Nu till kvällens "huvudinlägg". Igår var jag och lyssnade på en annan erfarenhetstalare, David Björkström, som berättade om sitt liv enda från barndomen till dags dato. Hans liv som en envis "liten" krabat" som alltid gick sin egen väg, till en vuxen, fin person. Hans liv har varit allt annat än raka spår. Läs gärna hans blogg där han skriver om sin väg genom både nyktert liv och missbruk. Länken till bloggen finner ni här: Dadde.Jag har läst många av hans blogginlägg, och de har alla berört mig på ett eller annat sätt. Men igår blev det något speciellt. Det var något han sa som gjorde att jag fick en "aha upplevelse", och som fick mig att förstå mig själv, varför jag beter mig såsom jag gör ibland. Hans lugna sätt att berätta gjorde att man nästan glömde bort det man hade runtom sig.
Han tangerade också lite tyngden av att ha nära och kära runt sig då livet är som svårast. Att ha någon man kan ta kontakt med, en hjälpande hand. Och vikten av att även nära och kära jobbar med sig själv i kampen till ett friskare liv.
Och det är det jag gjort också, jobbat med mig själv; mina känslor och mitt beteende i olika situationer. Det har inte varit/det är inte lätt(jag får fortsättningsvis jobba med mig själv, det kommer jag inte ifrån) att ta sig till ett sundare liv än det jag hade då jag hade aktiva/nyktra missbrukare i min närhet. Men jag jobbar gärna vidare med mig själv och hjälper andra i liknande situation som jag varit. För jag har sett att allt jobb jag gjort hittills med mig själv, och all hjälp jag fått, har fått mig att må så pass bra som jag gör idag.
Vill ni att jag kommer till er arbetsplats, förening eller annat ställe och berättar/diskuterar så maila mig på stiniz77@gmail.com "Rubriken" på det jag berättar/diskuterar med er kan vara vad som helst, tillsammans kan vi göra skillnad. Jag är ingen expert, alla har vi våra olika syn på hur ett liv som anhörig är. Men jag kan i alla fall försöka hjälpa genom att säga hur saker och ting hjälpt mig på livets väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar