Djur- och naturterapin´s inverkan på mitt välmående

Simba på väg upp i famnen

Det här inlägget som jag skriver idag fick jag som idé efter att ha läst om tuppen Kokos välmående effekt på hans närvaro.

Både att vara i närheten av djur(jag har alltid haft djur, bortsett från några år då jag bodde i en tätort), och att vistas i naturen ger mig en lugn känsla i kroppen. Jag flyr bort från alla tankar som snurrar annars i min hjärna. En skön avkoppling, helt enkelt. Samtidigt får jag också fysisk terapi då jag vistas i naturen i.o.m att terrängen kan vara lite utmanande att köra rullstolen i.

Luna ger mina skor en busomgång

Som jag redan skrev så har jag haft djur i hushållet snart sagt hela mitt liv. Jag är uppväxt på en bondgård där vi hade kor, rävar, kaniner, hund och katt. Nu för tillfället har jag mina fröknar Luna och Simba som ger mig lugnet och en värmande närhet. Vintertid kunde jag inte umgås så mycket med korna, rävarna och kaninerna p.g.a att det var svårare för mig att vistas utomhus. Men sommartid var det annorlunda, då hälsade jag gärna på de gosiga vännerna där de bodde. Jag klappade om dem..gav lite mat och pratade bort en stund med dem. Ibland kunde jag få svar av någon av dem, ibland inte.


Naturen har blivit mer och mer vardag för mig. Då jag var barn var jag också i naturen, men inte så ofta som nu. I barndomen var jag bl.a med i scout och någon gång kunde jag övernatta i tält, minns jag. Jag har alltid haft en önskan att ha egen sommarstuga att åka till, men tills den önskan slår in är jag glad att jag har bl.a familjemedlemmar som har sommarstuga som jag kan besöka.

Länken till artikeln som jag har som grund för dagens inlägg: Tuppen Kokos