En bra och nödvändig start på livet tas bort...

Häromdagen publicerade Vasabladet en artikel om hur barn med funktionsnedsättning inte får den hjälp de behöver från samhället, för att få delta i fritidsaktiviteter. (Artikeln kan ni läsa här: Barn med funktionsnedsättning

Det här är verkligen sorgligt. Barn, med eller utan funktionsnedsättning, behöver en bra start i livet för att ha bättre förutsättning att bli en välmående individ även i det vuxna livet. Och för att få den starten är det bra om man även kan delta i fritidsaktiviteter.

Så varför inte bidra med den extra hjälp som behövs för att ett barn med funktionsnedsättning ska få vara tillsammans med jämnåriga även på fritiden? Det lönar sig så att säga "i längden", att barnet har lättare att få kompisar och därav kanske känna sig mindre ensam.

Bild av Pettycon, Pixabay

Jag själv var aktiv redan vid ung ålder, men då var det inte aktuellt med varken färdtjänst eller personlig assistans ännu, så föräldrarna skjutsade mig då jag t.ex. skulle på junior och senare scout. Men eftersom jag är rätt självständig och inte behöver så mycket hjälp, så klarade jag mig ensam under tiden vi hade t.ex. junior. Vid behov så hjälpte ledarna mig.







I.o.m att jag fått möjligheten att vara "lite här och där" under uppväxten, så har folk blivit vana att se mig och rullstolen. Jag har t.o.m fått höra flera gånger att det är så vanligt att jag vistas i samhället, så folk ser inte rullstolen och min funktionsnedsättning, utan de ser mig som vilken person som helst.

Låt även andra barn med funktionsnedsättning skapa den inställning hos människor i samhället.

En annorlunda Cross Fit träning

Igår hade jag en lite annorlunda träning än vad jag haft hittills i höst då jag tränat Cross Fit. Orsakerna till det är att jag dels hade den personliga tränaren helt för mig själv(mina träningskompisar var borta), och dels så provade jag att träna medan jag satt på en trälåda istället för i rullstolen. Vilket betydde att jag fick även bättre balansträning då jag var tvungen att koncentrera mig på att inte falla.

Nu är det bara en gång kvar av den här terminens träning, så blir det julledigt. Men i januari börjar vi på igen. Och då hoppas jag att ha "bättre flyt" så jag inte behöver vara borta så många gånger.
Sista träningsgången före uppehåll ska vi ha på oss tomteluva, så igår blev en sådan inhandlat. Jag har aldrig haft på mig en sådan, eller så är det jättelänge sen så jag minns inte. Så det kändes lite konstigt igår då jag provade den 😁




Efter träningen for jag på en shoppingrunda på jakt efter, förutom en tomteluva, kläder att ha på bröllop som jag är bjuden till nu i december. Medan jag strosade omkring i affärerna så stötte jag på en åhörare från en av mina föreläsningar som berömde mig för mitt jobb. Hen följer mig i sociala medier. Att få sådan feedback känns bra, då vet man att man gör ett bra jobb som uppskattas.

Ljusstakarna och lite annan julbelysning på plats

Idag har jag haft hjälp att städa inför julen (en lite större städning), så lägenheten har varit fullt med folk. Den mindre av mina katter, Luna, har agerat övervakare emellan hon tagit sina tupplurar.

Städning behöver jag en del hjälp med; någon gång per månad kommer en personliga assitent och hjälper till med lite mindre städningar, emedan familjemedlemmar hjälper till med lite större städningar. Emellan jag får hjälp, så t.ex. dammsuger/sopar jag golvet samt diskar jag själv. (Någon gång har jag tvättat golvet också. Men efter att det, för många år sedan, slutade med att hinken med vatten kippade, så slutade jag 😁) Som tur hann det inte komma så riktigt mycket vatten på golvet 😲

Jag har flera gånger varit tacksam över att vara i så bra skick att jag klarar en hel del själv, även då det gäller att sköta hemmet. T.ex. idag också så kunde jag göra en del själv. 

Lite närmare jul så blir det den sista städningen, och då får även jultomtarna komma fram.
Jag gillar tiden från ungefär lilla jul tills det är dags att lägga undan all julbelysning. För det lyser upp vardagen trots att det är rätt mörkt ute.

En försäljnings dag

Dagen har gått mycket åt i försäljningens tecken. Jag har sålt både av Callifine's skyddsänglar ( Callifine ) och Avon Cosmetics produkter. (Om någon är intresserad av att köpa fina julklappar från Avon, välkommen att beställa ur min webshop: Stina´s Shop ).

Personligen tycker jag att det är svårt att veta vad man skall köpa för julklappar till folk. Men jag har i många år hittat bra julklappar från Avon Cosmetics, tycker jag. Och nu då jag har bekantat mig närmare med Callifine's utbud, och sett en del produkter irl, så där kan man hitta många fina presenter också.

Jag har sålt olika produkter i mitt liv, även produkter som jag gjort själv med hjälp av t.ex. decoupage teknik. Men nu är det längesen jag skapat något själv. Jag har inte riktigt tålamod med det, om jag skall vara ärlig. Men, vem vet, kanske en dag börjar skapa något på nytt.

Med det önskar jag en fin helg till er som läser det här!

Dagens program: planering framledes

Dagen har börjat med att ha två kalendrar till hands; den som har följt mig hela året + den nya för nästa år. Få se om jag planerar in något på fel år? 😉

Förutom att jag planerar in kommande program(har t.ex. flera föreläsningar på där jag berättar om mitt liv som aktiv rullare), så håll utkik om du vill vara åhörare 😊 ), blir det att studera så mycket som möjligt idag. Jag läser "Företagar Guiden" och har min första träff med handledare i början på nästa vecka.

Är du arrangör av något evenemang(stort som litet), och behöver t.ex. föreläsare? Skulle det vara intressant att veta t.ex. hur aktiv man kan vara trots att man har en funktionsnedsättning? Hör av dig, kanske jag kan hjälpa 😊 Du hittar min e-post adress under min Profil i bloggen. Att t.ex. skicka meddelande på Messenger går också.

En sakt att ta i beaktande då jag planerar mina dagar är "kattmys stunder".  Så nu blir det dagens första  mysstund med det större barnet i  lägenheten, Simba. Jag var ut  på vift igår i flera timmar, så nu  ska fröken ta igen sin tid med  matte, tycker hon. Och matte lyder 💕

Ha en bra dag önskar jag, Simba och hennes "lillasyster" Luna, er!

Simba passar på att få sig en smakbit

Hemma träning eller åka på diverse terapier?

Ja, det är frågan. Som svar skulle jag säga att både och är bra för min del i alla fall, men det är förstås individuellt.
Jag har nu i cirka halvår fått förmånen att ha hjälp med stå träning hemma, både av proffesionell hjälp men även ibland av vänner och, om möjlighet ges, så står jag även då jag har personlig assistent på besök. Jag hade stå träning ensam före jag fick hjälp av en kommun anställd, men det kändes inte så tryggt alla gånger, ska jag erkänna. Bara det att flytta över till ståstolen från rullstolen, kunde kännas osäkert. Och tänk om något hände medan jag stod upp? 
Utöver det så har jag även vatten- och fysioterapi som jag åker till grannkommunerna för att få. Ja, och så har jag förstås haft Cross Fit också den här hösten, vilket jag kommer att fortsätta med efter nyår, har jag bestämt. Orsak? Jo, för jag tycker att det räcker inte med de gånger jag har beviljat från FPA vad gäller vatten-och fysioterapi, utan jag behöver även Cross Fit. Nackdelen är att man kan inte få det betalt från FPA, så det går ur egen börs. Så, få se hur många terminer jag har möjlighet till det...

Vad är då skillnad på att träna hemma och att åka från hemmet? Jo, då jag t.ex. åker till simhallen tar det mera tid och ork av mig, så då jag äntligen kommer i bassängen eller hem tillbaks, så kan jag vara lite "seg". Det tar nämligen en stund och energi av en att göra sig färdig för simturen också.

Men nu just kan jag börja känna mig i bättre fysisk form, och det tror jag har att göra med att jag dels får möjligheten att stå mera kontinuerligt(cirka 1-3 ggr/vecka), och dels att jag tränar en gång i veckan med Cross Fit och emellanåt så åker jag då till simhallen eller fysio.

Summa sumarum; vad jag vill säga med det här inlägget är att jag skulle önska, precis som många andra i min situation, att FPA skulle bevilja mera terapi åt oss. Och att det ska vara möjligt att få de träningsformer man känner själv är bra för en, ersatt. Vidare ska det vara möjligt att få vara mera med och bestämma ens terapier, även de som redan ersätts. Ett exempel: jag fick ridterapi x antal år, men nu senast jag ansökte blev det avslag, fastän både jag, läkare och terapeut skrev att just den terapin verkligen är bra för mig.

Dags för radiointervju gällande mitt företag MaskrosStina

Idag var det dags att vara med i Vega dag, ett program som sänds i Radio Vega med Peter Fahlund som intervjuare. Det var en bra idé av YLE att också intervjua jurist Elias Vartio från Samarbetsförbundet kring funktionshinder r.f., som berättade mera allmänt om hur situationen är för oss funktionshindrade på arbetsmarknaden. Så, ja, utifrån vad Elias sa, så är jag ännu mera säker på att jag kanske är på rätt spår då det gäller mitt arbete som företagare, d.v.s att sprida kunskap om mitt liv och förhoppningsvis kunna bidra till en bättre framtid på arbetsmarknaden även för oss funktionshindrade. Eller vad säger ni?

Här kan ni lyssna på inlägget: Yle Mig får ni höra vid cirka tiden 9:50, sedan följer intervjun med Elias direkt efter.

Önskar er en fortsatt bra tisdag, om ni läser det här medan tisdagen ännu är här.

Samarbetsavtalet med Callifine, undertecknat :)

Så var det dags..Nu har första leveransen av Callifine's halssmycken och nyckelringar, anlänt till Korsnäs och samarbetsavtalet med företaget är antecknat. Till att börja med har jag köpt in endast en bråkdel av deras sortiment, men om det kommer efterfrågan på en viss ängel, så beställer jag, då jag har ett minimi antal produkter att beställa
Hela sortimentet hittar ni här: Callifine smycken Då ni söker på nyckelringar, så hittar ni sidan med deras nyckelringar.

De här har jag i lager(Angelina nyckelringen börjar då vara slutsåld hos mig för tillfället):

Halssmycken

Nyckelringar

 Personligen har jag fastnat för Angelina och Exenia nyckelringarna; Angelina är ängeln som alltid är hos dig, och Exenia betyder lugn, står det på deras förpackningar. Därför tyckte jag att de passade att följa mig både i vardagen och i arbetet.

Jag har lagt ena på min nyckelknippa och den andra på min arbetsväska.

Vill du läsa mera om historien bakom de här produkterna? Här har skaparen Ann-Sofi Björklund skrivit: Historien om Callifine

Test på både kör kunskap och muskler

På förmiddagen blev jag minsann testad som chaufför i vinterföre då jag och en personlig assistent for iväg på veckans Cross Fit träning. Det hade snöat över natten, och kort efter började regn falla ner från skyn. Så det blev en del snösörja längs vägen. Men trots att jag flera gånger var på väg ner i ett oönskat dike, så gick det bra. Så kanske jag är en bra chaufför då?

Då vi hade parkerat i Vasa, så var det dags för min personliga assistent att få träna lite, då hon skulle hjälpa mig från parkeringen till stället där vi tränar Cross Fit. Jag försökte hjälpa till, men ibland är det bättre att inte göra det, för då blir det mera tyngd vid de små framhjulen, så det sjunker lättare ner i sörjan. Istället drog hon rullstolen baklänges.

Väl inne i träningssalen var det dags för ett ordentligt träningspass för min del. Med facit i hand skulle jag behövt filma alla moment, men det glömde jag. Bra kändes det i alla fall, så jag är riktigt nöjd med dagens tränings stund.

Hemresan gick bättre, det hade hunnit regna bort en del snö från vägbanan. Få se hur det ser ut i morgon längs vägen då jag ska till byn. Om jag måste ta "Chokladpralinen" eller om jag klarar att köra den lilla biten med "Koltrasten".

Business Storytelling

Alltid då och då deltar jag i diverse skolningar för att få så att säga "mera kött på benen" i både mitt privata liv och arbetslivet. Nu under studietiden då jag studerar för att ta Yrkesexamen som Företagare, kommer det säkert att bli en hel del fina skolningar som jag kommer att delta i.


Hursomhelst, häromkvällen var det dags att lära sig om Business Storytelling (läs mer om det här: Business Storytelling )  med Pernilla Howard från Centria. Jag har länge funderat på att gå en sådan kurs, och nu blev det av.
Det var en trevlig stund på Vasek kontoret tillsammans med henne och fyra andra deltagare.

Det blev både teoretisk inlärning och praktisk övning under kvällen, bl.a fick vi fundera på vårt företags värderingar och öva med hjälp av dem. Peter Nylund från Vasek inledde kvällen med att berätta om Vasek´s verksamhet.



Jag kom fram till att jag haft lite Storytelling redan i mitt arbetssätt, men kanhända jag försöker få in det mera. Personligen tror jag att det kan vara ett effektivt sätt att jobba.

Har någon av er läsare använt er av Business Storytelling? I så fall, var och när? 

Hur förebygga psykisk ohälsa? Mina egna tankar om det...

Det blir mer och mer vanligt att folk börjar må psykiskt dåligt, får jag en känsla av och även större organisationer är oroliga över situationen i samhället.

Vad är det som gör att det blir en ökning av den psykiska ohälsan? Vad kan man göra åt det? Personligen tror jag att det samhälle vi har idag kräver(eller bara tror vi att det kräver? Måste jag ha fart på, p.g.a av att grannen har det?) att det ska vara full fart i t.ex. arbetslivet och i studierna. Man ska prestera alltmer, istället för att stanna upp för att tänka en själv, och det i sin tur gör att man lätt börjar känna sig otillräcklig. Och det inte bara i arbets-/studielivet utan även hemma hos familjen som det speglar av sig. Man orkar kanske inte med det man borde orka hinna göra då man har ledigt från studierna/jobbet.

Hur "få bukt" på det då? Jo, en sak är kanske att våga börja säga t.ex. "Stopp, nu orkar jag inte mera..nu behöver jag hjälp med studierna."
Vad jag också personligen tror skulle hjälpa är om vi alla(både vuxna och barn, vare sig man är granne, släkting eller bara bekant), skulle börja visa lite mera medmänsklighet. Hur menar jag då? Jo, tex. gå in på en kaffe till en granne då och då, såsom man gjorde mera förr. Prata om "ditt och datt". Kanske t.o.m fråga: "Vill du ha hjälp med disken?" Eller, om det är ett barn som spelar fotboll på gården: "Går det bra med fotbollsspelandet..gör du några mål?" 

Med dessa egna tankar ska jag nu fortsätta min dag med jobb och studier. Ha en fortsatt bra dag!

Första ensamma turen med "Koltrasten"(=rullstolen) i snön

Igår tog jag och "Koltrasten" vår första gemensamma och ensamma tur(ja, katten Simba var förstås med en bit tills hon blev led på att pulsa i snön..) till byn med snö som underlag. Jag vet inte vad det var..men det var inte det lättaste(mot vad det brukar vara, för det var inte så mycket snö). Så jag var smått slut då jag kom till arbetet.

Jag måste börja följa med lite nu och se om det blir nå lättare då jag blir vanare, eller inte. Annars blir det att endera börja träna ännu intensivare med Cross Fit och andra träningsformer som jag håller på med(bl.a simning), eller börja använda den gamla rullstolen utomhus. Visar det sig att det är tyngre än vad det brukar att köra den också, ja, då får jag börja kolla upp hälsan, om något är galet med den.

Idag hade jag tänkt prova igen, men p.g.a att det regnade tog jag det säkra före det osäkra då jag skulle på arbetsmöte, och tog bilen istället. Och det var tur det, då jag kom ut på vägen så hade regnet börja göra sitt, och det hade blivit snösörja. Snösörja betyder ofta att hjulen på rullstolen sjunker ner och, har man otur, så fastnar man.

Mötet i sig gick bra, jag var och berättade om mitt nystartade företag till en större organisation. Jag har även haft kontakt med annan, större organisation idag telefonledes, vilket också kändes bra. Så nu är det bara att köra vidare, med positiva tankar att det ska börja rulla på ordentligt då tiden är inne för det.

Samarbets träning i Cross Fit

En ny vecka har börjat och som traditionen börjar vara, så avslutade jag förra veckan med Cross Fit igår. Jag hann fundera om jag skulle åka, då jag inte visste hur vägen skulle se ut p.g.a snön som kommit ner. Men jag tänkte "Äh..Cross Fit går jag inte miste om p.g.a eventuella problem med att köra. Det är bara att ta det försiktigt". Sagt och gjort, så for jag iväg då min personliga assistent hade hjälpt mig att borsta av "Chokladpralinen"(bilen) som var full av snö. Och bra gick det, bara man hölls i spåren som fanns.

Före vi tog oss till träningsstället så träffade jag en Avon Cosmetics kund som hade beställt produkter, vilket resulterade i en trevlig pratstund på samma gång.


Väl framme vid träningsstället så var det fullt med folk. I.o.m att det var Farsdag så hade föreningen som arrangerar träningen, bjudit in fädrar(eller andra släktingar) så att de skulle få prova på Cross Fit. Då det gäller vår grupp så fick de inbjudna prova på att träna sittandes, utan att t.ex. ta hjälp med benen. Precis såsom vi rullstolsburna också gör. En del av övningarna gjordes enskilt och en del tillsammans med oss i rullstol. Min personliga assistent fick vara min "parhäst" och dagens övningar handlade en del om att träna med boll.

Jag arrangerar ju rullstolsbana åt folk(jag åker runt till t.ex. föreningar, arbetsplatser m.m.), och då har jag också sådana övningar som man inte får göra med hjälp av benen, utan man måste med armkraft(t.ex. att lyfta sig från rullstol till en annan stol). Och det lär vara en utmaning, har jag hört av de som provat.

Vill du också att jag ska komma och anordna en bana? Hör av dig i så fall, så fixar jag det 😊

Lekis stund med ena kattfröken

Den ena av mina kattfröknar, Luna, verkar ha blivit smått villrådig nu då det mitt i allt blivit kallt och blött om hennes tassar och mage så fort hon sätter sin ena tass utanför dörren.(Hon är långhårig, så snön tar lätt i hennes päls) Så hon vet inte riktigt var hon vill vara, utan springer in och ut flera gånger per dag.

Ikväll tröttnade matte att öppna ytterdörren flera gånger, så istället så hade vi en liten lekis stund inomhus. Fröknarna(jag har två kattfröknar, Simba heter den andra) fick för några år sedan en leksak som har varit riktigt omtyckt. Så även ikväll, vilket ni kan se på videon och fotot. Andra roliga leksaker som de gillar är att sparka fotboll. I en del bollar är det något material som låter om sig, så ni kan tänka er att det är inte direkt tyst här under fotbollsmatcherna 😁





Att ha husdjur är något som piggar upp mig då det känns ensamt och det är mörkt utomhus. Jag är uppväxt på en bondgård med både kor, rävar, hund och katt, så jag har hela mitt liv haft djur omkring mig och skulle inte kunna tänka mig att vara utan djur helt och hållet.

Varför inkludera funktionshindrade elever i vanlig skola?

I veckan publicerade Yle en artikel som handlade om inkludering av funktionshindrade elever i vanlig skola ( Inkludering ).

Jag har alltid varit integrerad i vanlig skola, och det är riktigt glad över. Varför ska jag behöva gå i specialskola/-klass bara för att jag har funktionsnedsättning? Jag är lite emot specialskolor måste jag erkänna. Det blir inte lättare för en person som annars har det svårt p.g.a sin skada, om hen dessutom inte får vara som sina jämnåriga på skoltid. För då blir det lätt att hen blir utestängd även utanför skoltid. Visst, det finns elever som inte kan delta i vanliga lektioner, men då kommer specialklasser och skolgångbiträden in som stöd. Jag kunde t.ex. inte heller vara med på gymnastik timmarna hela tiden, men då åkte jag istället på fysioterapi eller hade något program med min personliga assistent. Men med rätt hjälp och stöd, så kan många delta i vanlig undervisning.

Och på tal om att få vara som alla andra barn, så även min familj gav mig en bra start i livet då de "skuffade ut mig" och även följde med mig på lite av varje(som t.ex. danser, resor m.m.). 

Jag tror faktiskt att med tanke på att jag blivit integrerad i vanlig skola och haft en familj som har sett till att jag varit i farten redan från barnsben, så är jag den personen jag är idag.

Så, jag hoppas att man börjar följa styrdokumenten mera, som enligt Ström i artikeln, är väldigt tydliga på att elever ska integreras, för att tänka på det vad gäller elevens fortsatta liv. Och att även alla föräldrar till funktionshindrade barn, ser till så att barnet kommer ut så att världen blir van att se hen, samt att föräldrarna också låter barnet leva sitt eget liv utan deras ögon på sig hela tiden.

Ett steg in i företagar samarbetsvärlden..

är tagen då jag igår förde samarbetsförhandlingar med Callifine (Änglar ) i Jakobstad. Så småningom kommer deras änglar(både halssmycken och nyckelringarna) att finnas till försäljning hos mitt företag MaskrosStina.

Det känns både spännande och roligt att ingå det här samarbetet. Det som gör det kanske lite mera speciellt är att jag och Callifine´s ägare Ann-Sofi har känt varandra sedan barn, och nu ska då bli samarbetspartners 😊 Och att jag alltid gillat änglar(tycker dom är så fina), gör inte saken svårare att ingå avtalet. Nu som då, under min uppväxt då jag varit på sjukhus eller annars mått dåligt, har jag fått änglar av något slag till gåva. Så tycker jag också personligen att det är roligt att ge dem som gåvor åt folk.

Och fastän jag inte är direkt troende av mig, så har jag ibland fått uppleva sådant i livet som gjort att jag funderat om t.ex. änglar verkligen finns någonstans i universum. 

Första leveransen är på gång har jag hört, så få se när de dimper ner i brevlådan 😊

Nu önskar jag er alla en fin helg, ta hand om er 💓

Välkommen på seminarium!

Idag ska jag inte skriva något "vanligt" inlägg, utan idag blir det att bjuda in er på seminarium i Kaitsor den 18.11.2019 kl. 18-20.00. Rubriken för seminariet är "Alla har rätt till lön" och berör den den funktionshindrades situation på arbetsmarknaden. Mera information kan ni läsa på bilden

Anmäl ert deltagande senast nästa veckas tisdag, 12.11. Välkommen!

En osjälvständig vinter

Nu är den årstid på inkommande som är fin med sina vita färger. Men ack så problematisk den kan vara om du t.ex. är rullstolsburen. Varför? Jo, snö och halka i stor dos gör att det är svårare att köra rullstolen, göra förflyttningar från t.ex. rullstol-bil m.m. (Är det is under rullstolen så glider rullstolen lätt undan under förflyttning.) Att hitta en parkering där man kan parkera bilen är inte heller det lättaste, då man ibland kan möta på snöhögar på parkeringsplatsen.
Sommartid klarar jag mig ofta själv då jag ska ut någonstans, men vintertid är det bra att ha t.ex. personlig assistent att ta till. Hen är också en trygghet i trafiken, ifall det händer något såsom t.ex. dikeskörning.
P.g.a dessa omständigheter som vädret kan ställa till med, så blir det lätt att man blir sittandes inomhus. Därför försöker jag vara så aktiv som möjligt under den tiden på året då vädret tillåter. Men t.ex. både studier(som jag börjat på med nu) och mitt jobb kan bli lidande p.g.a det här, om jag inte får det ordnat på något vis.
Jag är i alla fall tacksam att det finns medmänniskor som hjälper till ibland, och att jag har vänner som gör att jag kan vara lite aktiv i alla fall, även då snötäcket täcker marken i vårt samhälle. Och förstås mina fina personliga assistenter som gör ett gott jobb då de är med mig.

En extra trygghet då man åker ambulans som litet barn

Jag spinner vidare på gårdagens inlägg om Project LIV och skriver lite om ambulansfärd till sjukhus då man är liten. Jag har inte behövt åka ambulans riktigt ofta i mitt liv, men då jag var liten blev det en del. Själv minns jag inte så mycket av färderna, så liten var jag. Dock minns jag då jag blev skjutsad från sjukhus till rehabiliteringsställe. Och trots att det inte var så lång bit, så kändes det spännande. Men bra gick det kommer jag ihåg.

Det jobb som Project LIV gjort då de skänkt kramdjur till ambulanspersonal, är jag rätt säker på har varit en stor trygghet för de barn som fått ha dessa mjuka vänner i famnen under färden. 

Kramdjur som man får då man är sjuk, kan börja ha en stor betydelse för en även senare i livet. Häromsistens städade jag här hemma, och hittade flera kramdjur som jag hade sparat. Eftersom jag gärna vill att ett annat barn ska få den trygghet som ett kramdjur kan ge, så valde jag nu att ge bort till välgörenhet. Kanske ett barn som är på sjukhus får nytta av dem?

Project LIV:s 5 års gala

Igår kväll bänkade jag mig framför datorn för att följa med Project LIV:s gala som direktsändes på VBL:s sida. En fin gala som jag önskade jag kunnat närvara på. Men är glad att jag kunde närvara på det där viset.

Project LIV (hemsida ) gör ett oerhört viktigt jobb, jag är glad att så många barn har möjlighet att få sina Drömdagar mitt i all sorg och tunga stunder som det innebär att vara sjuk och kanske t.o.m. vara inlagd på sjukhus. Jag har en stor erfarenhet av det själv, jag mer eller mindre bodde på sjukhus/rehabiliteringsanstalt då jag var liten. Jag var dessutom långt hemifrån(för det mesta i Helsingfors) så min familj hade svårt att kunna hälsa på mig. En lättnad i de tyngre stunderna var de fina vårdarna som fanns på ställena jag var på, som kunde trösta mig lite i alla fall. Jag minns också att Lasse Eriksson´s kassetter med musik på dialekt, hjälpte mig.

Jag vill avsluta det här inlägget med att säga, om ni har möjlighet att göra ett barn som är sjuk, glad genom t.ex. besök på sjukhus, så gör det. De besök som jag fick då jag var på sjukhus piggade upp mig också. Bring back a lost smile, som nämndes flera gånger på galan. En fin låt som spelades under galan var följande: We are the world

Med en önskan om en fortsatt fin vecka!

På besök till Kamratstöd grupp

Igår var jag inbjuden till en Kamratstöd grupp för olika sjukdomar, i Malax. Det blev en fin stund där vi utbytte tankar och erfarenheter ur våra liv. Bl.a diskuterade vi vikten av att vara "i farten" istället för att bli stilla sittande som det lätt blir då man insjuknar.
Jag har själv varit med i olika föreningar där vi fått kamratstöd, och det har hjälpt mig mycket genom åren. Det är ett sätt att må bättre och att få möjlighet att få tips på hur man kan lösa diverse problem som uppkommer då man har en funktionsnedsättning eller sjukdom.
Vid t.ex. sådana här tillfällen är det bra att färdtjänst och personlig assistans är beviljat åt personer som vill delta. Annars kan det hända att de inte skulle ha möjlighet att delta och påföljden blir att de sitter hemma, vilket i längden kan innebära mera problem med hälsan.

Som avslutning på den gemensamma stunden läste diakon Anne upp en tänkvärd text av Olle Carlsson, en författare som är nykter missbrukare.

Tack Malax Församling och Träffpunkten som arrangerar träffarna, för inbjudan och tack alla som var med för bra diskussioner!

Artikel i Vasa Insider

Så var man i en tidning igen, så roligt då massmedia har nappat på att skriva om mitt företag MaskrosStina 😊 Jag har många gånger frågat mig själv under senaste tiden, är jag inne på rätt spår vad gäller företaget? Gjorde jag rätt i att grunda företaget?

Jag blir mer och mer säker på att jag gjorde rätt. För jag vill jobba med öka förståelsen för personer med funktionsnedsättning och försöka hjälpa till att få bort tabun kring alkoholmissbruk. Att det är inget att skämmas för att vara anhörig till en missbrukare, utan man ska kunna söka hjälp och få den, om man vill. Utan att behöva tänka på vad andra säger.
Samtidigt vill jag hjälpa personer i liknande situationer, genom att erbjuda samtalstjänst. För det som varit ytterst viktigt i mitt liv är att få tala ut om mitt liv med någon jag litat på och någon som varit proffessionell.

Samarbetet med tidningen Vasa Insider ( Vasa Insider ) har varit ett nöje. Jag kände 
direkt då jag fick svar på min förfrågan om de ville göra en artikel, att det här skulle bli en bra artikel. Och det blev den. Så, tack Peter Stolpe för samarbetet! (Då man berättar om sådana här saker i massmedia, så är det viktigt att allt blir rätt så inga missförstånd väcks.)

Antagen till studier

Först vill jag skriva lite angående mitt inlägg om Halloween, som verkade uppfattas som att jag förbjuder folk att fira det. Men, nej, det gör jag inte, vi lever i ett fritt land där alla får fira vad de vill. Min tanke bakom mitt inlägg var att det kanske skulle bli en "aha upplevelse" att det kan finnas folk som blir skrämda av en del utstyrslar.

Men nu till dagens tema där jag tänkte berätta om vad jag kommer att göra nu i cirka 1,5 år, nämligen studera. Igår kom beskedet om att jag har blivit antagen YA där jag ska ta Yrkesexamen för företagare. Jag har sagt i flera omgångar att jag aldrig kommer att sätta mig på skolbänken mera, för det innebär inte att jag får något jobb heller fast hur många papper jag har.
Men fick jag höra om chansen att studera på läroavtal via eget företag, så då tänkte att jag kunde ta chansen. Så, få se då vad dessa studier kommer att medföra. Jag är taggad att börja på i alla fall och en bra mentor har jag och fått bra start med YA personal, så jag känner att jag har bra start på det hela.



Peace and love som en kompis brukar skriva, ha en bra dag alla! 😊

Halloween och dess inverkan på samhället

I.o.m. att jag läste en uppmaning från svenska Polisen på Facebook där de uppmanar att man ska ta det försiktigt med tanke på hur man uppträder då man klär sig i Halloween mask, så vill jag skriva lite reflektioner kring ämnet Halloween som är en helg där folk brukar klä ut sig i sådana utstyrslar som kan uppfattas som skrämmande för andra personer.

Har man en tung bakgrund bakom sig(eller att livet nu just är psykiskt tungt) med t.ex. alkokol- eller drogmissbruk i sin närhet, eller andra psykiskt tunga saker, så kan åsynen av t.ex. Halloween masker göra att ens mående blir sämre psykiskt, man kan t.ex. få minnen tillbaka från svåra tider.

Jag har själv varit med om då jag har blivit rädd p.g.a dessa masker, trots att jag vetat att personen bakom masken har varit en fin person. Och det har inte varit någon trevlig känsla, kan jag erkänna.

Så jag undrar; varför har man en sådan här tradition i världen, som folk ska må sämre av?

Var rädda om varann 💕 

Vad kan en erfarenhetstalare göra? Såhär har min utbildare VCS skrivit

Klicka på länken och läs, varsågoda: Erfarenhetstalare

Invigning av OLKA verksamhet på Vasa Centralsjukhus

I torsdags deltog jag i invigningen v OLKA verksamheten på VCS (Här kan ni läsa om verksamheten: OLKA.) På förmiddagen hölls en del föreläsningar, och vid 12 tiden så var det dags för sjukvårdsdistriktets direktör Marina Kinnunen att klippa det röda bandet. Efter huvudprogrammet så var det dags för kaffe och en utomordentlig god tårta. Jag är inte så förtjust i så söta saker, men den där biten var verkligen god 😊
På eftermiddagen fick föreningar berätta om sin verksamhet åt intresserade. Även vi erfarenhetstalare hade ett bord där vi delade ut lite information.

Medan jag var där passade jag på att lägga upp min egen flyer också, på info tavlan som finns vid huvudingången.

Personligen tycker jag att det är viktigt att både patienten och dess anhöriga som kommer till sjukhus, får den hjälp och stöd de behöver. Och det är det som OLKA:s frivilliga har fått utbildning till, att kunna stöda och hjälpa i de, många gånger, tunga stunderna som en patient/anhörig går igenom.

Jag skulle gärna ha fått samma stöd och hjälp då jag var liten och mer eller mindre bodde på sjukhus, både i Vasa och Helsingfors. Då jag var i Helsingfors eller andra orter i landet var det förstås ännu tyngre eftersom jag var så långt hemifrån. Min familj brukar säga att vårdpersonal har berättat att då jag hade det mest psykiskt tungt, så körde jag i avdelningskorridorerna och sjöng "Nu kommer tårarna igen" som dansbandet Thorleifs var kända för ( Nu kommer tårarna igen) . En fin men lite känslosam låt.

FRK beredskapsövning

Igår deltog jag i FRK:s beredskapsövning i Lappfjärd. Jag spelade rollen som flykting som kom till Kristinestads asylmottagning. Jag blev efterfrågad att komma med, eftersom jag är kanske lite mera krävande p.g.a rullstolen, att det är mera man ska tänka på om det kommer en rullstolsburen flykting.






Dagen innehöll allt från registrering av mig, till hälsokontroll. Det hela gick riktigt bra, tycker jag. Jag tror att både jag och personal från FRK fick lite "aha upplevelser", om jag tydde stämningen rätt.

De hade redan före vår ankomst berett sängplatser med hjälp av liggunderlag på golvet, men eftersom jag har svårt att komma ner/upp från golvet så skaffade dom en säng åt mig. Då jag skulle i/ur sängen fick en del av personalen prova på lyftteknik.

Under dagen hade vi också brandövning och så fick god mat och kaffe med dopp. Kort sagt, en lärorik med fin gemenskap. Men jag skulle inte vilja behöva ta till flykten från mitt eget hemland.

Besök hos pensionärer vid Solf församling

För någon vecka sedan besökte jag en samling med pensionärer i Solf församling för att berätta om mitt liv som rullstolsburen, både ur positiv och negativ synvinkel. Ja, ni läste rätt, med rätt inställning i livet och med en skopa envishet samt ett bra nätverk runtom sig, så kan livet i rullstol också vara positivt. Och vad menar jag med det? Jo, med dessa inslag i livet så behöver man inte stänga in sig i sitt hem bara för att man har en funktionsnedsättning. Och det är det som jag vill berätta då jag är ut och föreläser.

Men samtidigt vill jag också berätta om de svårigheter som kan förekomma, t.ex. vad gäller tillgänglighet och hur man kan bli negativt bemött. Varför finns dessa tråkiga inslag i ens liv tro då? Först och främst tror jag att det beror på okunskap. Och därför vill jag sprida kunskap om hur jag har upplevt/upplever livet som rullstolsburen, för att förhoppningsvis göra okunskapen lite mindre i samhället då det gäller både kring personer med funktionsnedsättning och personer som är anhöriga till alkoholmissbrukare, som jag också föreläser om. Dessa omständigheter i ens liv har man inte kanske alltid valt själv, och har man valt det så är det inte lätt att prata om det och på så vis söka hjälp då man inser att man kanske skulle behöva hjälp och förståelse från samhället. Det tog länge innan jag vågade ta steget att våga börja prata om problemen jag hade i mitt liv, men då jag väl gjorde det så lossnade en hel del och jag började må bättre tack vare hjälpen som jag hittade.

Du är inte ensam om att må dåligt psykiskt i ditt liv, det finns hjälp och stöd att fås i form av bl.a samtalsstöd som jag har börjat erbjuda nu i.o.m starten av företaget MaskrosStina. Så, är du anhörig till alkoholmissbrukare, eller har någon sorts funktionsnedsättning ELLER är arbetslös i åldern 18-60 år, hör av dig om du behöver någon att prata med, så får du höra mera hur jag jobbar och så kan vi boka in en tid, om det känns som att jag är rätt person för dig.

Med en önskan om en fortsatt bra dag till er 💓

Veckan började med tidningsintervju och teammöte

Veckan började i full fart, efter att jag hade haft en rogivande stund hos fotvårdaren igår, så fortsatte jag färden mot ett möte med chefredaktören vid tidningen Vasa Insider som gjorde en intervju angående mitt jobb som erfarenhetstalare.

Efter den stunden fortsatte jag att mötas med mitt arbetsteam som ska hjälpa mig att komma igång med mitt företag MaskrosStina. I teamet ingår Celma Marketing (Celma)    som är marknadsförings-företagskonsult, en studerande som ska hjälpa med att göra min hemsida och en "allt i allo" person. Ja, jag måste säga, jag är tacksam över att de här personerna runt mig nu.

Idag har jag haft kontakt med en del andra massmedier och så har jag även funderat över kommande arbetstider. En dag då jag var tacksam över att min mor kom hit med mat åt mig, så behövde jag inte tänka på att fixa mat. Ikväll hade jag också ett givande telefonsamtal med en av mina f.d. åhörare på en föreläsning jag haft, där jag fick lite feedback på vad jag kunde förbättra.

Före jag avslutar kvällens inlägg så vill jag puffa för min sida på Facebook, "MaskrosStina, erfarenhetstalare inom psykisk ohälsa, funktionsnedsättning" och Instagram "Äventyrsrullaren". Välkommen att följa mig där också 💕

En tur till Närpes

Idag blev det en lite tripp till Närpes för att bl.a hämta lite gåvor som jag kommer att ha nytta av. Leverantör av dem var Callifine i Jakobstad. Deras webbshop hittar ni här: Callifine De har många fina saker i sitt sortiment, bl.a muggar och nyckelringar.


Eftersom vädret inte var det bästa, man kunde aldrig veta när regnet skulle ösa ner, så tog jag med en personlig assistent, så jag inte skulle behöva lyfta i/ur rullstolen själv i regnet. Samtidigt tänkte jag att jag kunde storhandla om jag skulle komma över nå erbjudanden. Och se, det gjorde jag. Så nu är frysen fylld lite och mina kattfröknar har mat en tid framöver. Och, summa sumarum av mitt beslut att ta med assistent, så var det bra att jag gjorde det.

Väl hemma passade jag på att samla ihop lite loppis saker som jag har tänkt skänka till Finlands Röda Kors, då jag hade bärhjälp. Med tanke på all bedrövelse som händer i vår värld, känns det bra att kunna föra saker som man inte har nytta av själv, till andra som behöver det mera.

Nu önskar jag er alla en trevlig helg! Hoppas vi får se solen snart också, så kanske humöret och orken skulle vara i bättre skick också.

Video chatt med en "försökskanin"

Idag har jag haft video chatt med en av mina "försökskaniner" som jag över mig på inför att börja ha samtalsstöd. (Jo, jag har försökt hjälpa flera personer genom åren att må bättre psykiskt, men i.o.m. att jag nu har företag, så vill jag göra det mera på allvar och därför vill jag också öva mig på en del personer som jag känner lite från förr.)

Jag har också kollat lite i Finlands lag för att hålla mig lite "up to date" så att säga, vad gäller rättigheter som vi har i samhället.
Och på tal om det..så här delar jag en skrämmande artikel som florerat på Facebook idag, som YLE lagt ut. Hur kan det få vara såhär i dagens Finland? Jag hoppas att jag och andra som har funktionsnedsättning verkligen börjar våga säga emot mera, och anmäla all sorts diskriminering av oss. Men, jag vet..det är inte lätt...

Diskriminering

På kvällen blev det alla laga middag åt en personlig assistent tills hon kom hit, direkt från annat jobb. Jag tänkte som så, att det var lika bra att fixa åt henne samtidigt, då jag ändå själv skulle ha mat. Och, så är det ju också trevligare att äta då man har sällskap, m.a.o så tänkte jag på det psykiska välbefinnandet samtidigt 😊


Nu blir det så småningom lite sömn, i morgon är en ny dag. Och då har jag höstlov från mina elever som jag annars hjälper med läxläsning, så istället skall jag åka i arbetssyfte en sväng till Närpes.

Fortsatt planering av företaget och bokning av tidningsintervju

Dagen började med ett möte med en representant från VASEK där vi bl.a. diskuterade nya företagets taxa. Ett givande möte med svar på flera av mina frågor. (Ja, frågorna tycks inte ta slut, det kommer nya hela tiden vad gäller företaget och dess framtid. Kommer jag att lyckas eller misslyckas? Har jag glömt att tänka på något som jag borde tänkt på?)

Sedan bar det av hem en sväng innan jag for till Malax för att få lite massage. Det blir en hel del jobb vid datorn nu, så det kändes skönt att få lite ompyssling. Samtidigt passade jag på att diskutera min företagsidé med både min nuvarande fysioterapeut och en annan fysioterapeut som jobbat med mig sedan jag var barn. Jag ville bl.a veta hur dom ser mig som företagare, tycker dom att jag skulle klara av att driva det här företaget? Och, jo, jag fick godkänt samtidigt som de gav mig goda råd, vilket jag är tacksam över. Det känns bra att få det av folk som känt mig i snart 40 år, då de vet lite hur jag är som person.

På eftermiddagen hände det en hel del; bl.a fick jag svar från en tidning som jag hade mailat till, att de var intresserade av att göra en intervju med mig om mitt nya företag. Så nästa vecka bär det av på det.
Vidare blev jag bjuden på en hel del gott under mitt besök hos en klient, som var glad över att få lite sällskap. Under tiden med hen föreslog jag ett sorts jobb för personen ifråga, vilket också uppskattades. Så medan jag var där sattes "den bollen i rullning".

Att jag dessutom fått flera fina ord från då jag var och besökte en förening häromsistens och berättade om mitt liv, har gjort min dag till en riktigt bra dag.

Mitt företag "MaskrosStina"

Nu har jag  utvidgat mitt företag, så nu erbjuder jag även tjänster inom jobbet som erfarenhetsexpert inom psykisk ohälsa och missbruk/funktionsnedsättning. Vad innebär det då? Jo, att jag åker runt till t.ex. skolor, daghem, arbetsplatser och föreningar och berättar om mitt liv som rullstolsburen eller som anhörig till alkoholmissbrukare. Dessutom idkar jag samtalstjänst till personer med funktionsnedsättnig samt arbetslösa personer i åldern 18-50 år.

Syftet med föreläsningarna är att bl.a. visa att man behöver inte sitta ensam hemma trots funktionsnedsättning, bara man har rätt stöd och hjälp från samhället. Men jag tar även upp saker som är mindre trevliga som man kan råka ut för.
Syfte med min berättelse om att vara anhörig till alkoholmissbrukare, är att jag vill inge hopp om att livet kan bli bättre trots att det ser mörkt ut då man är mitt i livet som anhörig.

Mitt syfte med samtalstjänst är att jag vill försöka få dig som mår dåligt, att se ljust på livet.

Har du någon gång funderat över hur det är att köra rullstol? Nu har du chansen att prova. Säg till så kommer jag och lägger upp en rullstolsbana.

Vill du veta mera eller boka in en träff? Hör av dig!

Föreläsning "Håll om mig.."

Jag fortsätter på temat Vasa Pride i dagens blogginlägg.
Häromkvällen var jag till Dragnäsbäck och lyssnade på familjerådgivare Siv Jern som berättade om parrelationens grundstenar. En givande timme tillsammans med Siv och andra åhörare, blev det. Samtidigt fick jag också se fotografen Ilar Gunilla Persson´s  berörande utställning God Love Pride. Genom text och bild får du se/läsa om erfarenheter av regnbågsmänniskor som vuxit upp i religiösa gemenskaper. Och jag kan bara säga, jag blev förbluffad över hur man kan behandla folk bara för att de inte har den "rätta" sexuella läggningen. Det var nära att en tår skulle trilla nerför min kind, kände jag ibland.

Vad är då dessa grundstenar som Siv berättade om? Jo; tillgänglighet, engagemang och respons. Det är "A och O" tycker åtminstone jag själv att dessa tre fungerar i ett förhållande till en annan människa. Och, något som är värt att tänka på också vad gäller de här stenarna, är att de är viktiga enda från ett barns liv för att barnet ska få så bra start som möjligt i sitt liv.

Vilka grundstenar tycker du läsare är viktigt i ett parförhållande? Fundera på det, och försök att uppnå dem i dina relationer till andra människor.