rullstolsburnas rätt till passande kläder

Idag kan man läsa på Vasabladet om Copenhagen Fashion week som stoppar designern Louise Linderoth från att visa upp sina designade kläder som passar personer som sitter i rullstol. Varför? Jo, p.g.a att ingen ramp finns till backstage rummet och det finns inte heller pengar att bygga en. Som vanligt då, säger jag bara. Inte första gången man hör att folk skyller på otillgänglighet och pengar.

Varför ska det alltid vara så svårt då det gäller tillgänglighet, att se till då man bygger att det byggs tillgängligt? Och dessutom "bara" en ramp? Det kan inte kosta många det att bygga sådan, bara viljan finns. Och finns det inte pengar, så kanske det finns ställen varifrån man kan söka pengar ifrån för byggprojektet?

Jag är fullt medveten själv om hur svårt det är att hitta kläder som passar, då man är rullstolsburen. Därför är jag glad att det finns designers som tar fram "våra" kläder. Men hur ska dom lyckas marknadsföra sina produkter om de inte är välkomna på modeveckor etc.? Jag menar, det är helt annorlunda att se en person bära ett klädplagg på bild, än i verkligheten. Och det tror jag också t.ex affärer tycker. De kanske vill se en person bära ett klädesplagg, innan de beslutar sig för att ta in produkten i affären? 

Om både Stockholms och London Fashion Week har tagit emot Louise, så varför skulle inte Copenhagen Fashion Week kunna komma emot då också, genom att lösa problemet med rampen som inte finns? Hoppas det ordnar sig!

Mode för rullstolsburna